Cat fight: Busch – Mohamsson – om SD-männens röster
Ebba Busch var först med att bjuda in Sverigedemokraterna i den borgerliga värmen med en köttbullelunch.
Nu har Simona Mohamsson bjudit över och lovar SD ministerposter i en ”blågul regering”.
”Inte vatten värt!” kommenterade Busch L-SD-uppgörelsen.
Båda hoppas med sina inviter locka SD:s sympatisörer att lägga en stödröst på dem den 20 september. Vem har störst chans att vinna denna ”cat fight”?
Helgens kupp av Liberalernas partiledning att med en veckas varsel byta linje i regeringsfrågan är ett rop på hjälp från övriga högerpartiers väljare.
Det är inte heller första gången som stödröster avgör Liberalernas öde, även om desperationen aldrig varit större.
I det senaste valet – EU-parlamentsvalet 2024 – räddades både Liberalernas Karin Karlsbro och KD:s Alice Teodorescu Måwe av stödröster.
Men livbojen till dem kastades inte ut av SD-väljare. Utan av Moderata sympatisörer. Var tredje röst på Teodorescu Måwe kom från väljare som hade M som favoritparti. Medan Karlsbro klarade sig över spärren tack vare nära två av tio röster – 18 procent – från M-väljare.
SD-väljarna var mer svårtflirtade. En av tio röster på Teodorescu Måwe kom från SD. Medan Karlsbro bara fick två av hundra röster från SD-håll.
Problemet i riksdagsvalet i höst för KD och L är att de båda behöver stöd även nu för att klara fyraprocentsspärren, men att M-ledaren Ulf Kristersson öppet uppmanat partiets sympatisörer att inte stödrösta. Moderaterna ligger långt efter SD i opinionsmätningarna och Kristerssons ställning som statsministerkandidat försvagas av varje förlorad röst.
Därför kommer det här riksdagsvalet för Ebba Busch och Simona Mohamsson till stor del avgöras av vem som är mest framgångsrik på att få SD-väljare sympatiskt inställda till deras budskap. I hopp om att de ska inse att chansen för SD-are som ministrar är helt körd om inte båda småpartierna i Tidögänget hamnar över fyraprocentsspärren.
+ KD-ledaren Ebba Busch har valt strategin med utspel som ligger nära Jimmie Åkessons för att signalera att KD är ett ”SD light”.
I KD:s valmanifest ställs krav på förbud för burka och niqab, trots att Busch själv säger att det bara berör ”ungefär 100 kvinnor”:
”Fatta, vi måste ta den här striden nu”. Annars kan vi plötsligt få en utveckling där de här värderingarna har slagit rot och majoriteter skiftat, larmar Busch.
Medan Jimmie Åkesson varnar för folkutbyte i Sverige:
”De demografiska förändringarna i Sverige innebär på lång sikt ett folkutbyte. Den svenska kulturen är inte längre är gångbar i Sverige.”
+ Liberalernas Simona Mohamsson har valt strategin – eller snarare SOS-signalen – att försöka övertyga SD-väljare om att L är berett att omtolka allt vad liberalismen är för att deklarera att Sverigedemokraterna numera också står för liberala värderingar. Och välkomnas med en kram.
”Med Sverigelöftet som Liberalerna och Sverigedemokraterna ingått finns det nu förutsättningar för att fortsätta driva igenom liberal sakpolitik och genomgripande förändringar av det svenska skolsystemet”, deklarerade Mohamsson.
Men ”Sverigelöftet” består mest av allmänna fraser och de ”genomgripande förändringar” på förstatligad skola och avskaffade vinster i skolan ingår redan i SD:s politiska program. Utan att det haft någon inverkan på Tidöregeringens politik.
Däremot försvårar Sverigelöftet möjligheterna att genomföra ett av Liberalernas viktigaste politiska krav – att införa euron i Sverige. Liberalerna skriver nu under på att det krävs jaseger i en folkomröstning för att införa euron. Medan Mohamssons företrädare Johan Pehrsson ansåg att beslutet kan tas av riksdagen utan en ny folkomröstning. Något som nu också stöds av tidigare Nej-partiet Centern.
Liberalernas drömmar om stödröster från Sverigedemokraterna väcktes troligen av ett uttalande av SD:s vice ordförande Henrik Vinge. I en radiointervju svarade han på frågan om SD kan ”hjälpa Liberalerna att komma över fyra procent”:
”Jag skulle inte utesluta det”, säger Henrik Vinge (SD). ”Vi behöver fundera kring hur formerar vi oss inför valet och hur ser vi till att säkra en majoritet för Tidöpartierna efter valet.”
Men Vinges halva löfte om röststöd och Åkessons krav har inte fått SD-väljarna – där drygt två av tre är män – att börja fundera på att rösta på Liberalerna. Enligt en ny rapport från opinionsinstitutet Novus är det bara fyra av 100 SD-sympatisörer som kan tänka sig att rösta på Liberalerna trots Mohamssons omfamning av SD-ledaren.
Liberalernas katastrofala opinionssiffror långt under fyraprocentsstrecket gör att partiet ligger sämst till av alla partiet att få stödröster. Det är i stort sett bara en sjunkande skara M-väljare som fortsatt känner sympati för L.
Men M-ledaren Ulf Kristersson säger att uppgörelsen mellan L och SD inte påverkar regeringen och säger att han ”alltid kommer att förespråka att man röstar på Moderaterna”.
Medan Mohamssons konkurrent om stödröster Ebba Busch helt avfärdar L-SD-uppgörelsen som ”inte vatten värt”.
Novus-mätningen visar också att Busch har betydligt större chans att locka till sig stödröster från SD-sympatisörer. Drygt fyra av tio – 41 procent – kan ”tänka sig” att rösta på KD om de inte röstar på SD.
Det är siffror som kan få KD-ledningen att dra slutsatsen att strategin att framställa sig som ”SD light” kan vara ett framgångsrecept. Nya utspel mot muslimer och krav på fler deportationer av invandrare kan komma.
För det sargade Liberalerna krävs ännu mer långtgående utspel för att sudda ut resterna av liberalism och lova ställa upp på allt Åkesson och Kristersson kan komma överens om i hopp om att ”Tidöväljare” ska förbara sig partiet i valbåset.