EU-länderna har just slarvat bort sitt viktigaste verktyg mot en av de stora utsläpparna, flyget.
Utsläppshandeln ligger illa till.
Klimatkampen består av tusen och en små och stora strider. Den strid som får uppmärksamhet just nu, är om EU-länderna ska kunna bli eniga i tid till FNs klimatmöte i Chile i december, om att åta sig klimatneutralitet för år 2050.
Samtidigt passerar ett stort bakslag för klimatet under radarn.
Det handlar om flyget, en av de största utsläpparna av växthusgaser, och det handlar om utsläppshandeln, EUs ”hörnsten” i klimatarbetet.
Om flyget var ett land, skulle det vara tionde störst utsläppare i världen.
Flygutsläppen har mer än dubblats de senaste 20 åren.
Flyget har hittills klarat sig lindrigt undan EUs klimatambitioner medan bilar har reglerats sedan 1992.
Först 2012 plockades flyget in i EUs utsläppshandel och fick då så generöst med gratiskvoter (85 procent av alla flygresor) att det knappast var särskilt betungande.
Flygresor som går utanför vår kontinent eller som kommer utifrån ingick också men skänktes snabbt ett undantag från systemet (som gäller till 2023). EU-kommissionen ansåg nämligen att det vore diplomatiskt mer lämpligt att invänta pågående internationella försök att avtala om minskade flygutsläpp.
Var det värt väntan?
Tja, hösten 2016 kom faktiskt ett internationellt avtal, kallat Corsia.
Det är tyvärr uselt.
Corsia-avtalet innebär att internationellt flyg tvingas köpa utsläppskompensation för de utsläpp som överstiger år 2020 års utsläppsnivå.
Detta är så överraskande att ett förtydligande behövs:
Alltså, fram till december 2020 är det okej för internationellt flyg att ÖKA sina utsläpp.
Utan kostnad.
Först från 2021 ska utsläppsökningar få ett pris.
Fast… fram till 2027 är det för säkerhets skull frivilligt.
En sista observation om Corsia; avtalet pressar inte flyget att minska sina egna utsläpp utan tillåter sektorn att köpa utsläppsminskningar som gjorts i andra branscher.
(Detta välvilliga system var ändå så otrevligt att Kina, Ryssland och Indien försökt stoppa det på alla sätt och eventuellt vägrar att ingå.)
För EUs del är en riktigt dåligt sak med Corsia, att detta svaga försök till klimatinsats hindrar EU att införliva internationellt flyg i den europeiska utsläppshandeln.
Trots att EU noga taget redan beslutat om detta.
Paragraf 19 i Corsia-avtalet säger nämligen att:
”Determines that the CORSIA or any other scheme decided by the Assembly is to be the marketbased measure applying to CO2 emissions from international aviation;”
Det är alltså inte längre EU utan hela världen, som beslutar om EUs utsläppshandel ska tillåtas täcka internationellt flyg eller inte.
Den utgången kommer inte alls som en överraskning för EU-länderna eller EU-kommissionen. Frågan har diskuterats intensivt och både EU-kommissionen och Europaparlamentets miljöutskott har vädjat till transportministrarna att se upp.
För vad Corsia-avtalet gör här, är ju att hindra EU att reglera efter fri vilja.
Allt som hade krävts var att EU-ministrarna la in en reservation i förväg till just denna paragraf.
Men det gjorde de inte.
Den 4 oktober i år vid ett ICAO-möte i Montreal godtog EU-länderna istället den Corsia-resolution som innebär att överlåta till ett globalt flygsamarbete beslut om hur utsläpp för internationellt flyg ska hanteras i Europa.
Har EU-länderna dessutom åtagit sig att droppa utsläppshandel för europeiskt flyg också, genom detta nya åtagande?
Det finns jurister som hävdar det.
Här finns i så fall en lång juridisk strid att vänta – för något sådant kan EU självklart inte leva med.
Den striden blir säkert invecklad – för medlem i den internationella organisationen ICAO är inte EU utan de enskilda EU-länderna. De är i princip fria att agera inom ICAO som de vill.
Men å andra sidan är transporter (flyget) och klimatet EU-kompetens. Det begränsar i högsta grad medlemsländernas frihet att agera i motsättning till gemensamt fattade EU-beslut
Det här slags juridiska bataljer tar förstås tid, ofta åratal, och just tid är något som klimatet inte har.
Striden skulle redan idag komplicera livet för den inkommande EU-kommissionen vilken lovat Europaparlamentet att leverera en ambitiös ”Green Deal” inom 100 dagar.
En av kommissionens planerade initiativ inom ramen för sin planerade Gröna Grej, är att fördyra flygets utsläpp genom att dra in och auktionera bort en del av de 750 miljoner gratiskvoterna som flyget får idag.
Detta vore naturligtvis den enklast möjliga metoden att pressa industrin att göra klimatinsatser – eftersom hela systemet redan är igång, med krav på rapportering över utsläpp, kontroll över utsläpp, osv.
Kanske finns det några EU-länder som hurrar idag över hur listigt de agerat i ICAO (där omröstningen var hemlig) och att de slipper mer press på sina flygbolag via europeisk utsläppshandel.
Det blir sannolikt en kortlivad seger.
Troligen tar klimatambitionerna bara sig ett annat uttryck om utsläppshandel verkligen faller bort som möjlighet. EU-kommissionen kan t ex följa nederländska, franska och numera även svenska regeringens förslag att belägga flyget med en flygskatt.
Vad EU-länderna emellertid kan råka ha skrivit bort, är i så fall rätten att lägga samma klimatbörda på icke-europeiska flygbolag när de flyger till Europa, som europeiskt flyg kan åka på.