EUs klimatarbete lever trots attacker

Trumps Iran-krig är det senaste (och starkaste) stödet som EUs klimatarbete har fått på mycket länge. Det kaos som kriget har skapat, har hamrat hem för alla europeiska regeringar hur riskabelt det är att förlita sig på gas och olja som energikälla.
Responsen som EU-kommissionen föreslår – och EU-regeringarna nickade ja till på senaste toppmötet – handlar om att skynda på Europas övergång till förnybart.
Vind- och solkraft kommer först eftersom dessa tar minst tid att bygga ut. Kärnkraft är mer välkommet än någonsin som en framtida energikälla, men har tills vidare svårt att locka till sig kapital.

Då befinner sig ändå EU gått in i en period där de dominerande politiska krafterna, vilket alltså är högern i alla sina versioner (nationella, konservativa eller extrema), har gått in för att använda sin politiska övervikt till att stoppa och försöka backa EUs klimatambitioner.
Men de framgångar som man har haft, har visat sig inte vara så avgörande ändå.

Under sommaren och förra hösten förde högern en intensiv kampanj för att EU inte skulle sätta ett tufft klimatmål för år 2040.
Ett sådant mål skulle lagts fram på FNs klimatmöte i september 2025 men den politiska striden försenade EU kraftigt, först i mars 2026 kunde ett mål slutgiltigt klubbas.

Eftersom EU redan har lagstiftat om ett 2050-mål (0 procent utsläpp) och ett 2030-mål (-55 proc utsläpp jfr med 1990) är det lite svårt att förstå varför detta kunde leda till en djup konflikt. Måste man inte bara lägga sig mittemellan? (- 90 proc utsläpp)
Det gjorde EU, målet blir minus 90 procent. Så vilken sida vann i så fall?

Mest vann kanske högern, för det saknas viktiga detaljbeslut som säkrar att utsläppen faktiskt i god tid, hamnar där de ska. Men ambitionen kunde de inte rubba.
Värt att lägga till vad klimatkonsulten Magnus Nilsson påpekar, att beslutet tagits mot bakgrund av enorma påfrestningar på EU-länderna. Vi har Ukraina-kriget med alla dess effekter på energin, industrin, nationella och EU-budgetar. Vi har USA som i princip övergivit Europas militära trygghet, Nato, med allt vad det för med sig.
Och vi har nu Irankriget som gör att inte bara tillgångarna på olja och gas krymper men också svavel, koppar, järnmalm, nickel och zink bland mycket annat medan inflationen rusar iväg och varutransporter försenas och fördyras.

Att EU landade på -90 procent trots allt kan mot den bakgrunden ses som en seger för klimatarbetet.

Nästa stora attack satte högern in mot ett EU-beslut att inte längre bygga nya fossilbilar efter år 2035.
Tyskland med sin förbundskansler Friedrich Merz från CDU drev på, hårdhänt uppbackad av Italiens Giorgia Meloni som har en stor bilindustri att skydda. Fem östeuropeiska länder anslöt sig till duon. Borgerliga EPP som dominerar Europaparlamentet kämpade tufft.

Resultatet så långt?
EU-kommissionen har gått med på att ändra förbudet från alla fossila bilar efter 2035 till bara 90 procent av alla bilar.
Varsågod att bygga 10 procent av er bilflotta fossilt, om ni vill (men med klimatvänligt stål i så fall).

Finns det någon biltillverkare som har lust att lägga kapital på att bygga nya fossila modeller i så liten mängd att all skal-ekonomi försvinner? I en tid där konsumenterna redan före Iran-kriget med plötsligt svindyrt bränsle, mer och mer valt elbil istället?
Det slutgiltiga beslutet är ännu inte fattat av lagstiftarna men det är klart att trots sin politiska styrka kan högern knappast rädda fossilbilen.

Högerns pågående fajt handlar om EUs utsläppshandel, kronan i EUs klimatarbete som på 20 år fått halverat industriutsläppen.
EU-beslut finns på att utvidga utsläppshandeln till fler sektorer men istället kommer pressen från högerpolitiker att gå åt andra hållet. Italiens premiärminister Meloni vill t ex lägga ned ETS.
Tyske Friedrich Merz var helt med på noterna och lovade i februari tung industris företrädare att det skulle han ordna, de behövde inte oroa sig. Varpå han blev utskälld av Tysklands största näringslivsorganisation, BDI. Europeiskt näringsliv har i 20 års tid investerat kraftigt för att dra ner på utsläppen (och använt det i sin PR) – nu skulle alla de pengarna vara bortkastade? Bolag som inte gjort något, skulle triumfera över dem i konkurrensen?
Nej, Merz fick tvärvända och förklara att han hör inte till dem som skulle kritisera utsläppshandeln, tvärtom är han systemets bästa vän.

EU-kommissionen ryckte snabbt ut till ETS´ försvar. Det gjorde också många fler storbolag än de tyska. Att lägga ned utsläppskraven skulle straffa innovativ europeisk industri och gynna sömngångarna, nej tack. Åtta EU-regeringar hoppade in till ETS´ försvar (varav några höger som Sverige, Nederländerna och Finland.

Utsläppshandeln gick inte att döda eller pausa. Men kanske går den att urvattna?
Våren 2026 ligger en uppdatering inplanerad av de kriterier som fördelar gratis utsläpp till särskilt energislukande industri. Dessa bolag har hittills fått gratisutsläpp för de sägs inte kunna konkurrera med utlandet annars.
Från EU-kommissionen läcker idén att i uppdateringen välja fortsätta vara hygglig mot dem. Det skulle innebära att en väntad skärpning uteblir men slutresultatet skulle fortfarande minska antalet tillåtna utsläpp totalt.

EU-kommissionen har dessutom redan föreslagit att upphöra med en automatisk annullering av oanvända utsläppsrätter när det finns fler än 400 miljoner av dem i reserven. Svenska klimatvänner upprörs särskilt.
Den här åtgärden infördes 2017 för att det seglade runt så väldigt många utsläppsrätter i handeln att priset per utsläppsrätt som ett resultat blev löjligt lågt – och då minskade industrins incitament att ta itu med sina utsläpp.
Men det är inte fallet längre, berättar klimatkonsulten Magnus Nilsson, som anser att det kan finnas fördelar med att ta bort automatiken, t ex blir systemet mer stabilt och mindre rörigt.
Det är oklart om högern kommer att kunna se detta som en seger.

Högern har i alla fall kunnat hurra över att andra framgångar under året som gått:
* att ha fått EU-systemet att skjuta på ETS2 ett år (utsläpp från bl a byggnader och liten industri),
* att ha skjutit på Cbam ett år (EUs utsläppshandel för importvaror) och,
* att ha skjutit på avskogningsregler två år (för importerade varor som vållat avskogning).

Den politiska majoriteten i Europa har utnyttjat sin dominans till att attackera EUs klimatarbete på många fronter. Deras argument varierar en del – allt från att näringslivet skadas till att ”andra länder kan göra något åt klimatet.”
EU-systemet (lett av högerliberala Von der Leyen) har visat sig böjligt – gått högern till mötes, offrat konsultation och en grundlig lagstiftningsprocess i sin kompromissvilja.

Men så här långt har man trots det bara lyckats nagga klimatreformerna i kanten.
Inte stoppa dem.

Och nu dyker säkerhetspolitiken upp på banan som gör fossil energi livsfarlig för Europa med förnybar energi som enda, aktuella alternativ.
Som gör elbilar det tryggaste sättet för vanliga hushåll att få ekonomin att gå ihop.
Som visar hur biologiskt jordbruk passerar en energikris oberört medan traditionellt jordbruk drabbas så hårt av bristen på gas (för konstgödsel) att många varnar för livsmedelsbrist.

Högern kan i världsläget ha fått en svårare fiende att bemästra än vänstern.