Merz´ kovändning om CO2-handeln

Han kom, han samlade anhängare, han knockade sitt motstånd….bara för att genast ändra åsikt. Det börjar bli pinsamt, Merz.

Aggressiviteten hos Tysklands förbundskansler Friedrich Merz chockade för en månad sedan, när han angrep EUs flaggskepp på klimatet, utsläppshandeln som sedan en trevande start 2005 har sänkt utsläppen med 50 procent inom industrin.

I sitt anförande framför företrädare för tung industri i Antwerpen den 11 februari la han ut texten. ETS (utsläppshandeln) var ”oacceptabel” om den påverkade bolagens konkurrenskraft, sa Merz, och måste i så fall ”göras om eller pausas” men industrin kunde vara lugn för han och de andra på EUs toppmöte överlade redan om denna ”elefant i rummet” och ”steps will be taken.”

Friedrich Merz befann sig på ett korståg för att få EU att ”förbättra konkurrenskraften.” Dagen efter Antwerpen-mötet samlades EU-ledarna i belgiska Alden Biesen den 12 februari för ett informellt EU-toppmöte om konkurrenskraft som Merz själv hävdar, hade kommit till på hans begäran.
Förbundskanslern kom förberedd, han hade dessutom organiserat ett frukostmöte före toppmötet med likasinnade länder, för att hamra fast sin linje hårda för konkurrenskraft.

Belgiske högerkonservative premiärminister Bart de Wever såg lyckligt fram emot att vara med om att få EU att pausa utsläppshandeln som han menar kostar belgisk tung industri för mycket.
Tjeckiens Andrej Babis hävdar att ETS krossar industrin och Italiens Giorgia Meloni har lagt all sin politiska tyngd på att pausa ETS.

Därför blev överraskningen stor när Friedrich Merz mot dagens slut kom ut i en radikal omsvängning vad gäller just utsläppshandeln. Mindre än 24 timmar efter sitt frontalangrepp på ETS, sa han istället:
”Det finns ledare som är mot ETS. Jag delar inte deras kritik i någon form…”

Vad som hänt mellan de två åsikterna, var att Tysklands mäktiga industriförbund BDI hade ringt och frågat vad i h-e förbundskanslern sysslade med.

I Antwerpen hade Friedrich Merz varit omgiven av bl a de stora kemijättarna, inte minst sin egen gamla uppdragsgivare Basf.
Basf hör till de tunga industrier som i åratal fått gratis utsläppskvoter av EU eftersom de hävdat att de inte kan konkurrera med omvärlden annars. Basf hör också till de tunga industrier som kunnat sälja dessa gratiskvoter till god förtjänst tack vare utsläppshandeln.
De hade utsatt Merz och andra EU-regeringar för en intensiv lobbykampanj.

Men hemma i Tyskland satte övriga industriintressen i halsen när de hörde förbundskanslerns tal. Utsläppshandeln har fått stora delar av industrin att ställa om arbetsmetoder och de vill verkligen inte se reformen uppriven och investeringarna bortkastade.
Tvärtom ser de fram emot att deras rivaler (inte minst utanför EU) snart ska komma under samma press där européerna då har ett försprång.
Därför ringde BDI sin regeringschef och skällde.
Merz fick vacker krypa till korset och backa långt ifrån sina egna ord.

Faktiskt hade inte ens kemibolagen jublat efter Merz´ första aggressiva frontalangrepp på ETS, mest häpnat över vilken effekt deras lobbying fått. De var egentligen aldrig ute efter att dödas ETS, de ville bara att när EU-kommissionen inom kort uppdaterar parametrar för vem som får gratiskvoter i framtiden, att de skulle behandlas generöst.

Men förbundskanslerns aggressiva ord hade fått eget liv det laget.

Över 100 industribolag – däribland stora cementbolag, stålbolag, Volvo och Vattenfall – gick raskt samman för att uppmana EU att skydda utsläppshandeln och därmed deras egna investeringar.
Spanien, Nederländerna och sex regeringar till – däribland Sverige – gjorde så detsamma. EUs utsläppshandel ger trots allt många miljarder varje år till varje EU-lands statskassa.

EU-kommissionen som normalt under Ursula von der Leyen följer den tyska regeringens vilja så nära man vågar, började prata mindre om att omarbeta för att istället försvara för ETS och EUs klimatarbete.
Von der Leyen och hennes energikommissionär Dan Jörgensen har sedan dess mångdubblat talen där de förklarar hur flexibelt ETS redan är, att det finns gott om utrymme för EU-regeringarna att stötta sin industri på andra sätt.
I sammanhanget kastar de gärna in att den vinst som utsläppshandeln ger – som regeringarna är tänkta att bl a finansiera industrins klimatsatsningar med – bara gör det till futtiga 5 procent.

Och när USAs krig mot Iran nu gör energin svindyr så använder Von der Leyen även sina utrikespolitiska tal till att slå ett slag för ETS.
Tack vare ETS har EUs elpris gått från att år 2019 bygga till 49 procent på gaspriset (= alltid det högsta av alla energikällor) till förra året bara 30 procent.

Jörgensen och Von der Leyen missar inte ett tillfälle att berätta för EU-regeringarna att om de tycker elpriset är högt finns inget skäl att hänga upp sig på ETS – i många fall höjer deras egna nationella energiskatter slutpriset rejält.

ETS ska ses över, det är överenskommet och EU-kommissionens förslag väntas under våren. Men det lär inte bli så radikalt som några regeringschefer trodde sig kunna uppnå, när Friedrich Merz tycktes kräva det.
Snarare blir det lite filat i kanten på det sätt som klimat- och energiexperten Magnus Nilsson ser framför sig.
Industrin vill ha kvar det, nämligen. Klimatarbetet är inte politiskt dött som tidningsrubriker kan ha fått det att se ut på senare tid.

Mer skamfilad och skadad är istället Friedrich Merz som ännu en gång klampat in i träskor bara för att få backa ut igen.
Oddsen för att han ska få leva ut sin ambition om att få ”leda EU” försämras stadigt.