Merz i klaveret igen
Friedrich Merz dissar Trump men backar snabbt när han får ilska i respons. Begrep han alltså inte hur långt bort en tysk förbundskanslers uttalanden hörs?
Tysklands förbundskansler är en av de sista bland européerna som fortsatt att visa vänlighet och tolerans mot Donald Trump.
Franske presidenten Macron gav upp sina försök för ett bra tag sedan och övergick till klarspråk. Italiens premiärminister Giulia Meloni släppte Trump-smickrandet som en het potatis när hon begrep att hon tappade stort väljarstöd genom det.
Till och med den hårt ansatte president Zelenskyj har slutat låtsas att Trump står på Ukrainas sida i ett döende hopp om att få behålla någon hjälp.
Inte Merz.
”Jag är en av få som fortfarande kan tala med Donald Trump av någon anledning,” sa han nyligen efter ett telefonsamtal med Trump om Irankriget.
Att hålla de goda kontakterna och samtalet vid liv är en linje han hållit fast vid från start. Även när det stått honom dyrt i anseende som efter hans besök i mars i Vita Huset, där han pinsamt nog tyst satt medan Donald Trump inför TV-kamerorna talade illa om Merz´ kolleger, två europeiska ledare (Spaniens Pedro Sanchez och Storbritanniens Keir Starmer).
Hemma i Tyskland, inför tysk publik, tillåter sig Merz ibland smått kritiska kommentarer mot Trumps tullar eller Irankriget. Han tycks inte förstå att hans smilande i Trumps närhet och kritik på distans av amerikanska handlingar får honom själv att förlora trovärdighet.
Därför kom det som en överraskning när förbundskansler Merz verkligen tog ut svängarna inför en publik av tyska gymnasie-elever och sa vad alla kan se:
”USA förödmjukas av Irans ledarskap.”
Han fyllde i med att ”USA har uppenbarligen ingen strategi” och ”Man kan inte bara gå in (i ett krig), man måste kunna gå ut också.”
Trodde Merz verkligen att Tysklands förbundskansler kan säga sådana saker offentligt utan att det ekar ända bort till Washington?
Det gör honom i så fall till en ännu klantigare politiker än han tidigare visat prov på att vara.
Självklart spred tyskens kommentarer snabbt som blixten över hela västvärlden.
Självklart blev den snarstuckne Donald Trump rasande.
Trump började med att vräka ur sig ilskan på sociala media (”Så du vill att Iran ska ha kärnvapen”, ”fixa ditt eget kraschade land”, och övergick sedan till hot om att flytta bort de cirka 38 000 soldaterna på amerikanska baser i Tyskland.
Hans hot är dumheter. USA hade aldrig kunnat öppna krig med Iran utan dessa baser. Särskilt inte sedan Frankrike, Italien och Spanien nekat USA deras luftrum.
Det är från Tyskland som amerikanska luftattacker distansstyrts samt all logistik hanterats med vapen, bränsle, piloter, osv. Det är här som USA förvarat en stor del av sina dödliga vapen (Patriots, Tomahawks, Himars med planer på Typhoon missiler) vilka i teorin skulle användas om Ryssland anföll Europa. Trump har snart tömt dessa lager för att klara sitt krig med Iran vilket lämnar Europa betydligt mer naket inför ett potentiellt ryskt anfall.
Det är också här som USA har sitt största och mest avancerade militära sjukhus, vars närhet till krigsteatrar i decennier räddat många liv när USA fört sina krig i Mellanöstern.
Trump svarade mned tomma hot med andra ord, han klarar inte Irankriget utan Tysklands hjälp.
Trots det valde Merz att backa. Han gör sig döv för Trumps ilskna och upprepade utfall och hävdar att relationerna mellan de två fortfarande är goda.
Merz ville alltså inte bränna broar med Donald Trump.
Han visar sig inte förstå hur hans beteende uppfattas av omvärlden. Han missbedömde vad fjäsket för Trump skulle kosta honom, han missbedömde vad öppen kritik av Trump kostar.
Europa behöver ledargestalter i dessa osäkra, komplexa och föränderliga tider. Men det måste vara människor som förstår världen de opererar i, som kan förutse konsekvenser av sina handlingar.
Och det är då inte Friedrich Merz, tydligen.
