Tysk utrikespolitik fick tummen ner i FN

Tyskland mötte ett bittert nederlag i FN i veckan.
Det var tysk utrikespolitik som förlorade en popularitetsomröstning.

Diplomaterna tjoade rakt ut i salen, kramades, studsade upp och ner i ren lycka. Portugals och Österrikes delegationer blev glada som barn när röstsiffrorna lästes upp från podiet – de hade vunnit var sin plats i FNs säkerhetsråd för två år framåt.
Ordföranden, tyska Annalena Baerbock, hade svårt att dölja sin bitterhet. Det var ju Tyskland som skulle haft den ena av de två platser som viks för Västeuropa.

I fyrtio år har Tyskland röstats in på den ena platsen regelbundet vart åttonde år vilket är det mesta reglerna tillåter.
Omröstningens resultat denna gång kallas inte bara en besvikelse i Tyskland, det får heta pinsamt, ett bittert nederlag, en förödmjukelse.
Hur kunde den tyska regeringen klanta bort vad som skulle varit en självklarhet?

Tysk press har nagelfarit kampanjen som ledde upp till omröstningen och konstaterar att Tyskland bara sent tagit itu med att försöka värva röster världen över medan Österrike och Portugal hållit på i tio års tid.
I den viktiga slutrundan skickade Österrike såväl utrikesminister, president som förbundskansler FNs generalförsamling för att trycka händer och sälja in sitt land medan Tyskland skickade… sin utrikesminister.
Förbundskansler Merz tog sig inte tid.

Men mer än så är det Tysklands utrikespolitik som förlorat.
Tyskland kampanjade under parollen ”Respekt, Rättvisa, Fred” vilket måste låtit obegripligt i länder utanför västvärlden där tysk utrikespolitik inte anses respektera vare sig internationell lag, rättvisa eller fred.

Förbundskanslern vägrade t ex kalla USAs kidnappning av Venezuelas ledare Nicolas Maduro och självpåtagna kontroll av landets oljekällor för illegal – han sa att ”detta är inte ett ögonblick att läxa upp våra allierade.”
Där kan Tyskland ha förlorat alla latinamerikanska röster.

Men framförallt har det ett diplomatiskt pris att sluta upp ovillkorligt bakom Israel som Tyskland gjort. Israel är en paria internationellt.
Tyskland har under Merz fortsatt att stödja Israels övergrepp på palestinier och attacker på de flesta av sina grannländer – både i ord och med vapensändningar. Tyskland har gång på gång stått i vägen för att EU uttalar kritik mot Israel eller avbryter handeln med landet.
Förbundskansler Friedrich Merz kallade Israels bombattacker på Iran i somras – utan krigsförklaring – för att ”Israel gör det smutsiga jobbet åt oss.”

Inte ens Tysklands utrikesminister Johannes Wadephul kunde dra någon annan slutsats än alla kommentatorer inne och utanför Tyskland gjort: Tyskland förlorade omröstningen framförallt pga sitt stöd för Israel.

Jo, Wadephul gjorde ett försök att också skylla nederlaget på Ryssland som skulle bedrivit en hemlig kampanj mot Tyskland pga tyskt stöd för Ukraina.
Där behövdes dock ingen hemlig kampanj. Tysklands bestämda krav på att Ryssland respekterar Ukrainas rättigheter, skorrar illa i öronen på övriga världen eftersom samma förbundskansler inte anser att ett land i Mellanöstern eller Latinamerika har rätt att kräva samma respekt.

Problemet är snarare att helt tysk utrikespolitik som förlorat världens stöd, inte en slarvigt skött kampanj.

Har tysk utrikespolitik ens stöd bland sina EU-allierade?
Samma tyska utrikespolitik har säkrat att EU och dess ledare fjäskar för Donald Trump och går med på Trumps förödmjukande handelsuppgörelse framförallt för att tysk bilindustri ska vinna tryggare villkor.
Långtifrån alla i EU uppskattar detta.

Samma tyska utrikespolitik lägger enorma pengar i militär upprustning men visar sitt ointresse för gemensamma europeiska projekt och kör rent nationellt istället.
Uppbyggnaden ska göra Bundeswehr till Europas starkaste armé, säger policyn, och göra Tyskland till nav för Nato. Var får EUs behov av gemensamt försvar plats i det?

Samma tyska utrikespolitik har fått Tyskland att stänga ner Europas mest avancerade stridsflyg-projekt.
Tyskland – som inte byggt ett stridsflyg sedan andra världskriget – krävde att få leda projektet och att partnern Frankrike – veteran på att bygga stridsflyg – skulle sätta sig i baksätet.
När Merz nu dragit sig ur, tänker Tyskland bygga det själv istället.

Tysk utrikespolitik bedrivs av regeringen Merz som om världen inte hade förändrats.
Hans egen hemmaopinion har dock förändrats ganska rejält. Tyskarna ogillar vad Israel gör till 73 procent i senaste opinionsundersökningen och de ogillar Friedrich Merz till 80 procent.