EU och Kanada vill göra om världen
Von der Leyen tvingar igen ut motvilliga EU-ledarna på en obekväm bana, när hon i Montreal förklarar målet med EUs och Kanadas nya samarbete för inget mindre än starten på en ny världsordning.
Mediarapporter om toppmötet mellan EU och Kanada i Montral, har mest handlat om Tysklands motstånd mot att Kanada skulle få kallas för en ”associerad medlem” av EU.
Det landade verkligen som en överraskning för alla, när EU-kommissionens ordförande Von der Leyen i september erbjöd den gästande kanadensiske premiärministern Mark Carney att Kanada kunde bli EUs första ”associerade medlem.”
En sådan form för medlemskap existerar inte, vilket oroat jurister.
Tyskland la genast in en stark protest utan att offentligt förklara vad de avskydde med idén. Några fler EU-länder är i alla fall lite kritiska även om de inte talar om det högt, medan andra länder sitter nöjda.
I slutändan fick Von der Leyen (och hennes medresenär rådsordförande Antonio Costa) ett motvilligt tillstånd att använda termen under villkor att den definieras gemensamt (läs, inte av henne ensamt).
Obekymrad om EU-debatten har Von der Leyen alltså fortsatt att prata vitt och brett om det associerade medlemskapet både under och efter toppmötet i Montreal.
Planen nu är då, vilket Von der Leyen upprepade efter mötet, att göra Kanada till en associerad EU-medlem vilket hon förklarar med att det är ”den högsta formen av partnerskap.”
Men målet för samarbetet är mycket större än så.
Det handlar om vad Von der Leyen och Carney kallar en framtidsallians vilken då ska ”bygga en sfär för tillväxt, välstånd, motståndskraft och säkerhet.”
EU och Kanada blir kärnan men den ska helst utvidgas till andra internationella partners som inte vill leva i ett beroende av nyckfulla stormakter.
”Vi ser till världen som helhet. Som du sa, käre Mark, en ny världsordning kommer byggas från Europa med Kanada i den.”
Von der Leyen upprepar att det inte är en allians mot någon, men det är det förstås.
Det är en allians mot Trumps USA och mot Kina.
Trump uppfattade detta snabbt och hotade i september att han skulle straffa alla med tullar som försökte hitta på något som utestänger USA.
Von der Leyen hade med sig större delen av son EU-kommission till Montreal som hållit långa överläggningar med kanadensiska ministrar. Enligt traditionellt EU-mönster ska det nya partnerskapet grundas i ekonomiska samarbeten och det har inte varit svårt att hitta kompletterande områden där det två vill arbeta tillsammans.
Kanada har t ex gas som EU behöver rätt medelbart (stora kontrakt har slutits i höst med Tyskland) och kritiska mineraler (ett avtal om europeiska investeringar skrevs under), en stark försvarsindustri (Kanada betalar in till EUs nya försvarfond SAFE, köper tysk-norska u-båtar och går över till svenska Gripen) samt tillgång till Arktis (här hoppas EU på hjälp).
Både Kanada och EU jobbar på att bryta sitt beroende av amerikansk satellitkommunikation. Kanada ska bjudas in att delta i de europeiska programmen.
Kanada och EU prövar att etablera alternativa kablar för internettrafik – återigen, för att slippa ett amerikanskt beroende.
EU och Kanada vill sätta upp ett alternativt sätt att genomföra betalningstransaktioner (som inte är helt beroende av USA).
Bägge två hyser oro för AI men också att inte hänga med på AI. Kanada släpps nu in i EUs stora superdator-satsning
och parallellt diskutera vilka regler som krävs för att kontrollera teknologin.
Kanada lovar bidra med mer finansiell hjälp till Ukraina, något som EU i dagarna sliter med att få ihop.
När Von der Leyen, Costa och nio EU-kommissionärer nu återvänder till Bryssel är kalendern fulltecknad med vårens möten mellan ministrar, kommissionärer, arbetsgrupper och så småningom ett toppmöte för att kunna klubba… en framtidsallians?, ett associerat medlemskap?
Von der Leyen har än en gång gripit ett politiskt tillfälle i flykten och gjort det mycket svårt för EU-ledarna att backa bort från det.
Vem i Europa gillar inte Kanada?
Vem älskar inte alla dessa konkreta samarbetsprojekt som dras igång?
Samtidigt har EU mer än en stats- eller regeringschef som mest av allt fruktar att göra Donald Trump arg, som skulle önska att EU höll låg profil och inte pratade högt om sina invändningar mot amerikanska påtryckningar.
Om EU och Kanada slår sina påsar ihop och bygger ett samarbete som tillåter dem att undslippa Trumps påtryckningsmedel, lär det göra hela Trump-administrationen upprörd.
Men Mark Carney och Von der Leyen har med sitt toppmöte redan åstadkommit att den EU-ledare som framöver backar för Donald Trumps hot, kommer att se ut som en fegis och förlorare i europeiska väljares ögon.
