Inte kul med inre marknad längre för Tidö

Tidöregeringen har längtat efter att EU ska göra mer på ”konkurrenskraft” och ”inre marknad.”
Men nu när det händer är det inget roligt längre.

Energimarknaden är återigen högst uppe på EUs dagordning. Otåligt pådrivande här är förbundskansler Friedrich Merz som lierat sig med fler EU-länder och med EU-kommissionen för att äntligen få se något hända på ett superviktigt område.

Konkurrenskraft har plötsligt blivit sprängstoff i EU-ländernas försvarspolitik och det gäller lika mycket frågan om gemensam energimarknad. Just de frågorna stod i fokus på EUs informella toppmöte i februari och för samtalen vid Munchens säkerhetskonferens dagarna efter.

Så här går resonemangen:
EU måste snabbt bygga sig ännu mer ekonomiskt starkt för att kunna trotsa alla orimliga krav som kommer från USA, Ryssland och Kina.
Men Europas höga energipriser skadar industrins konkurrenskraft. EU-bolagen betalar i snitt fem gånger mer än sina amerikanska rivaler och gapet är ännu större till Kina.

EUs svaga kort här är Europas brist på inhemsk energi. Det tvingar oss att importera – nära 60 procent av vår konsumtion – vilket gör oss beroende energirika länder.
Sagt på ett annat sätt, när EU äntligen skurit ner den ryska energiimporten till nästan ingenting, har plötsligt den största gasleverantören blivit Trumps USA (en fjärdedel av all importerad energi, 60 procent av all importerad gas)….

…och här kommer vi tillbaka till industrins konkurrenskraft igen.
Gas råkar vara den energikälla som sätter priset för el i EU överlag – och amerikansk gas är både dyrare än den ryska och steg dessutom med 56 procent år 2025.

Oturligt nog för Tidö-regeringen så är det absolut enklaste, billigaste och snabbaste svaret på dessa problem att,
1) EU bygger mer vind- och solkraft (= inhemsk energi) och,
2) EU bygger ut elnäten för att kunna överföra mer el mellan elområden och länder,

Detta var verkligen det sista som den svenska regeringen vill höra.
Vad gäller vindkraft så klubbade ju EU regler (delvis under svenskt EU-ordförandeskap) för att snabba upp tillstånd för att etablera ny vindkraft men Tidöregeringen har inte fått tummen ur och blev till slut stämd av EU-kommissionen för eftersläpningen.

Då hade redan vindkraftsutbyggnaden i Sverige avstannat helt året 2025, av ett extra skäl:
Tidöregeringen lovade i september 2024 statlig kompensation till kommuner som står värdar för vindkraft men inget hände… och i väntan på det, avvaktade alla inblandade och gjorde ingenting.

Regeringens och/eller energiminister Ebba Buschs svala syn på vindkraft kan ha bidragit till att hon drog ur sladden för en större svensk havsvindpark 2024. Statliga Vattenfall var redo, Svenska Kraftnät hade lagt planer för kabeln till Skåne där det som bekant är akut brist på lokal elproduktion… men Busch sa nej.
Hon fruktade att kabeln – som också skulle löpa vidare till Tyskland – skulle låta höga tyska elpriser smitta på lägre skånska elpriser och dissade därför hela projektet som bara bra för Tyskland.

Att koppla ihop alla EU-länder ännu mer med kablar och ledningar är alltså en tung del av EUs nya planer för att lösa energiproblemen. Svenska regeringen är emot.

Ebba Buschs motstånd mot Tysklandskabeln bygger på samma argument som i vinter lyfts fram kring Svenska Kraftnäts nya ledning Aurora, från Norrland över till Finland. I Finland låg priset högre i januari så plötsligt chockhöjdes elpriset även för norrlänningarna.
De var ett tag tvungen att betala skånska elpriser vilket gjort dem upproriska.

Det var inte bara Auroras fel. Att det vädret blev smällkallt drev upp elkonsumtionen vilket förklarar en del av de chockhöjda elräkningarna.

Dessutom behövs Aurora för att kunna leverera el till fler norrländska industrier. De står i kö för att få mer el och kunna bygga ut men har inte släppts in på nätet eftersom existerande energiproduktion inte räckt till. Aurora kan lösa det för linan kommer kunna hämta in extra el från Finland och Baltikum där man bygger mycket mer vindkraft just nu.

Det är inte roligt för den som vant sig vid Europas lägsta elpriser när marknaden kliver in och jämnar ut priserna på en högre nivå.
Risken är stor att detta är framtiden för norrlänningarna.

Buschs farhåga för högre skånska elpriser med Tysklandskabeln skulle inte uppfyllts alla dagar men ofta nog. Skåne hade säkert fått högre priser i en första fas (som kan bli lång) innan priserna på båda sidor kabeln jämnats ut, sådär som marknadskrafterna gör.

Å andra sidan hade förstås Vattenfallsparken Kriegers Flak hjälpt att pressa tyska priser nedåt om den hade fått byggas. Tur då, att Danmark gick vidare med sin andel i Kriegers Flak så vind därifrån har börjat nå Tyskland.
Just Tyskland behöver verkligen mer energi och billigare energi så man har dessutom just skrivit på för ännu en dansk havsvindspark utanför Bornholm där Tyskland tar 70 procent av kostnaderna. Vilket kommer sänka tyska elpriser ännu lite mer.
Och minska risken för skånska elprischocker.

Men för att europeiska elpriser överlag ska komma ner till amerikanska och norrländska priser behövs väldigt mycket mer vindkraft och solkraft. EU-kommissionen har förstås redan utarbetat ett helt batteri av åtgärder som förväntas ge sitt lilla bidrag.
Ett av de mer framgångsrika är att bygga batterier, t ex. EU slog rekord i nya storskaliga batteriparker år 2025 (men från låga nivåer förstås).

Ett helt paket av elnäts-förslag kom från EU-kommissionen i december 2025. Svenskarna har redan hunnit förklara sitt absoluta motstånd.
Den mest upprörande punkten tycks vara förslaget att 25 procent av flaskhalsavgifterna bör gå till EU-prioriterade projekt.
Ebba Busch har översatt det till:
”Man kan inte ta svenska medborgares pengar och använda till att bygga ut elnät i andra EU-länder.” 

Hon har fel, förstås. Dubbelfel, faktiskt.
För det första är flaskhalsavgifterna knappast ”svenska medborgares pengar.” Enligt svensk lag ska elhandelsbolag och producenter betala den avgiften till Svenska kraftnät när en prisskillnad uppstått mellan två elområden där tillräcklig överföringskapacitet saknas.

Statens pengar alltså, och de är låsta till en mycket specifik användning:
Svenska kraftnät ska använda pengarna till att bygga bort kapacitetsbristen.
Istället för att göra det (vilket verkligen behövs om marknadskrafterna ska fungera) har Svenska kraftnät i flera år lagt miljarderna på hög. Man har använt mindre än en tredjedel av vad man tagit in.

Nästa fel som Ebba Busch gör, är när hon hävdar att EU vill ”ta pengarna för andra EU-länder.”
EU-förslaget innebär att en fjärdedel av dessa intäkter skulle gå till antingen något av 8 mest akuta projekten i Europa (inget ligger i Sverige) eller något ur listan över projekt av gemensamt intresse – 5 av dessa ligger i Sverige.
(Inte bara Busch, oppositionens Mikael Damberg gör samma misstag.)

Apropå det svenska motståndet så finns i EU-kommissionens yviga planer också ett fortsatt arbete med att snabba upp tillståndsprocesser.
Det kanske kunde hjälpa Sverige. För när DN frågar Svenska kraftnät varför de inte investerar miljarderna som de plockat in i avgift, så förklarar de att de gärna vill, men att svenska myndigheter är så sega med att bevilja tillstånd till Svenska kraftnäts planer.

Tidöregeringen har fler invändningar mot EU-planerna för energi. Förutom att EU inte borde finansiera så mycket gemensamt så borde EU inte heller få dra upp planer för energi-unionen utan beslut om satsningar borde göras ”decentraliserat” (nationellt).
Och att sammankoppla länder borde först bli aktuellt när varje land är självförsörjande och har sitt hus i ordning.
I övrigt anser man EU istället borde bygga ut mer ”planerbar” energi (=kärnkraft). Tidöregeringen har ändå har hittat en punkt att berömma:
Förslaget att det kan vara OK att strunta i artskyddet.

Den svenska inställningen till EUs energiplaner – ”det där har vi inget med att göra, det måste varje land lösa (och betala för) själv” – är förstås begriplig.
Men inre marknad är det inte.
Sverige känner sig starkt på energi och vill ha en svensk energimarknad.

Nu har dock hela den bekanta EU-debatten om ”mer EU eller inte”, precis som hela diskussionen om ”mer vind eller mer kärnkraft” förflyttat sig och handlar idag om högst brutala försvarsargument.
Kan europeiska länder försvara sig mot Trumps USA, mot Ryssland och Kina utan att gå samman?

Starka krafter i EU svarar nej på den frågan och anser att energifrågan då måste lösas tillsammans.