När Sverige i elfte timmen bestämt sig för att ansluta sig till Nato så är det en militärallians som inte längre fungerar.
Efter Vilnius-spektaklet behöver vi en plan B.
Natomötet i Vilnius klargjorde för alla som dåsat i skolbänken, att Nato inte vill slåss mot Ryssland.
Problemet är förstås att alliansen skapades just för att stoppa Sovjetunionens/Rysslands framfart.
Genom världshistorien har försvar alltid bestått i att först – före allt annat – fungera avskräckande.
Den allra viktigaste åtgärden är att avskräcka en fiende från att anfalla dig.
Se farlig ut, låt trupper paradera, skramla med vapen, skicka ut infiltratörer som sprider budskapet att du är JÄTTEFARLIG.
Målet är att få leva i fred genom att få fienden att avstå från att anfalla. De militära vapnen och soldaterna är steg nummer två i ordningen för att skydda ditt land.
Natos roll har varit sedan 1949 att fungera avskräckande på Sovjetunionen/Ryssland.
Artikel 5 – om du anfaller en av oss, kommer vi alla i Nato att slå tillbaka – är till för att avskräcka fienden från att ens försöka.
Vladimir Putin bestämde sig för att försöka. Han började med att doppa tån, valde ett icke-Natoland men Ukraina har faktiskt säkerhetsgarantier från väst från 1994, ett erbjudande att förbereda Natomedlemskap från 2008 och icke-anfallspakt med Ryssland garanterad av väst från 2014 samt en till från 2015.
Putin kollade för säkerhets skull först med USA.
Utan USA, inget Nato.
Det vet ju alla, självklart också Putin.
Så han ställde upp sina trupper runt Ukraina för att vara tydlig med sina avsikter, begärde ett möte med Joe Biden personligen, ställde en rad orimliga villkor för att inte anfalla Ukraina och lyssnade på Bidens reaktion.
”Under inga omständigheter kommer det amerikanska stövlar på marken,” sa Biden.
För att göra det klart för alla att USA inte kommer att ingripa, upprepade Biden detta flera gånger inför världspressen. (”…men det blir ekonomiskt straff, så du borde låta bli.”)
Strategi är inte Joe Bidens starka sida.
Han hade just tagit bort avskräckningselementet.
Putin anföll.
Därefter har Nato varit ute ur ekvationen.
Den hjälp som Ukraina har fått har kommit i senaste laget, i små portioner och den har kommit bilateralt, från enskilda länder.
Aldrig från Nato.
Det får absolut inte verka som om Nato är inblandat ens i periferin, av att försvara Ukraina.
Om Natos avsikter inte skulle ha varit tydliga nog så här långt, fick vi besked från Vilnius-mötet i veckan.
”Lugna ned dig,” sa Natos ledare till Ukrainas president Volodmyr Zelenskyj i Vilnius.
Istället för något slag av konkreta besked som han kunde ta hem för att höja stridsmoralen i sin befolkning, fick Zelenskyj det smått bisarra budskapet att ”När alla Natoländer är överens och omständigheterna är rätt, då kan det komma en inbjudan från oss…”
Nato utställde alltså ett officiellt dokument där man bekräftade för Putin att han har fritt fram i Ukraina så länge han vill kriga där.
Att organisationen Nato inte heller fungerar fick vi också bevis på i Vilnius.
Sedan våren 2022 har ett land som är av största militära betydelse för Nato (Sverige), i den strategiskt mest betydelsefulla regionen (Östersjön) stoppats från att ansluta sig.
Organisationen Nato har under ett års tid i pinsam offentlighet misslyckats med att få den egna medlemmen Turkiet att sätta militäralliansens mål före, president Erdogans privata önskemål.
Joe Biden uppfattas som en mäktig man i Vita Huset men han har inte förmått att göra något åt det heller.
Avskräckande ter sig Nato inte.
Vi utomstående kan bara ana den inre röran och maktlösheten i organisationen Nato när vi ser att sedan november 2022 har man inte ens klarat finna en ny kanslichef sedan Jens Stoltenberg bett att få sluta.
Stoltenberg är lite av ett stolpskott så problemen kan inte bestå i att det är svårt att hitta någon på hans nivå.
Stoltenberg deltog i den skamliga uppläxningen av president Zelenskyj i Vilnius och kunde inte ens hindra att den läckte ut.
Stoltenberg sa häpnadsväckande nog, helt oombedd, på en presskonferens att han stöder Turkiets ambitioner att bli EU-medlem (vilket ju dels är en absurd tanke, dels ska han förstås inte lägga sig i vad andra organisationer gör samt som den icke-EU-medborgare han är, missade han sannerligen ett bra tillfälle att hålla truten).
Stoltenberg sa till svenska diplomater i förhandling med Turkiet att det spelar ingen roll att president Erdogan inte ger något datum för när han tänker godkänna en svensk ansökan.
Naivt och oerfaret från en riktigt dålig förhandlare som ändå haft med Erdogan att göra förut.
Stoltenberg försvarade sedan det dåliga förhandlingsresultatet inför svenska journalister med att den svenska intagningen ändå går jämförelsevis fort… vilket ju en Natochef måste veta är irrelevant, eftersom det är NU som Nato behöver införliva Sverige i sitt militära upplägg.
Sammanfattningsvis då, det Nato som Sverige ansluter sig till är illa fungerande internt, har gett upp avskräckning som strategi och vill inte slåss mot alliansens egentliga fiende.
Nato vill inte ens ta risken att reta Ryssland genom att hjälpa Ukraina alltför mycket varför Nato står förlamat när ett demokratiskt, europeiskt land anfalls av militäralliansens ärkefiende.
Om Nato alltså inte vill försvara Ukraina mot en rysk invasion, så vem?
Det är inte bara Sverige som undrar.
Balterna, Polen och andra länder som gränsar till Ryssland, undrar.
Ja, Putin undrar.
Om Ryssland ger sig på Litauen, vill USA skicka soldater då?
Eller om Ryssland ockuperar Ukraina och tack vare fri passage genom Orbans Ungern når Österrikes gräns och Wiens förorter – vill Nato slåss då?
Men det verkligen avkylande skälet att fundera över vad Nato har blivit, skedde i Vilnius sedan man läxat upp och skickat hem Zelenskyj tomhänt.
Då välkomnade Nato sina nya partners till alliansen: Australien, Japan, Korea och Nya Zeeland.
Natos har nämligen tagit på sig arbetsuppgiften att agera avskräckande militärallians i Asien.
År 2022, alltså samma år som Nato avstod från att agera avskräckande i Europa för att inte reta Putin, skrev man in i Natos strategi att man vill försvara världsordningen om den skulle bli hotad i Asien.
Avskräckning, så att inte Kina angriper något land.
Nå, det tåget lär ha gått.
Om Nato vill verka avskräckande i Asien borde man nog inte ha backat för Putin i Europa.
För det sänder ett helt annat budskap.