Där satt den.
Den lysande talaren Volodmyr Zelenskyj har gett Europa det narrativ som man så länge famlat efter.
Slava Ukraini!
Hur får man européer att älska EU? Frågan har vänts och vridits på av europeiska politiker, akademiker och filosofer i det oändliga under decennier.
Nyttan med EU har ju med åren blivit lättare och lättare att peka på. EU-samarbetet har gett oss en förmögenhet i form av en inre marknad komplett med jobb och export som spridit välstånd i mängd.
EU-samarbetet hjälpte oss genom pandemin och att hålla Ryssland stången.
EU hjälper oss att hålla stånd mot Kina.
Men hur gör man det till en magisk berättelse som folk kan ta till sig och inspireras av?
Som i Amerika där löftet att alla kan bli president – eller åtminstone miljardär- håller hjärtan varma.
Eller i Kina som kallar sig himlens härskare och svär på att 1800-talet må ha varit européernas och 1900-talet amerikanernas men 2000-talet blir Kinas.
Ukrainas president Volodmyr Zelenskyj har nu formulerat oss denna positiva berättelse om Europa åt oss i ett tacktal han höll inför Europaparlamentet.
”Tack,” sa Zelenskyj, ”tack för att ni kämpar med oss för Europas sätt att leva. Vi ukrainare på slagfältet och ni här.”
”Tack till er folkvalda, till Europas ledare, tack till er poliser, militärer, kommunalarbetare, läkare, lärare, chaufförer, banktjänstemän, studenter, fackföreningar… alla som representerar vad ett modernt, fredligt Europa skänker världen – ett öppet samhälle, som värderar mångfald, där lagen gäller lika.
Tack till er att ni försvarar Europas sätt att leva.”
”Ryssland,” fortsatte Zelenskyj, ”har inte bara angripit ett stycke territorium någonstans i Europa. Nej, Ryssland vill krossa Europas sätt att leva.
Ett liv har inget värde i Ryssland, annat än till att utnyttjas att rikta vapen mot andra.
Ryssland hatar social rättvisa och mångfald, sprider rädsla och vill föra tillbaka alla till 1930-40-talens omänskliga förhållanden.”
”Men Europa säger nej, försvarar sig mot den mest anti-europeiska kraften i världen, vi i Ukraina på slagfältet, och jag tackar er för det.
President Zelenskyj var förstås inte ute efter att formulera en positiv berättelse om Europa.
Hans avsikt med sitt oblyga smickrande var att göra oss alla del av Ukrainas kamp. Han har tagit på sig den omänskligt hårda uppgiften att ständigt ligga efter oss i omvärlden så att vi inte glömmer bort Ukraina för andra kriser eller katastrofer.
Därför påminde han förstås samtidigt om att EU har beviljat Ukraina status av kandidatland vilket är vårt åtagande att landet får bli EU-medlem.
”Ukrainas väg hem,” som Zelenskyj lite mer poetiskt uttryckte det.
Men medan han var ute i sitt ärende fick han förklarat varför ukrainare hellre dör än blir en del av en rysk intressesfär.
Varför EUs väg med fel och brister trots allt pekar framåt, mot en ljusare värld. Värdet av vad vi har, går att ana i skuggan av vilka uppoffringar ukrainarna gör för att få detsamma.
”Ni visar att modiga beslut gör Europa till ett hem för rättvisa och frihet.
Europa, till slut, befriar sig från det ruinerande beroendet av ryskt fossil bränsle, av korrupta oligarker, från ryska säkerhetstjänster som betraktat Europa som sina jaktmarker i sökandet efter landets opposition.
Ett segrande Ukraina kommer att bli medlem av ett segrande Europa.”
Och vinsten – är det europeiska sättet att leva.