Carney vill, Ursula vill men vill EU-ledarna (gå emot Trump)

När Kanadas Mark Carney höll sitt svarstal om nya och nära relationer med EU, talade han mer om självbestämmande än om kommers.
Carney tar hotet från Trump mot hans lands självständighet på allvar.

På onsdagen släppte Ursula von der Leyen skrällen i sitt höst-tal inför EU-parlamentet, hon föreslog så väldigt täta relationer med Kanada att landet blir ”associerad EU-medlem,” en kategori som hon just uppfunnit.
På torsdagen svarade Kanadas premiärminister Mark Carney med ett eget tal inför EU-parlamentet.

Snabbversion? Han sa ja. Hon sken som en sol. Stående applådåska från nöjda EU-parlamentariker.

En tydlig skillnad i hur de bägge tacklade ämnet i sina respektive tal, säger emellertid något om hur deras erfarenheter med USA på senare år färgat dem.

Von der Leyen nämnde att både Europa och Kanada tror på demokrati, att makten inte hör till den mest högljudde och att demokratier är fria att välja vem de vill arbeta med.
(Alla begriper vem den högljudde är i det här scenariot.)
Därefter räknade hon upp alla ekonomiska sektorer där vi kan samarbeta med Kanada.

Mark Carney tog upp historiska band (krigen) och folkliga kontakter och glömde verkligen inte att sälja in Kanada genom att påminna om att Kanada har en av världens största fyndigheter av kritiska mineraler, förutom gas, olja och del i Arktis.
Men mest tid ägnade Carney åt självständighet och behovet av kollektiv samling – för en regelbaserad värld, frihandel, klimatet, AI under samhällets kontroll, osv.
Inte heller Carney nämner någon gång problemet vid namn (Donald Trump).

På Von der Leyens explicita erbjudande om associerat EU-medlemskap svarade Carney mer exakt:
”Kanada välkomnar denna ambition.”
En allians för frihet, säger Carney, är vad han söker.
”Att fördjupa och bredda vår relation kommer stärka vår suveränitet, förbättra levnadsstandarden, möjligheter och tryggheten för kanadensiska och europeiska medborgare samtidigt som det stärker vår förmåga att leva våra liv som vi själva vill.”

Medan Ursula von der Leyen har gått i spetsen för att EU-länderna skulle backa inför Trumps krav och välja kompromiss, i hopp om att lugna mobbaren utan att skadorna blir så stora, så valde Carneys Kanada rätt tidigt att slå tillbaka.
Det finns skäl till det.

Den längre historien om Kanada och Donald Trump består i ilska, lögner, hot och strafftullar från Trumps sida vilket bemötts med försök till dialog från Kanada liksom tullar som svar på Trumps tullar.

Angreppen inleds redan under Trumps första presidentperiod, när en ilsken Trump första dagen rev upp det breda handelsavtal som Kanada, USA och Mexiko hade följt sedan 1990-talet för att kräva omförhandling.
Trump påstod att Kanada hade lurat på USA ett uselt avtal. Under pågående förhandlingar slog Trump till med strafftullar på aluminium från Kanada. Pressad av att Mexiko gick med på amerikanska krav, skrev Kanada på ett omförhandlat avtal 2018.

Hösten innan Trump ens blivit omvald, hotade han Kanada med strafftullar om 25 procent på det mesta. Han kallade avtalet med Kanada (som han själv förhandlat) för det ”värsta någonsin” och hånade Kanadas premiärminister Justin Trudeau som ”landshövding” (governor) för Kanada var ju inte ett riktigt land, bara en delstat till USA.
Trudeau införde reformer på sådant Trump klagat över (invandring, knarksmuggling, osv) men det spelade ingen roll.

Trump bedrev aggressiv retorik på sociala media, hävdade att kanadensiska folket ville tillhöra USA, att Kanada bara vore tryggt från Ryssland och Kina som en amerikansk delstat, osv.
På en journalistfråga veckor i januari 2025, sa Trump att han ”tänkte inte ta över Kanada genom militär makt utan genom ekonomisk makt.”
Trump hävdade att USAs säkerhet skulle stärkas om man tog bort den ”konstgjorda gränsen” mellan Kanada och USA.

Ett par veckor efter att han blev president för andra gången 2025, beslog han Kanada med 25 procent tull på det mesta. Trudeau prövade med mer dialog och nya eftergifter utan resultat.
I början av mars ersattes Trudeau med Carney och Trump la ännu högre tullar på Kanada och fortsatte svartmåla landet på sociala media. Ett par veckor senare hotade Trump med höga tullar på all bilimport (en stor sektor för Kanada.)
Tullarna infördes och Kanada svarade med egna tullar på USA.

I maj 2025 möttes de bägge ledarna för första gången och förhandlingar inleddes utan större framgång. I juni 2025 övervägde Carneys regering att införa en skatt på digitala tjänster. Hoten från Trump kom direkt och Carney backade.
I oktober 2025 gick Carney ut med att Kanada sluter nya handelsöverenskommelser i världen för att kompensera bortfallet med USA. Trump lät omedelbart avbryta de pågående förhandlingarna.

I januari 2026 hotade Trump lägga 100 procent tull på allt kanadensiskt. I mars inleddes omförhandlingar av det trepart-handelsavtal som Trump slutit 2018. Efter ett par månaders samtal meddelade Trumps handelsföreträdare Jamieson Greer att USA tänker säga upp avtalet. I slutet av juli ville Trump lägga nya 50-procentiga tullar på varor som ingår i frihandelsavtalet.

Hela tiden svingar Trump galna lögner omkring sig: Kanada är ständigt omgivet av ryska krigsfartyg, Kanada har ingen militär, Kanada har högsta tullar i hela världen, Kanada lever på USA…

I slutet av augusti är det till slut Mark Carney som avbryter nystartade handelsförhandlingar när amerikanerna redan låtit läcka att de går mycket bra.
Carney förklarar att USA krävde omöjliga eftergifter. Bland annat att USA skulle ha veto över vilka handelsavtal Kanada sluter med andra länder och Kanada skulle sluta kräva att landets andraspråk franska, finns på varor, tjänster, filmer, TV-program, osv.
USA skulle bestämma över Kanadas politik.

”Om vi blir attackerade så är det krig,” säger Carney, som säger sig nu befinna sig i ett öppet handelskrig med USA.

Trump svarar med att angripa vildsint på sociala media.

Mark Carney hör alltså från USAs president och hans administration – och han kan läsa i USAs nationella säkerhetsstrategi – att Kanada behöver bli en del av USA.
Liksom Grönland, tar kanadensarna numera denna bisarra idé, på fullt allvar.

Åren med Donald Trump har visat hela världen att han kommer tvärsäkert och fräckt ta för sig av allt, så länge han får hållas.
Han hejdar sig enbart när han möter ett bestämt motstånd.

Zelenskyjs Ukraina vägrade falla efter för hans verklighetsfrämmande idéer om en ”fred” med Ryssland.
Högsta Domstolen satte stopp för hans vilja att ta ifrån USA-medborgarskap från barn födda i USA.
Harvard vägrade överlämna listor på studenter efter etnicitet trots hot om att förlora anslag.

När Trump oväntat möter motstånd tittar han genast åt ett annat håll, letar efter någon annan att mobba. Han glömmer inte den som satt sig emot, ges ett senare tillfälle slår han till på nytt.
Men ger man efter för Trump, så kommer Trump snart och kräver mer. Och ännu mer.

Mark Carney fruktar det värsta för sitt land, om Kanada skulle ge efter och kompromissa för Trumps krav att han ska bestämma över Kanadas internationella relationer.
I Europa tror många att han överdriver faran. Carney har dock inte lyxen att hoppas på det bästa, han behöver verkligen en allians med EU.
Så han säljer in Kanada till EU genom att lova kritiska mineraler vilka vi inte har själva men är i ohyggligt stort behov av.

Von der Leyen visade i sitt tal för första gången intresse för att ta Carney på orden när han tidigare framfört att EU borde ta ledningen för en ny allians i världen:
” I denna nya värld måste vi akut tänka om våra partnerskap,” sa hon. ”Och bygga globala koalitioner för vår motståndskraft och våra demokratier. Och här också, kan bara Europa – genom sin storlek och styrka – ta ledningen.”

Men hon kan än en gång ha lovat mer än hon har täckning för. Alla EU-regeringar kommer inte gilla förslaget om att få en associerad medlem, främst i rädsla att reta upp Trump.
Och Trump har redan börja rulla ut sina hot och sitt hån.
”Om jag tror att det här är en fientlig handling (mot mig) så kommer jag ta till seriösa strafftullar och sluta handla med EU på en massa punkter,” kommenterar USAs president nyheten om Kanadas och EUs planer.

Bakom kulisserna pågår nu EUs samtal med kanadensarna om vilken form de nya relationerna ska ta. Vid EUs toppmöte i oktober ska helst något vara klart att signeras och visas upp för världen.