”Vi vill bara säga att det kunde ha varit värre,” sa EU, skrev under ett ”Rättvist och Balanserat Avtal” som krattar manegen för amerikanerna så de kan tjäna mer pengar på Europa.
Donald Trump har inte bråttom men närmare en månad efter att han från en skotsk golfbana talat om för EU-kommissionens Ursula von der Leyen vilka handelsvillkor som hon skulle godta, så kom till slut villkoren på skrift. Nu kan även EUs lagstiftare få se vad de går med på.
Uppgörelsen visar sig vara aningen värre än som sagts hittills.
Von der Leyen själv och hennes handelskommissionären Sefcovic påminner därför för säkerhets skull alla, om att det kunde ha varit mycket värre.
Basen då, är att USA betalar i princip 0 procent på allt de säljer till oss.
EU betalar i princip 15 procents tull på allt vi säljer till USA.
Utom på några tunga punkter (stål, aluminium, bilar ett tag till…) där tullen för oss blir högre än 15 procent.
Det udda namnet på överenskommelsen, ”Ett Rättvist och Balanserat Avtal,” kommer sig av att Trump tycker det är orättvist att amerikanerna köper så mycket varor av oss. Von der Leyen har därför lovat honom att ”ombalansera” handeln.
Vilket rimligen betyder att EU ska försöka sälja mindre till USA.
För då blir det rättvist.
För att det verkligen, verkligen ska bli rättvist, lovar EU utöver att ta straffavgifter för vad man säljer, dessutom investera minst 600 miljarder dollar fram till 2028 i amerikansk industri.
”…som kan användas till vad jag vill,” säger Trump belåtet.
Den summan motsvarar ungefär vad EU-länderna normalt skulle investera i USA under tre starka år (sämre år ligger det på hälften så mycket).
Det borde gå.
Men nu står det förstås skrivet i Det Rättvisa Avtalet att EU lovar investera 600 miljarder dollar extra – och ska denna summa alltså läggas ovanpå normala investeringssummor, så ser det mörkt ut för EU-planer att investera mer i europeisk industri.
EU ska sedan köpa för 750 miljarder dollar olja och gas från USA under tre år. Det innebär att amerikanerna i så fall kommer stå för kring 60 procent av vår totala energiimport.
Men vi kan i alla fall trösta oss med att vi gjort oss oberoende av en diktators nycker i våra energi-inköp (den ryske, alltså).
Bland andra nyheter som vi upptäcker i det skriftliga avtalet, återfinns ett EU-löfte att ”substantiellt” öka inköpen av vapen och militär utrustning från USA.
EU köper idag kring 65 procent av allt militärt från USA.
Fram till nyligen var detta något som betraktades som ett problem. EU hade därför lagt upp stora planer på att dra ner på det amerikanska, att sprida sig till fler leverantörer och att bygga en europeisk försvarsindustri för sitt oberoendes skull men… ja, nu är det som det är.
Också nytt är att EU lovar köpa amerikanska AI-halvledare för minst 40 miljarder dollar.
Det betyder alltså att vi även på den punkten avstår från att sprida våra inköp till fler leverantörer (som Sydkorea eller Taiwan) utan går all-in amerikanskt.
(Å ena sidan har Trump just tvingat de två stora amerikanska tillverkarna Nvidia och AMD att betala 15 procent av sin försäljning i utbyte för tillstånd att exportera till Kina. Å andra sidan har han precis skaffat dem europeiska kunder.)
EU lovar vidare att, i säkerhetens namn, införa amerikanska teknologi-lagar och bestämmelser kring dessa halvledare.
Och så lovar EU att tillsammans med USA se över EUs godkännande-regler för bilar så att de inte blir så besvärliga för amerikanska bilar som ju nu kan säljas i Europa med 0 procents tull men som inte alltid håller europeisk standard.
EU lovar också att omarbeta sin stora tullreform så att den inte blir jobbig för amerikansk import.
Ännu ett EU-löfte blir att inte införa avgifter för nätverksanvändning, ett lagförslag som annars väntades landa inom kort från EU-kommissionen.
Annan europeisk lagstiftning som amerikanerna ogillar? Ja, digital sådan. Exakt vad EU lovar på digital lagstiftning är svårtolkat men här finns ett ”åtagande att eliminera orättvisa hinder för digital handel.”
Vi vet att Trump-administrationen krävt att få slippa undan EUs regler om att ta bort t ex rasism på nätet, krav på IT-plattformar att hålla rent osv. Men EU-sidan hävdar att förhandlarna har ”indikerat” till amerikanerna att de stora lagpaketen inte får röras.
Slutligen hade EU ändå ett par helt egna önskemål att få in i detta avtal (tullfria stålkvoter, tullfrihet för vin och sprit) men, beslöt de två parterna rättvist och balanserat, de sakerna kan vi tala om vid ett senare tillfälle.
Tills vidare betalar därför EU 50 procents tull på allt stål och aluminium. Ja, plus på 400 produkter till som innehåller stål och aluminium – en regel som USA lagt till i efterhand.
Så hur beskriver de ansvariga på EU-sidan idag sitt Rättvisa och Balanserade Avtal?
Von der Leyen hävdar i sin kommentar att hon ”nu har återvunnit tydlighet i handeln med USA.”
Det är förstås mer tydligt att få se villkoren nedskrivna, istället för att få dem uppramsade för sig i ett slutet rum på en skotsk golfbana.
Hennes chefsförhandlare Maros Sefcovic går likaså in för tydlighet i sin kommentar:
”Låt mig säga tydligt att alternativet hade inte hjälpt någon,” säger han.
Handelskrig, menar han. För det hade skadat europeiska jobb.
Tydligt alltså – att tillverka och sälja mindre till USA för att istället investera mer i USA och köpa mer amerikanskt, det skulle gynna europeiska jobb.
EU borde kanske gå in för fler handelsavtal i den här stilen, för jobbens skull?