EU:s framtidsalternativ: Vasallstat till Trumps USA eller munsbit för Putins imperiebygge?

LUND. EU har avslöjats av Putins imperialistiska krig och Trumps plan att splittra och försöka upplösa unionen.
Inget talar för att EU-ledarnas sätt att möta de dubbla hoten – att slicka Donald Trumps ego – kommer att rädda EU.

När Rysslands inledde sin invasion av Ukraina var EU-länderna snabba att enas om sanktioner mot Putinregimen. Men militärt och säkerhetspolitiskt var de totalt oförberedda. Trots att Vladimir Putin redan 2007 vid säkerhetskonferensen i München gett tydligt besked om att han inte accepterade världsordningen efter 1989. Och trots att Putin 2014 annekterat Krim och tagit militär kontroll över stora delar av östra Ukraina.

Europas regeringar hade ända sedan andra världskrigets slut räknat med de amerikanska truppernas närvaro och satsat cirka 4 procent av BNP på sina egna försvar. Och efter Warszawapaktens sönderfall inledde de flesta omfattande nedrustningar och hoppades på ett försvagat och fredligt Ryssland.

Den strategin föll ihop när Ryssland invaderade Ukraina 2022, men Europa hankade sig ändå fram med Joe Biden i Vita Huset.

USA tog ledningen i det militära stödet till det kämpande Ukraina och samarbetade med EU i sanktioner mot Putinregimen. Med det gemensamma målet att Ukraina skulle kunna stå emot Ryssland och förbli fritt att välja sin framtid.

Det amerikanska militära stödet var dock aldrig tillräckligt för att ge Ukraina möjlighet att kasta ut de ryska trupperna. Joe Biden och hans rådgivare var hela tiden oroliga för att Putinregimen skulle ta till kärnvapen och höll därför igen. Det dröjde länge innan Ukraina ens fick klartecken att använda amerikanska raketer för att skjuta in i Ryssland.

I Europa gav Joe Bidens tillbakahållna stöd argument för bland andra Tysklands förbundskansler Olaf Scholz att skjuta upp leveransen av Leopard-stridsvagnar.

EU-ländernas stora beroende av rysk gas och olja har också hållit ryska ekonomin flytande trots de många sanktionspaketen, med ständiga kryphål till fortsatt fossileexport.

Men efter Donald Trumps intåg i Vita Huset har hoten mot EU och Europas säkerhet ökat dramatiskt.

Militärt har Trump inte gett något nytt stöd till Ukraina och kräver en betalt – ”a good deal for US” – med avtal om gruvrättigheter med sällsynta mineraler. Amerikanska vapen kan säljas till Ukraina så länge Europa är berett att betala. När Ukrainas president Zelensky protesterat har Trump och försvarsminister Pete Hegseth stoppat vapenleveranser och säkerhetsinformation till Ukraina som är avgörande för krigföringen.

Ovanpå det gjorde Trump till synes en helomvändning på tisdagen med budskapet att Ukraina kan ”vinna kriget” och återta hela Ukraina men utan några förklaringar hur det ska gå till. Inte ens de europeiska ledarnas smickrande för att få Trump att åtminstone lova amerikanska ”säkerhetsgarantier” efter ett krigsslut har lett till några definitiva åtaganden.

Donald Trump vill uppenbart kränga av sig ansvaret för den ryska invasionen och vallöftet om att fixa fred ”inom 24 timmar”. Han skjuter ständigt upp beslut om nya sanktioner mot Ryssland efter det misslyckades mötet med Putin i Alaska. Senaste budet är att Trump ska ta ställning om ”en månad”.

Som New York Times påpekar efter Trumps senaste prat:

“Several European officials suspected that by distancing himself from the war, the president was washing his hands of a conflict that he once promised to solve in days or weeks. In his eight months in office, Mr. Trump has ricocheted from one position to another on Ukraine.”

Säkerhetspolitiskt ägnar sig Donald Trumps gäng åt att systematiskt underminera EU och splittra EU-länderna.

Någon har sagt till Trump att EU bildades för att lura EU, och han har inte kollat fakta:

-Låt oss vara ärliga, Europeiska unionen bildades för att jävlas med USA, påstod Trump.

Fakta är att det europeiska samarbetet drevs på av USA efter andra världskriget för att försöka stoppa kommunismens utbredning som ett led i det ”kalla kriget”.

Trump blev upprörd över att han inte kunde splittra EU-länderna med olika tullar. Men det fixade sig är samtliga EU-ledare accepterade Trumps tullukas och skickade Ursula von der Leyen att le och säga ja på golfbanan i Skottland.

Men Trumps gäng i Vita Huset har mycket mer långtgående planer för att krossa EU.

Vicepresidenten JD Vance attack mot Europas regeringar som ett hot mot folkens yttrandefrihet på säkerhetskonferensen i München i fjol var ett direkt försök av den tidigare bundsförvanten USA att underminera de demokratiskt valda regeringarna och lyfta fram högerextrema partier som vill upplösa EU-samarbetet till regeringsmakten.

JD Vance höll demonstrativt ett möte med extremhögerns ledare Alice Weidel i München men inte med någon tysk regeringsrepresentant.

Inför presidentvalet i Rumänien bjöds extremhögerns George Simion in till presidentinstallationen och fick en selfie med Donald Trump Jr. Och Trump Jr anklagade “George Soros och marxisterna” för att ligga bakom manipulationer av det rumänska valet.

Vicepresident JD Vance hävdade att valet inställts på grund av ”flimsy suspicions of an intelligence agency and enormous pressure from its continental neighbours.” Och Elon Musk backade upp med rader av tillmälen där han kallade konstitutionsdomstolens domare för ”tyranner inte domare”.

Donald Trump och MAGA-rörelsen bedriver ett ”kulturkrig” mot Europa, sammanfattar tankesmedjan ECFR, European Council on Foreign Relations, och manar EU att våga sluta böja sig för USA och vägra fortsätta vara en vasallstat.

“These attacks are being effectuated through Washington’s support of ideological and political allies on the continent, and the humiliation of Europe on the world stage.

Conditions in Europe are now “ripe” for the EU to break free from its dependence on the U.S.”

Frankrikes initiativ för att få en rad europeiska länder att erkänna Palestina i FN, medan USA:s och Israels bänkar stod tomma, var en antydan om uppkäftighet mot Donald Trump. Även om ställningstagandena mest kan tolkas som inrikespolitiska utspel.

De flesta EU-regeringar tror sig dock inte kapabla att stå upp mot Putinregimen på egen hand och kunna ge tillräckligt stöd till Ukraina utan uppbackning av USA och menar att ”realpolitik” därför gör att de måste fortsätta förödmjuka sig för Donald Trump.

Som EU-ledarnas ordförande Antonio Costa ”realpolitiskt” uttryckte det efter EU:s ja till Trumps tullar:

“Escalating tensions with US over tariffs, while our eastern border is under threat, would have been an imprudent risk”.

Men problemet är att Trump och MAGA-rörelsen ser EU-samarbetet som ett hot mot deras dröm om en ändrad världsordning där de stora – Trump, Xi och Putin – delar upp världen. De tycker att Ukraina är ett bondeoffer värt att ta för att kunna nå det större målet, att styra världen.

De europeiska ledarna kan hoppas att Trump inte ska lyckas helt underminera EU-samarbetet innan nästa presidentval. Men EU:s stormakt Frankrike kan få en högerextrem president innan Trump avgår och flera andra EU-länder kan styras av extremhögern – med Tjeckien närmast på tur, i slutet av nästa vecka. Och vad händer om Trump efterträds av JD Vance?

EU-presidenten Costa talar om en ”imprudent risk” att stöta sig med Donald Trump. Men hur stor är risken för följderna om Europa inte står upp mot Trump i dag?

Registrera dig för notis om nästa blogginlägg

Vi följer dataskyddsförordningen (GDPR)