Första testet på ”Magdas regering”: Fullfölja Tidögängets plan att deportera migranter till läger i Rwanda?
Valrörelsen visar att oppositionspartierna är djupt oense om flyktingpolitiken. Och splittringen riskerar att fördjupas ännu mer efter valdagen.
Flera EU-länder har inlett förhandlingar med Rwanda och Uganda om att deportera 10 000-tals migranter dit. Tidöregeringen har anmält Sverige som deltagare. ”The era of massdeportation has begun!” deklarerade Sverigedemokraternas Charlie Weimers när EU-parlamentet gav klartecken.
Det första testet på en ny regeringsallians ledd av Magdalena Andersson blir om den fullföljer planerna – om den är beredd att skicka migranter till länder som struntar i mänskliga rättigheter..
Enligt migrationsminister Johan Forssell kan det finnas ”över 100 000 personer som är i Sverige illegalt”.
Regeringen anslöt sig redan i fjol höstas till en ”koalition” för länder som vill upprätta deportationsläger. Och statsminister Ulf Kristersson var en av de 19 EU-ledare som i juni officiellt ställde sig bakom planerna på att upprätta ”return hubs” utanför EU för flyktingar som fått avslag på sin asylansökan och inte kan skickas tillbaka till sina ursprungsländer.
“We will personally lead the way to make sure our visions are brought to life”, deklarerade Kristersson m fl i ett öppet brev.
Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen stod som första namn bland undertecknarna:
“We have stood very much alone. But now there are many of us”, kommenterade hon.
EU-ledarnas plan är att deportationerna ska kunna sätta igång före årets slut. Förhandlingar har redan inletts med Rwanda bekräftade landets regering för ett par veckor sedan.
Intensiva förhandlingar om läger pågår också med Uganda, enligt EU Observer. Migrationsministrar från Danmark, Tyskland, Nederländerna, Österrike och Grekland ska mötas i Köpenhamn den 4 september.
EU-regeringarna är så angelägna om att hitta länder som är beredda att ta emot migranter mot betalning att de verkar strunta i de garantier om mänskliga rättigheter som är en fundamental del av EU-uppgörelsen om ”return hubs”:
”Any agreement may only be concluded with a third country that respects international human rights standards and principles of international law”.
Rwanda har redan dömts ut av Storbritanniens högsta domstol som ett land där migranter inte kan vara säkra. Den brittiska regeringens planer på läger i Rwanda havererade efter domstolens utslag om det skulle vara olagligt. Ändå förhandlar flera EU-regeringar nu med Rwanda.
I Uganda är inskränkningarna av de mänskliga rättigheterna än mer öppen. Presidenten har infört dödsstraff för homosexualitet.
I regeringsförhandlingarna efter en valseger för oppositionspartierna lär frågan om Sverige ska fortsätta delta i planerna på massdeportationer bli en knäckfråga. Ska Magdalena Andersson som statsminister följa Danmarks Mette Frederiksen(S) eller Spaniens Pedro Sanchez(S)?
Sanchez argumenterade för solidaritet på EU-toppmötet i juni och avvisade massdeportationer: ”This will not bring any solution”. Frankrikes Emmanuel Macron instämde: ”These centres do not work,” and that they don’t respect “the fundamental principles on which Europe is built.”
I EU-parlamentet röstade samtliga ledamöter från M, KD och SD tillsammans med övriga konservativa ledamöter och högerextrema för att EU ska ge klartecken för läger utanför EU. Medan MP:s och V:s ledamöter röstade nej.
De flesta S-ledamöter i EU-parlamentet röstade emot förslaget, medan samtliga fem svenska socialdemokrater lade ner sina röster. Det gjorde även Centerns Emma Wiesner och Liberalernas Karin Karlsbro.
Konflikten om läger i Rwanda, Uganda eller några andra länder handlar förutom om Sverige ska delta i deportationerna till främmande länder av migranter även om vem som ska betala.
Danmarks Mette Frederiksen och Italiens Giorgia Meloni driver på för att lägren ska finansieras via EU-budgeten, och därmed betalas av medlemsländer som inte vill hantera sin migrationspolitik med deportationer.
Den fabricerade flyktingkris som fick tiotusentals migranter att ta sig över gränsen från Marocko till den spanska exklaven Ceuta har trappat upp migrationsfrågan på nytt trots att antalet flyktingar som söker sig till EU är den lägsta på flera år, enligt Eurostat.
Svenska regeringen ropade ut varningar om en ny flyktinginvasion, trots att Ceuta inte ens ingår i passunionen Schengen. Italiens Giorgia Meloni gick ännu längre i försöken att göra det till en inrikespolitisk affär genom att införa gränskontroller mot Spanien.
Pedro Sanchez visade att det var en politisk cirkus genom att införa kontroller mot Italien. Medan den som borde agera mot cirkusen – EU:s migrationskommissionär Magnus Brunner – nöjde sig med två telefonsamtal och en förhoppning om att ”gränskontrollerna kommer att tas bort snart”.
På nästa EU-toppmöte den 15 oktober lär Giorgia Meloni och Mette Frederiksen se till att migrationen blir en huvudfråga.
De hoppas driva igenom EU-miljarder till att bygga upp läger för 10 000-tals flyktingar. I förhoppning om att inte förlora röster till ännu mer invandringsfientliga partier.
Men det krävs enhällighet för ett beslut om att EU-budgeten ska användas till att regeringar ska kunna skicka iväg människor de inte vill ha och slippa ta ansvar för dem.
