Hjälp, gaspriset rusar – snart en EU-fråga?

Gaspriset rusar i höjden i Europa och drar svenska elpriser med sig. I vissa länder är problemet så stort att man börjat kräva en EU-lösning.

Bild
Dagspriset den 19 sep – Storbritannien ligger sämst till med Italien därefter


Ingen hade kunnat hitta på ett så olycksdrabbat scenario och blivit trodd. Motgångarna hopar sig på ett helt häpnadsväckande sätt. Resultatet är skenade priser för gas i synnerhet och el i allmänhet.

Först hade vi kylan i Europa i början av året 2021 där mycket gas gick åt till uppvärmning och rätt så mycket tömde lagren.
Sedan kom en varm, torr sommar utan vind där många körde luftkonditioneringen för fullt medan vädret förstås gav minskad tillgång på vindkraft och vattenkraft vilket förvärrat elbehovet.

I somras fick världen så en ekonomisk raketuppgång i industri och transport när pandemin började lämna oss. Fast gaslagren hade inte hunnit fyllas på efter vintern så i konkurrensen om gas åkte priset upp.

Elda med kol istället?
Sedan ett halvår tillbaka har priserna i EUs handel med utsläppsrätter stuckit iväg så att ett ton utsläpp nu kostar 65 euro per ton. Bara förra sommaren ansågs 30 euro per ton vara en fantastisk rekordsiffra.
Detta är jättebra för klimatet förstås. Men till och med i Europarlamentet börjar man bli riktigt nervös över den olyckliga tajmingen här.
Kina har dessutom plötsligt brist på kol mitt i en industriell uppgång som heter duga och är villigt att köpa var som helst, till vilket pris som helst.

Olja?
Nja, Opec, alltså världens oljeproducenter, var så irriterade på att oljepriset länge har varit lågt att de sedan förra året kraftigt skurit ner på leveranserna för att tvinga upp oljepriset. Alla Opec-länder måste hålla sig till det.
Oljepriserna steg så småningom, precis som de ville.
Nu tillåter Opec att börja sälja mer olja, men bara för bara några få medlemsländer och väldigt långsamt.
USA (under Joe Biden) ville aldrig vara med på den fulsvängen men har inte särskilt mycket egen olja att borra upp längre. Så för tillfället kostar den amerikanska oljan rekordmycket.

Normalt skulle de européer som importerar gas (överlägset mest Tyskland, därefter Italien, Storbritannien och Frankrike) köpa från Ryssland, ett land som står för omkring hälften av EUs importerade gas.
Men Ryssland har faktiskt MINSKAT sin gasexport till Europa den senaste tiden.
Ett skäl till det är att Asien betalar mer – och Asien behöver gas för där kör alltså industrin för full fart sedan pandemin släppt.
Ett annat skäl är att även Ryssland har tömt sina egna reserver och riskerar att inte ha nog gas för att värma sin befolkning i vinter.

Självklart undrar många om inte president Putin dessutom roar sig med att på det här viset bidra till nästa europeiska kris. EUs beroende av rysk gas är uppenbar.
Det finns många som idag säger bittra ord om Angela Merkels envishet med att slutföra den ryska Nordstream II-ledningen för gas till Tyskland.

Som om detta inte redan var nog, planerar en annan av Europas storleverantörer av gas – Algeriet – att stänga en gasledning till Spanien och Portugal om två veckor.
Det handlar om en algerisk konflikt med Marocko, lång historia, men mindre gas blir det.

Det är som sagt svårt att tänka sig att så många olyckor kan hopa sig på en och samma gång.
Sedan början av året har priset på gas ökat med 170 procent i Europa.
Hittills flödar åtminstone norsk gas och Norge har plussat på lite men i sammanhanget blir det en droppe i havet.

Oturligt nog är gaspriserna nära kopplade till elpriset i allmänhet.
Blir det en kall vinter så står vi inför ett riktigt problem. Det finns många människor i Europa som inte har råd att värma upp sina hem med nuvarande priser.

Absolut värst är situationen i Storbritannien.

Bild


Energibolag går omkull i drösar (nio stycken enbart i september) för tillfället och har redan lämnat 1, 7 miljoner kunder utan leverantör. Andra bolag vågar inte plocka upp de övergivna kunderna eftersom de inte vet säkert att de kan leverera el tillräckligt.
Brittiska regeringen överväger att gå in med statligt stöd för att få kunderna omhändertagna. Myndigheten Ofgem förhandlar med stora bolag (tyska Eon och Shell) om att ta emot övergivna kunder.
Bristen på gas i landet har avslöjat att optimiska politiska val i goda tider – svaga krav på energileverantörer – skapar problem i kristider. Dessutom har brittiska staten sölat med att bygga länkar till övriga Europa plus, efter brexit, valt att ställa sig utanför det dagliga energiutbyte som pågår.
I Storbritannien har priserna gått upp mest i hela Europa.

Bland EU-länderna är t ex Spanien hårt drabbat och regeringen har redan gått in med stöd till fattiga hushåll. Det stödet låter man energibolagen finansiera genom de extra vinster som de anses ta hem i denna röriga situation.
I Italien har regeringen lagt 1 miljard euro på försök att bromsa priserna och sägs på väg att besluta om vinstskatt som i Spanien.

I Frankrike är problemet än så länge inte fullt lika illa men alla minns det kaos som de Gula Västarna ställde till för ett par år sedan. Höga energipriser var ett av deras hatobjekt. Regeringen erbjuder nu 100 euro i subvention för de fattigaste hushållen.

I Tyskland stiger gaspriset kraftigt och en ny tysk CO2-skatt sedan januari lägger lök på laxen. Tills vidare har regeringen valt att inte agera.

I Sverige är elpriset som bekant också mycket högre än vanligt och alla energibolag förklarar på sina hemsidor varför. En torr sommar, brist på vind ingår i förklaringarna men prishöjningarna i övriga Europa spiller också över på det svenska priset via vår import och export.

Diskussionen har redan startat om eventuella gemensamma europeiska lösningar.
Pressen kommer från några håll om att sakta in EU:s klimatarbete, att låta övergången till fossilfria energikällor ta längre tid.

Den spanska och den franska regeringen vill att EU lägger om dagens system för den europeiska energimarknaden. Istället för att högstbjudande sätter priset för alla, borde EU sätta undan en strategisk reserv att släppa loss över marknaden när brist uppstår, för att dämpa priskriget.

EU-kommissionen har luftat idén att börja köpa in energi kollektivt för att som en starkare inköpare få ner priserna.
EUs finansministrar har diskuterat frågan men ordförande Pascal Donahue vill lugna ner reformivrarna – gaspriset kan vara en tillfällighet och då behövs ingen permanent reform.
Däremot blir det svårare att hålla bort idén om att använda EU-medel för att kompensera de fattigaste hushållen för de höga priserna.

Blir vintern kall så kommer den europeiska debatten snabbt att öka i styrka.