Sverige får stöd för krav på indragna EU-miljarder – men svårt återuppliva ”snålalliansen”
Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz jobbar hårt för att samla stöd från andra EU-regeringar för den svenska snållinjen i budgetförhandlingarna. Men trots rader av frukostmöten har hon inte lyckats återuppliva den ”frugala alliansen”, när EU-ledarna våndas över hur de både ska hålla sina löften om att stärka EU och samtidigt visa sig tuffa inför hemmaopinionen.
Däremot har Sverige fem andra regeringar med sig för skärpta krav på att budgetmiljarder inte ska betalas ut till medlemsländer som bryter mot EU:s regler om demokrati och rättssäkerhet.
”Ryktet om de frugalas död är överdrivet, fnyste statsminister Ulf Kristersson efter det senaste EU-toppmötet.
Men i själva verket är det ingen annan än svenska regeringen som talar om den alliansen sedan Danmarks statsminister Mette Frederiksen hoppade av snålalliansen – ”sparebanden” – och manade EU-regeringarna att se på Europas behov av stora satsningar på försvar och konkurrenskraft.
– Alle lande, og det gælder også et land som Danmark, som plejer at være med i sparebanden, vi er nødt til at lægge automatreaktionerne væk og se, hvad er Europas behov, og så må vi få økonomien tilpasset det i stedet for det omvendte, sade Frederiksen med uppbackning av utrikesminister Lars Løkke Rasmussen.
”Frugala fyran” med Mette Frederiksen, Sveriges Stefan Löfven, Nederländernas Mark Rutte och Österrikes Sebastian Kurz blev internationella kändisar när de i förra budgetförhandlingen i EU tillsammans hotade lägga in veto mot hela EU-budgeten. De sade stenhårt nej till förslaget om att EU-länderna gemensamt för första gången skulle ta upp ett lån på 800 miljarder euro för att lyfta ekonomin efter coronakrisen.
I slutländan backade de en efter en i utbyte mot att få behålla sina rabatter i EU-budgeten. Löfven tvingades ringa hem till riksdagens EU-nämnd och begära klartecken för fotbytet.
Inför höstens förhandlingar om EU:s långtidsbudget för 2028-2034 säger flera av de rika ländernas regeringar som väntat nej till kommissionens förslag. Men de är oense om vad de vill ha i stället och intresset för att bilda en snålallians med Sverige verkar än så länge svalt.
EU-minister Rosencrantz berättade i början av året om hur hon bjudit in 7-8 länder till frukostmöten för att få ihop ”en allians mot de mest vidlyftiga utgiftsförslagen”.
Men på toppmötet i Nicosia i april visade ingen ”allians” upp sig, även om flera EU-ledare från rika länder var kritiska till olika delar av budgetförslagen. Tysklands Friedrich Merz liksom Ulf Kristersson säger nej till nya EU-lån samtidigt som de tar upp stora lån på hemmaplan till försvarssatsningar och sänkta bensinpriser. Medan Danmarks Mette Frederiksen och Frankrikes Emmanuel Macron stödjer nya EU-lån till gemensamma satsningar på försvar och konkurrensförmåga.
Även kravet på bibehållen rabatt på EU-avgiften från de länder som betalar mest till budgeten som ”frugala fyran” fick igenom förra gången väcker ont blod från andra länder.
När danska regeringen som EU-ordförande i fjol lanserade att rabatten skulle skrivas in i EU-budgeten kom direkt ett gemensamt protestupprop från tolv länder med Frankrike, Italien och Polen i spetsen.
”We could not have done it differently,’ ursäktade sig danske EU-ministern Marie Bjerre.
EU-minister Jessica Rosencrantz är därför ensam när hon nu går ut och kräver att Sverige ska få behålla sin rabatt på 11 miljarder kronor om året.
EU:s totala budget motsvarar bara lite drygt 1 procent av medlemsländernas samlade bruttonationalinkomst, där huvuddelen kommer från medlemsavgifterna. Medlemsländernas avgifter räknas fram utfriån varje lands BNI, enligt regler som fastställdes på 1980-talet och som Sverige därmed godkände vid medlemsinträdet.
Därför ingår inga ”rabatter” för några rika länder i EU-kommissionens budgetförslag.
EU-kommissionen pekar i stället på att Sverige tjänar fem gånger mer än sin medlemsavgift på att ingå i EU:s inre marknad.
I EU:s Lissabonfördrag 2009 skrevs också in att EU i framtiden ska få ta upp egna avgifter för att finansiera hela budgeten. Kommissionen fick också i uppdrag i budgetuppgörelsen 2020 att lägga fram förslag om sådana ”egna resurser”.
Kommissionen har också lagt fram förslag bland annat om att få EU ska få ta in intäkter från utsläppshandeln och från koldioxidavgifter på import. Men trots den tidigare uppgörelsen säger flera EU-regeringar nu nej.
Budgetförslaget innebär en ökning till 1,26 procent av medlemsländernas BNI. Men det mesta av ökningen går till amorteringar på lånet till coronafonden på 800 miljarder euro.
EU-parlamentet vill ha en ökning till 1,27 procent och hotar med att lägga in veto mot hela långtidsbudgeten annars.
En svår holmgång väntar när EU-ledarna ska visa upp att de lever upp till löftena om kraftfulla insatser för att stärka EU:s konkurrenskraft mot USA och Kina, stärker försvarsförmågan för att kunna stå upp mot Ryssland, samtidigt som man på hemmaplan ska möta EU-motståndarpartiernas varningar för att skattebetalarnas miljarder slösas bort i Bryssel.
Varje EU-ledare gör olika bedömningar hur de ska kunna motivera sin linje inför väljarna och samtidigt åstadkomma de förändringar av EU som de förespråkat. Då kan det bli svårt att bilda ”frugala allianser”som håller samman med en gemensam linje under hela dragkampen.
Det enda kompromissförslag som hörts hittills är att skjuta upp avbetalningarna på coronafonden. På EU-toppmötet i Nicosia fick kommissionen i uppdrag att utreda det förslaget.
”We got indebted during Covid. Today some tell us that we need to reimburse fast. It is idiotic,” har Frankrikes Emmanuel Macron sagt.
EU-minister Rosencrantz har varit mer framgångsrik i att bilda allians med andra länder för att använda budgetmiljarderna som ett vapen för att pressa medlemsländerna att leva upp EU:s grundläggande demokratiska regler och krav på en oberoende rättsstat.
Det första regelverket infördes i den nuvarande långtidsbudgeten och har använts för att stoppa utbetalningar till ”illiberala” regimer i Polen och Ungern. Nu kräver sex länder efter initiativ från Sverige att skärpa reglerna i ett så kallat ”Non paper” till budgetförhandligarna.
“Sweden, Austria, Estonia, Finland, Germany and the Netherlands are calling for stronger, more consistent and credible application of the rule of law and Charter conditionality across the whole Multiannual Financial Framework”, säger Swedish EU affairs minister Jessica Rosencrantz till Financial Times.
En allians för ett starkare EU som står upp mot länder som bryter mot demokratikraven stämmer också bra överens med den svenska opinionen där stödet för EU ökar. Medan motståndet mot EU och stöd för att vara ”snålast i EU” mest hör hemma hos SD:s väljare.