Orban försökte stoppa Ukraina från att inleda medlemskapsförhandlingar.
Men det var Kristersson, Scholz och Macron som stoppade Ukraina-pengarna.
”Jag la åtta timmar på att övertyga dom att inte ta det här dåliga beslutet. Till slut övertygade dom mig genom att säga att det blir en lång process och Ungern kan blockera när som helst om vi tycker att det går emot våra intressen.”
Så förklarar premiärminister Victor Orban varför han tillät det hyllade EU-beslutet att låta Ukraina inleda medlemskapsförhandlingar.
Victor Orban har helt rätt. Han kan fortfarande stoppa Ukrainas medlemskapsförhandlingar många gånger om.
EU-kommissionen ska först ta fram ett förhandlingsmandat för EU-sidan – det kan Ungern blockera. Sedan ska Ukraina och EU förhandla sig igenom 35 kapitel, ett i taget. Det ger Ungern 35 tillfällen att blockera EU- beslut om att ett kapitel är klart.
Och till slut kan Ungern förstås använda sitt veto mot det slutgiltiga godkännandet om EU-medlemskap.
EU-ledarna var riktigt nöjda med sig själva när de på tordagkvällen berättade om sin listiga ”kupp” om att fatta sitt beslut utan Victor Orban i rummet.
Men de är inte närmare målet.
Om det nu är ett ukrainskt EU-medlemskap som är deras mål?
Efter ”kuppen” övergick toppmötet till att diskutera vad som INTE är en symbolfråga för de stridande ukrainarna.
Vad som verkligen är blodigt allvar är ju pengar för att tillåta Ukraina att fortsätta slåss för sitt land.
Från USA kommer som bekant inget.
Och från EU då?
EU-ledarna inledde med att allvarsamt och beslutsamt intyga att Ukraina strider för oss alla, strider för att Europa ska slippa leva granne med en militariserad skurkstat som hotar oss alla.
Därefter sköt EU-ledarna upp beslutet om Ukraina-pengar till någon gång i januari.
Det hade varit en enkel sak för de 26 att besluta om Ukraina-pengarna. Victor Orban hade förstås lagt sitt veto. Men EU-regeringarna har resonerat ända sedan i juni månad om olika finurliga sätt att få fram summan som rundar Orbans veto.
Det fanns många lösningar att välja mellan.
”Vi kunde ha skicka pengarna bilateralt,” påpekade Irlands premiärminister Leo Varadkar.
Det hade varit en av de enklare sätten men det finns fler.
Ansvaret för att det inte blev några EU-pengar före jul, vilar först och främst på Tysklands förbundskansler Olaf Scholz men även på Ulf Kristersson och de andra ”snåla” länderna. Den passive Emmanuel Macron slipper inte undan ansvaret heller.
Olaf Scholz vill mycket hellre rädda sin regeringskoalition än Ukraina – och koalitionen är som bekant skakig just nu över den tyska budgetens problem.
Ett av tre partier (de liberala) kräver samma åtstramningspolitik av EU och av de andra EU-länderna nationellt, som Tyskland ägnat sig åt under de senaste decennierna av god ekonomi. Så detta är Scholz´ linje i Bryssel.
Ulf Kristersson hade möjligen kunnat övertalas att hosta upp nya pengar. Men Sverigedemokraterna hade förbjudit honom – och upprepade sig för säkerhets skull högt och tydligt i EU-nämnden innan statsministern flög iväg till Bryssel.
Undanflykt för att inte klubba någon utbetalning nu, hittar vi i formen på det förslag som EU-kommissionen la fram i juni. Man bakade ihop Ukraina-pengar med en önskad utökning av EU-budgeten till t ex migration, försvar och klimatindustrisatsningar.
Och så är det räntor på EUs lån till återvinningsfonden.
Till Ukraina skulle gå 50 miljarder euro för de fyra närmaste åren. 17 miljarder i gåva, 33 miljarder som ett lån, garanterat av EU.
Dessutom föreslogs cirka 50 miljarder till andra hål i budgeten. Men på den punkten låter varken SD och tyska liberaler sig bevekas. Inga nya pengar till EU.
EU-ordförande Charles Michel bantade då kommissionens förslag kraftigt.
Statsminister Kristersson beskrev Michels förslag som att ”från nära 50 miljarder i utökade pengar är vi nere i 5,5 miljarder.”
Det blev ändå nej från Scholz, från Kristersson och andra ”likasinnade” snål-länder.
Och så länge EU-regeringarna inte vill bryta loss och hantera Ukraina-pengarna separat, så gäller detta nej även Ukraina-stödet.
”Det löser sig i januari!”, hoppas nu EU-ledarna, och planerar ett nytt toppmöte om pengar i slutet av januari.
Victor Orban tar tacksamt alla rubriker om att det skulle ha varit han som stoppade Ukraina-pengarna med sitt veto. Det skänker honom en smula återupprättelse för förnedringen att ha gett med sig om medlemsförhandlingarna.
Victor Orban gläder sig också åt att januari ger honom ett nytt tillfälle till utpressning. Då kan han få Ursula von der Leyen att betala ut resten de EU-bidrag som han hittills har nekats för att han inte respekterar EUs regler och beslut.
Dagen före december-toppmötet postade hon ju en tredjedel av de utestående bidragen till Ungern med de svagaste ursäkter. (Samma dag för övrigt, som Orban lät sitt parlament lagstifta om nya inskränkningar i rättigheter.)
Inför januari-mötet ser han chansen att få de två återstående tredjedelarna.
Cirkusen som vi såg på december-toppmötet får vi därför se igen i januari. Det blir löften, högtidliga utfästelser till Ukraina, gräl långt in på natten och allt kan skyllas på Victor Orban.
Men i själva verket är detta ett spektakel som går att sätta stopp för, den dag som Tyskland bestämmer sig för att det ska ta slut.
Under tiden håller vi tummarna då?, för att Ukraina orkar hålla ut