Zelenskyj kommer inte tomhänt till EU

EU-ledarna släpper ännu inte ifrån sig det hägrande EU-medlemskapet till Ukraina – men de tycks inte ha förstått vem som behöver vem mest.

På torsdag och fredag samlas EUs stats- och regeringschefer för ett informellt möte på Cypern och Ukrainas framtida EU-medlemskap är en fråga som kommer upp.
Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Friedrich Merz la i veckan ett gemensamt förslag, om att låta Ukraina bli lite grann EU-medlem – bara fullt ut vad gäller artikel 42.7.
Det blir då ett symboliskt medlemskap utan rösträtt eller EU-bidrag, lite liknande det som Ursula von der Leyen föreslog, ett medlemskap ”light.”

Ukrainas president Zelenskyj blir för sin del allt högljuddare med att han vill se ett snabbt EU-medlemskap, redan år 2027.
Emot det står flera EU-regeringar (inte bara Ungern) som anser att det är alldeles för tidigt eftersom man ser sitt land riskera förlora både pengar och makt – och så är det kriget, förstås.

Idén om ett fullt tillträde till artikel 42.7 är en militär fråga. Paragrafen är motsvarigheten till Natos artikel 5 (ett åtagande som inte är bindande) och säger att varje medlem ska assistera ett annat medlemsland under angrepp, på lämpligt sätt.
Ukraina kommer ju aldrig få bli Natomedlem eftersom USA har vägrat under alla sina presidenter i 40 år nu. EUs art 42 kan ses som ett alternativ.

Nu är artikel 42 förstås tills vidare bara tomma ord på ett papper. Den har aldrig använts i praktiken även om den franske presidenten Francois Hollande faktiskt utlöste den efter terrorattacken i november 2015. (Frankrike visade sig dock inte behöva assistans.)

Idag har artikel 42 plötsligt blivit intressant igen när USAs president Donald Trump varit rätt klar med att han inte tänker låta Nato försvara Europa mot Ryssland. EU-regeringarna har sent omsider dragit sina slutsatser av det och har just beslutat att genomföra ett rollspel där de prövar artikel 42 i ett (hemligt) scenario för att se hur den kan användas, om det värsta skulle inträffa.

Men gentemot Ukraina vilar EU-regeringarnas attityd på övertygelsen om att Ukraina behöver EU och får nöja sig med vad EU vill erbjuda.
Militärt är det dock snarare EU som behöver Ukraina.

Militärexperten Anders Puck Nielsen går på sin sajt igenom de militära skälen. Det första är helt enkelt att Ukrainas försvar är Europas näst största.
Allra störst är Ryssland.
Skäl nummer 2 är geografiskt. Ukraina ligger mellan Ryssland och övriga Europa. Ukraina har en lång gräns mot Rysslands lydstat Belarus.
Europa vill inte behöva gå i krig med Ryssland utan Ukraina.

Sedan är Ukrainas försvar härdat i strid, till skillnad från alla andra i Europa.
Några trupper, framförallt franska och brittiska, har varit i krig men det var redan flera år sedan och inget annat land än Ukraina har prövat på ett modernt krig.

Drönarna är bara en del av det – men som vi nu vet har Ukraina utarbetat otaliga sätt att angripa och att försvara sig med drönare, bygger flest drönare i världen och bygger av alla de slag – enklare former, mer sofistikerade, osv.
Iran-kriget har just demonstrerat hur ett litet land kan stå emot USA militärt med skicklig drönarhantering. Att skicka dyra stridsflyg med specialutbildade piloter och dyr ammunition mot en billig drönare duger inte i längden. Inte minst när en drönare kan sätta planet ur skick redan innan det lyft.

Gulfstaterna, USAs allierade, vände sig i sin förtvivlan till Ukraina när Iran anföll dem och USA inte skyddade dem. President Zelenskyj undertecknade i mars och april tre avtal och har förfrågningar från 11 länder till.
För att understryka – samtidigt som man försvarat sig mot Ryssland, har Ukraina har byggt upp en stark försvarsindustri och kan nu sälja sin expertis och teknologi dyrt.

Ukraina har överraskat med nya, oväntade krigsmetoder gång på gång – när man intog den ryska regionen Kursk 2024, när man försommaren 2025 bombade sönder ryska flyg på 400 mils avstånd genom att placera drönare i lastbilar på väg dit.

Det senaste är lika överraskande och imponerande:
Ukraina har lyckats återta ockuperad mark från Ryssland med enbart robotar, inga människor behövde skickas in i krigszonen. 20 000 attacker har utförts av robotar under 2026.
Självklart är Ukraina också först med att introducera AI i sina system.
”Framtiden finns redan vid fronten och Ukraina bygger den,” sa en självsäker Zelenskyj i en video.

Den fråga som EU-ledarna diskuterat i flera år utan att sätta ner foten – om de skulle kunna ge Ukraina säkerhetsgarantier efter en vapenvila mot Ryssland, borde snarare lyda:
Vill Ukraina ge EU säkerhetsgarantier?

Merz och Macron har kanske snuddat vid denna nya tanke när de nu vill ansluta Ukraina till artikel 42.7.
EU-ledarna måste ha förstått att de behöver att åtagandet om ömsesidig assistans går i bägge riktningar.

Men det betyder också att Zelenskyj inte kommer som en tiggare till EU-bordet – han har något att erbjuda som välinformerade EU-regeringarna måste drömma om.
Han kommer kanske inte nöja sig med ett medlemskap light.