Första dagen på svenska modellens försvinnande

IF Metall fick ge sig för Tesla och där såg vi nog den svenska modellen dö. Men vi kan falla tillbaka på EUs lagar som skyddar arbetstagare – de som svenska politiker försökt stoppa.

Efter tre års kamp tvingades IF Metall igår lägga ner sin strejk och blockad mot Elon Musks Tesla. Det blir inget kollektivavtal, Tesla bestämmer själv arbetsvillkoren.
IF Metall är självkritiskt idag men de stod inför en övermakt.
Det här kommer troligen i framtiden ändå att räknas som dagen när den svenska modellen gick i graven.

Sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har arbetsmarknadsregler förhandlats fram mellan fack och arbetsgivare utan att lagstiftarna lagt sig i. Att avtala under arbetsfred har gett Sverige en hyggligt konfliktfri arbetsmarknad med stora ekonomiska vinster för bolagen och svenska samhället samhället men också starka rättigheter för arbetare.
En modell att vara stolt över.

Men Tesla visade alltså att internationellt kapital struntar i våra gamla traditioner och det får de, de bryter ju inga lagar.
Bolaget lär få efterföljare. Sverige välkomnar internationellt kapital och inte ens i Sverige betraktas den svenska modellen längre som helig. Kollektivavtalens täckning är idag inte 100-procentig (75 procent för tjänstemän, 88 procent för arbetare).

När Tesla kan välja bort det, kommer rimligtvis fler arbetsgivare våga sig på detsamma.
Internt i arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv råder ingen enig uppbackning om att bevara modellen.
”Det borde vara valfritt med kollektivavtal,” säger VD Jan-Olof Jacke.
Han är kanske nöjd idag?

Alla svenskar tycks inte ens förstå poängen med modellen. Hos TT kommenterar någon arbetsgivare att ”Skönt, konflikter hör inte hemma på svensk arbetsmarknad” och hos Företagarna säger en jurist att ”småföretag och privatpersoner” drabbas.
De anar alltså inte att kollektivavtal är skälet till att arbetstagarna avstår från strejkvapnet? De inser inte att negativa effekter är poängen med en strejk?

Men den svenska modellen hade alltså tagit en del hårda smällar innan Elon Musks inhopp – från svenska regeringar.
En av de mer hårresande knivstötarna utdelade socialdemokratiska Ylva Johansson när hon som arbetsmarknadsminister avskaffade konflikträtten för alla fackförbund utom det största (välkomna, gula fackföreningar).
Politikernas heliga löfte att inte lagstifta var bortglömt. Här tog man helt enkelt ifrån många fackförbund deras bästa vapen.

Tidöregeringen hackade också ett djupt sår i modellen när man på regeringsnivå började lagstifta om löner för vissa kategorier (för att hålla ute utlänningar). Näringslivet rasade över angreppet mot den svenska modellen. Det tvingar ju upp lönerna överlag. Att näringslivet istället skulle avstå från utländsk arbetskraft ser de som ogenomförbart.

Fackförbunden bär sin del av ansvaret. Facket har varit sen och ovillig att ställa om till nya tider, nya sätt att arbeta, en ny arbetsmarknad. Att människor tvingades till att bli egenföretagare för att behålla sina jobb, gav t ex ingen reaktion.

När den svenska arbetsmarknaden slutade vara svensk och blev europeisk genom EU-medlemskapet 1995, kunde facken inte heller acceptera det nya läget utan kämpade både genom blockad och domstol för att återfå den gamla tiden.
Fackförbunden utsåg EU till sin fiende och i samarbete med politiker från alla svenska partier kämpade de emot EUs lagstiftning för arbetstagares skydd.
Att skydda arbetstagare fick stå tillbaka, facket ansåg som värre att modellen teoretiskt kunde undermineras.
På alla nivåer i EU har svenskar med det argumentet motsatt sig stärkta rättigheter för arbetstagare, nekat matbud att erkännas som arbetstagare, försökt stoppa ett lönegolv för europeiska arbetare, aktivt och entusiastiskt urvattnat EU-regler.
Alla knep har utnyttjats. ”Svensk” blev så småningom ett skällsord för andra européer som jobbar med arbetsmarknadsfrågor.

Trots att det enda som EU har begärt av Sverige – att kollektivavtalen alltid ska ge arbetstagare lika hög standard som EU-lagarna – har Sveriges största arbetsgivare, kommuner och landsting, inte ens kunnat hålla det. I 16 år nekade sina anställda deras rätt till vettig arbetstid, lagstiftad för övriga EU.
För att hålla kostnaderna nere för arbetsgivaren fick svenskarna jobba så långa pass i bl a vården att de snudd på stupade.
Det tog ett slut först när en ambulansförare efter ännu ett av sina schemalagda 30-timmars-pass körde i diket.

Med Teslas seger i hamn, vore det enda som nu skulle kunna rädda den svenska modellen att uppfinna en ny modell som fungerar för dagens förutsättningar med en öppen, europeisk arbetsmarknad där internationellt kapital har fritt fram.

Tursamt nog finns för arbetstagarna att falla tillbaka på, trots svenska politikers insatser, EU-lagstiftningen.
Här finns regler för arbetstider, semester, skydd vid farliga arbetsmiljöer, rätten till insyn och förhandling…
Och ett påbud för alla EU-länder att aktivt arbeta för att införa fler kollektivavtal.