Igår tog EUs försvarsministrar en rad viktiga beslut mot ett närmare europeiskt försvarssamarbete – för att bli mindre beroende av USA.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist missade mötet
Han var i USA.
Den som följer EU vet att ett närmare försvarssamarbete har varit högaktuellt sedan 2013 ungefär men ack så svårgenomförbart.
Med Trump, Putin och brexit blev det plötsligt mycket lättare.
Med utgångspunkt i EU-toppmötets beslut i juni 2016 fokuserar nu européerna på att göra sig mer oberoende amerikansk militärkapacitet.
Pådrivet av Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien, OK-stämplat på Bratislava-toppmötet i september, därefter Bryssel-toppmötet i december, tar sig EU steg för steg vidare i den praktiska tillämpningen.
På torsdagen beslöt försvarsministrarna alltså om den omtalade försvarsfonden på cirka 90 miljarder euro som dels ska användas till gemensam forskning, dels gemensam försvarskapacitet.
Man klubbade det nya försvarshögkvarteret i Bryssel som är så redo att de börjar jobba på måndag.
De kommer sitta i lokalerna bredvid ledningscentret för EU.s civila missioner.
Ministrarna enades om att skaffa pengar till EU:s snabbstyrkor som stått stilla för att finansieringen varit så kryckig att den skulle ha landat extremt skevt på några få länder.
Och så slutligen Pesco, vilket i stort sett är möjligheten för en mindre grupp EU-länder att inom ramen för EU sparka igång gemensamma försvarsprojekt.
Ett rätt matigt möte, alltså, för försvarsministrarna – ett utmynnande av månaders diskussioner om detaljer.
Sveriges försvarsminister var inte med på mötet.
Sverige sände ingen annan minister heller, vi sände en ambassadör.
Försvarsminister Peter Hultqvist hade åkt till USA för att söka löften om amerikansk militär hjälp.
Hultqvist levererade stolt ett löfte från en amerikansk försvarsminister, Mad Dog Mattis att hjälpa Sverige militärt om Ryssland skulle angripa.
Trevligt men vi kan alla gissa vad oddsen är för att president Trump känner sig bunden av vad Mattis sagt.
Medan den svenska regeringen jagar amerikanska regnbågar, tog alltså EU konkreta steg i försvarssamarbete.
19 EU-länder har anmält sig villiga att delta i försvarsfonden.
Och Sverige?
Den svenska regeringen tycks ännu inte ha meddelat vare sig EU eller den svenska riksdagen, hur Sverige ställer sig.
Vet man själv vad man vill?
I riksdagens EU-nämnd har EUs försvarsplaner tagits upp åtskilliga gånger i EU-nämnden sedan de konkreta förslagen lades i oktober förra året.
Peter Hultqvist har aldrig velat berätta hur regeringen ställer sig till att ingå i samarbetet utan luftar istället allmänna principer som att det europeiska försvarssamarbetet ska frivilligt.
Han viftar bort riksdagsmännens frågor med att det blir ändå inga konkreta beslut vid nästkommande möte.
Under tiden går EU-förhandlingarna framåt tills en kompromiss ligger klar..
Och den svenska riksdagen ställs inför fait accompli.
I mars försökte Desirée Pethreus få reda på hur konkreta EU-diskussionerna egentligen var.
”Jag har förstått att en del (länder) kanske vill gå före. Är det ministerns bedömning att några länder redan nu är inne på ett fördjupat samarbete?”
En del länder gå före?
Det är bara förnamnet.
Läs offentliga uttalanden från regeringschefer och försvarsministrar från åtminstone de större och tongivande EU-länderna sedan mer än ett år tillbaka så står det ganska klart.
Ingen hymlar heller med att de upplever det som en absolut nödvändighet att Europa tar ansvar för sitt eget försvar med tanke på – som sagt – Trump och Putin.
Men i mars 2017 svarade försvarsminister Hultqvist riksdagskvinnan:
”Det här är en diskussion i vilken man ibland skönjer sådana konturer. Det är tendenser – jag vet inte om jag vill kalla det rykten – som ibland diskuteras.
Jag kan inte säga om det är ett realistiskt scenario eller inte.”
Rykten?
Realistiskt scenario?
De beslut som EUs försvarsministrar tog på torsdagen var inte spektakulära men de var högst konkreta.
De handlar om att göra Europa mer oberoende av amerikanska insatser.
Sveriges enda kända hållning till detta är tills vidare att det får inte kosta den svenska statskassan något.
Jo, och så förstås att vi prioriterar amerikanska militärgarantier.