Klartecken att skicka migranter till ”Guantanamoläger” – med vaga löften om bibehållna mänskliga rättigheter
Italiens Giorgia Meloni och Danmarks Mette Frederiksen krävde att Europakonventionen om mänskliga rättigheter skulle rivas upp för att göra det lättare att skicka migranter till läger utanför Europa. De fick stöd av Sverige och flera andra länder, medan människorättsombudsmannen och Europarådet protesterade.
Slutresultatet blev: Ingen ändring av Europakonventionen – men ett uttalande av samtliga 46 regeringar i Europarådet, som utvisningshökarna hoppas ska pressa domarna i Europadomstolen att omtolka vad ”mänskliga rättigheter” innebär.
Alla påstod sig vara nöjda efter det avgörande mötet i fredags i Moldavien och den enhälliga deklarationen.
Giorgia Meloni utropade sig som segrare. Italien kan fortsätta skicka asylsökande som fått nej till läger i Albanien. Brittiska regeringen söker nu på nytt något land i Afrika som vill ta emot deras migranter.
Medan Europarådets generalsekreterare Alain Berset hävdade att regeringarnas eniga uttalande visade ett starkt stöd för Europakonventionen för mänskliga rättigheter:
”The text reaffirms member states’ deep and abiding commitment to the Convention, and their support for the independence of the European Court of Human Rights.”
Socialdemokraten Mette Frederiksen och neofascistiska Giorgia Meloni var det omaka radarpar som för ett år sedan drog igång kampanjen för att urholka Europakonventionen från 1950 och ge medlemsländerna rätt att strunta i kraven på mänskliga rättigheter vid utvisningar:
“We should have more room nationally to decide on when to expel criminal foreign nationals.”
De krävde ändringar i konventionens krav på att flyktingar inte ska kunna drabbas av tortyr och kraven på att länderna också måste ta hänsyn till familj och barn vid beslut om utvisning.
Frederiksen-Meloni fick snabbt uppbackning av Storbritannien Keir Starmer – fd människorättsadvokat – som såg kampanjen som ett alternativ till konservativa Torypartiets krav på att helt lämna Europarådet och sälla sig till länder som Ryssland och Belarus.
Sveriges migrationsminister Johan Forssell ville inte vänta på förhandlingarna i Europarådet utan deklarerade redan i fjol höstas att Tidöregeringen kommer att införa skärpta lagar för brottslingar utan medborgarskap och utvisa dem även om det skulle leda till att Sverige fälls i Europadomstolen.
Men utvisningshökarna Frederiksen och Meloni tvingas nu inse att de inte kan få alla 46 länder att ställa sig bakom att urholka lagarna om mänskliga rättigheter för migranter.
I stället har de enats om en deklaration där de å ena sidan uttalar sitt helhjärtade stöd för Europakonventionen och Europarådets domstol, och å andra sidan i hotfulla ordalag manar domarna att lyssna på kritiken annars riskerar de att ”försvaga allmänhetens tilltro till hela Europakonventionen”.
De europeiska regeringarna försäkrar att de ska fortsätta följa utslagen från Europarådets domstol:
”The Committee of Ministers reaffirms the States Parties’ unconditional obligation
to abide by the final judgments of the Court in any case to which they are parties.”
Men de uttalar samtidigt att medlemsländerna kan skicka asylsökande som fått avslag till läger i andra länder och uttolkar Europakonventionens skrivningar om tortyr som att villkoren i lägren ändå inte behöver uppfylla de villkor som gäller i medlemslandet:
”The assessment of the minimum level of severity of ill-treatment that constitutes inhuman
or degrading treatment or punishment is relative and depends on all the circumstances of the case.”
Regeringsdeklarationen vill också att det ska bli lättare att strunta i konventionens krav på att ta hänsyn till migranters familj och barn vid beslut om utvisning. Utvisningsbeslut ska enligt ett vagt uttalande kunna försvaras ”as long as such interference is in accordance with the law and necessary in a democratic society in pursuit of a legitimate aim.”
Det är osäkert hur den här regeringsdeklarationen kommer att påverka Europarådets domstol, om domarna påverkas av utvisningshökarnas påtryckningar och av att EU i snabb takt banar väg för att medlemsländerna pekar ut diktaturregimer i Afrika som ”säkra länder” att förpassa migranter till.
Madeleine Sumption vid Migrations Observatory vid Oxford University säger till The Guardian att det inte är säkert att regeringarnas påtryckningar kommer att få så stor effekt:
“It’s not clear how much impact a political declaration makes given that judges’ decisions are also driven by international case law, which this declaration does not change. How much concrete difference it will make remains to be seen.”
Medan migrations- och människorättsorganisationer är mycket oroade över följderna av regeringarnas påtryckningar för att urholka de mänskliga rättigheterna för flyktingar.
“The Chişinău political declaration on the ECHR is a hugely significant moment. “We are deeply concerned that changing how the ECHR is used by UK courts will open the door to a gradual weakening of human rights protections”, säger Akiko Hart vid organisationen Liberty.
