Svenska EU-korrars `grand old man`, Rolf Gustavsson*, har äntligen satt något av sina europeiska erfarenheter på pränt.
Har ni några dagar kvar i hängmattan så är den nyutkomna boken ”Europeiska episoder” (Hjalmarsson&Högberg) en perfekt följeslagare.
Men häll upp kaffet först, för ni vill inte sluta när ni väl har börjat läsa.
Rolf Gustavsson har valt att berätta sina många decennier som utlandskorrespondent i Europa i underhållande anekdoter om vad en observatör kan få se och höra när man befinner sig på tillräckligt nära håll.
”Typiskt protestanter”, utropar EU-presidenten van Rompuy om en svensk fixering vid priset på EU-medlemskapet.
”Det hamnar jag i skärselden för”, misstänker den katolske arbetsnarkomanen Jacques Delors vars ovilja att ställa upp i val, släppte fram Jacques Chirac, en president som gjort sig till expert på att klappa kor i rumpan och sedan schabblade bort EU-projektet rejält.
Här finns nära porträtt av fler bemärkta européer som t ex politikern hennes rivaler inte tog på allvar – Angela Merkel. Här finns den skrytsamme oligarken Silvio Berlusconi och den av västeuropéer övergivne ukrainske presidenten Viktor Jusjtjenko.
De bortglömda författarna Josef Roth och Gustaf Hellström får bli nya bekantskaper.
I vanliga fall kan man hitta subtila elakheter i Rolfs texter väl gömda mellan raderna. I ”Europeiska episoder” läggs de fram lite mer rakt på sak.
Statsministrarna Göran Persson och Fredrik Reinfeldt recenseras till exempel för sina europa-engagemang (enbart inriktat på att vinna rampljus för egen del).
Svensk EU-politik får sig i förbifarten en skopa; Ständigt byggd på misstroende och missförstånd, i sista hand alltid en fråga om ”Vad kostar det?”.
Ett helt eget kapitel om vilka avtryck Sverige har satt i EU-politiken får man följaktligen läsa noga för att hitta konkreta svar. En kemikaliereglering? Ett samarbete om fredsförebyggande åtgärder?
I väntan på att Rolf Gustavsson bestämmer sig för att skriva en ”Europeiska episoder del 2” – material till fler böcker finns – finns hans krönikor att läsa i Svenska Dagbladet.
*…tillika min vän och före detta kollega på Svenska Dagbladet…
.
Härligt. Skall införskaffas. Men Roth och Hellström ”bortglömda”? Skulle inte tro det. Men här öppnas generationsgapen med en smäll…
Hjälp, avslöjade jag min stora okunnighet där? Jag ska genast läsa bägge, täppa till hålen.
Kul att du är på banan igen, Bengt!