Ilskna Mélenchon, andra EU-kritiker och skattebetalarnas pengar

”Republiken, det är jag!”
ryter franske presidentkandidaten Mélenchon i ansiktet på en polis.
Han ansluter sig därmed til en rad populister i EU-parlamentet som tror de kan slippa undan med bedrägerier för att de är folkvalda.

När Ukips Nigel Farage utreddes – återigen – för bedrägeri med EU-medel förra året, kallade han det genast för ett ”politiskt motiverat övergrepp.”
och en ”bestraffningskampanj.”

Farage och hans partivänner har gång på gång avslöjats anställa familjemedlemmar och betala sitt brittiska politiska arbete med EU-pengar.
Bland annat misstänks en del av hans brexitkampanjande ha finansierats med EU-medel.

Franska Marine Le Pen från Front National har dömts i domstol för bedrägerier med EU-medel och är skyldig EU-parlamentet minst 3 miljoner men vägrar betala.
Le Pen anser detta vara ”en politisk handling från det etablissemang som jag försöker välta.”

Danske Morten Messerschmidt har också avslöjats missbrukat miljoner av EUs pengar, bland annat till privata nöjen som vinprovning och nöjesresor för danska partivänner men även ren dansk politik, t ex för kampoanjande inför en dansk folkomröstning 2015.
Även Messerschmidt betraktar avslöjandet av hans regelbrott vara politisk förföljelse, ”ren politisk chikane.”

Nu är det alltså franske vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchons tur att hamna i skottgluggen , en utredning som startade i att han missbrukat EU-medel som bland annat spenderats på hans presidentkampanj i Frankrike våren 2017.
Den har fortsatt med avslöjandet att denne arbetarklassens försvarare tycks ha gömt utbetalningar till sina medarbetare i ett särskilt uppsatt externt bolag vilket gjort det möjligt att inte betala arbetsgivaravgifter.

Mélenchon utmärker sig kanske ändå i den här gruppen med den nakna aggressivitet han tar till mot de utsända poliserna som han fysiskt attackerar för att slå sig in på det kontor som stängts av för rannsakning.

Vad Mélenchon däremot delar med samtliga ovan nämnda förutom bedrägerier, är att de har varit väldigt passiva som parlamentsledamöter i Europaparlamentet.

Jean-Luc Mélenchon har t ex deltagit i 12 procent av de möten som hållits i det utskott där han är ledamot.
Vid en ranking 2013 placerade han sig som nummer 733e mest aktiv i omröstningar av 764 ledamöter.
Han hade kommit ännu längre ner om inte nyanlända kroatiska ledamöter tillkommit.

Marine Le Pen hamnade i det slags rankning som nummer 734.
Hon har dessutom avslöjats låta kolleger rösta i hennes ställe i plenum när hon varit frånvarande själv.

Kika på en översikt över Nigel Farages aktivitet i parlamentet (ranking i närvaroomröstningar: 744).
Rapporter 0.
Skuggrapporter 0.
Utlåtanden om rapporter 0.
Tal i plenum 86.
Farage gillar kort sagt att vara på plats närt TV-kamerorna slås på.

Danske Morten Messerschmidt hör likaså till de passiva i parlamentet men ligger ändå inte i bottenskiktet.
Han har varit rapportör en gång.
Ironiskt nog om skärpt kontroll över hur EU-medel används..

Fast efter avslöjandet om hans egna bedrägerier med EU-medel röstade han emot skärpta kontroller mot EU-fusk.
Förslaget handlade om ge EUs utredare Olaf vassare tänder.
Det var Olaf som utredde Messerschmidts bedrägerier.

 

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU