Snuset är på tapeten igen när svenska staten ska genomföra ändringar i tobakslagen, varav en del från EU-direktiv.
Även denna gång blir turerna smått bisarra.
Riktigt märkligt blev det för några år sedan när vår handelsminister Ewa Björling hotade föra ”fullskaligt krig” mot EU om snuset.
EU hade dristat sig föreslå att man kunde bromsa tobaksbolagens framfart bland de unga genom att förbjuda frestande smaktillsättning i tobaksprodukter.
Var det kanske svensk snustillverkning och jobbtillfällen som handelsministern såg skäl att starta krig för?
Nja.
Swedish Matchs största ägare den gången var Goldman Sachs (som sedan dess sålt av till brittiska Standard Life Investement Funds) och antal jobb på svensk mark strax över tusen.
Kanske gillade hon pepparkaks-smak i snuset helt enkelt.
”Kriget” blev oblodigt och kort. Ingen söder om Skåne brydde sig om i fall svenskarna ville riskera att barn och ungdomar lockas av smaksatt snus.
Förbudet att locka barn i övriga Europa på det viset röstades igenom (de svenska europaparlamentarikerna stödde barnförbjudna smaker) och undantaget för Sverige röstades igenom (samma svenska parlamentariker röstade för barntillåtna smaker i Sverige).
Men handelsminister Björling glömde en detalj i sin upphetsning.
Det mångordiga tobaksdirektivet förbjuder också lockande märkning av tobaksprodukter, att fresta med äppel- eller godissmaker på förpackningen.
Här begärde aldrig regeringen ett svenskt undantag.
Två snusande svenskar i Europaparlamentet, Fjellner och Schlyter, upptäckte misstaget i sista stund och försökte dra i handbromsen. Men vid det laget hade tobaksdirektivet stötts och blötts och ältats i flera år och ingen ville stoppa processen för nya tillägg, nya juridiska granskningar, nya omröstningar.
Direktivet togs utan svenskt märkningsundantag.
Den svenska tobaksutredningen föreslår nu snus med smak men i dosor som inte avslöjar smaken.
Inte så lyckat för konsumenterna kanske men trösten är att smaken kan anges på hyllan.
Och en extra tröst är chansen att skapa ännu en EU-myt – den om hur dumma EU-byråkrater lät oss hälla mint i snusburkarna så länge vi inte skriver något på burken.
Den versionen av vad som hände ska säkert bli trodd.