Hur mycket får ett rykte kosta?
Qatar har sprätt pengar omkring sig för att få det ganska o-uppmärksammade EU-parlamentet att tala snällt om dem – vilket nu skadar (s) rykte.
Och Quatars.
I inledningen av helgen slog belgisk polis till och grep en av EU-parlamentets 14 talmän för korruption.
Grekiska Eva Kaili (s) ertappades med högar av kontanter som hon tagit emot för att lobbya för Qatar inför fotbolls-VM.
En fd italiensk EP-ledamot (Pier Antonio Panzeri, också s) greps samtidigt liksom assistenten till en belgisk s-ledamot (Maria Arena), två uppsatta fackförbundsledare i Bryssel plus familjemedlemmar till ovanstående där flera påstås haft högar med pengar i bostaden.
Extra pikant är också att några av de inblandade drivit en organisation mot korruption (No Impunity) dit andra höjdare i EU-kretsen lånat ut sina namn och trovärdighet (men nu avgår i rasande fart).
En riktigt ful korruptionshärva, alltså.
Men vad har de ställt till med, som köpta hejdukar åt qatarerna?
Eva Kaili har som ledande socialist framförallt förmått många i s-gruppen att rösta emot att parlamentet skulle uttrycka kritik mot Qatar inför fotbolls-VM i en resolution.
Ogenerat har hon i salen sedan hyllat qatarerna för att ha förbättrat villkoren för arbetare och medborgare i sitt land (från absolut förtryck och tortyr till aningen mindre förtryck och tortyr).
I december kan hon ha bidragit till att det blev ett utskotts-ja till ett förslag att bevilja qatarer visumfrihet till Europa.
Här måste man ju häpna över att Qatar tycker att detta är värt pengarna.
Vad som sägs eller inte sägs i en icke-bindande resolution i Europaparlamentet om Qatar når knappt någon människa i omvärlden.
Inga media rapporterar om något så obskyrt.
Qatars rykte var redan så dåligt man kan tänka sig. Fotbolls-VM har kantats av kritik. Att försöka tvätta bort fläckarna via Europaparlamentet måste alltid ha varit en bortkastad insats.
Och nu får det precis motsatt effekt.
Qatars rykte svärtades just ytterligare.
Visumfrihet är däremot en fråga som bör ha stort värde för Qatar att få igenom. Men det räcker förstås inte med att köpa någon enstaka europaparlamentariker för att uppnå den. Alla EU-regeringar ska säga sitt också.
Om Qatars rykte just blev sämre, så gäller det lika mycket den socialistiska gruppen i EP – även om förslaget att alls framföra Qatar-kritik kom från en s-ledamot (franska Manon Aubry, som blev besviken över att många av hennes partikamrater röstade emot detta).
Lät de sig dras med av Eva Kaili?
I Danmark har de socialdemokratiska ledamöterna redan fått utstå skriverier och pressfrågor om hur de kunde rösta nej till att det skulle tas en kritisk Qatar-resolution.
”Det var vår gruppledares fel,” skyller de ifrån sig.
Även svenska sossarnas gruppledare Hélène Fritzon liksom ledamoten Erik Bergqvist röstade emot idén med en parlamentsresolution kritisk mot Qatar. Men när det ändå blev en resolution, röstade de flesta svenskar för kritiken.
Evin-jag är jätteförbannad-Incir (s) röstade dock för visumfrihet för qatarer i utskottet medan centerns Abir Al-Sahlani röstade nej till det.
Organisationen Transparency International kallar korruptionshärvan för den mest oerhörda skandal på många år för Europaparlament.
Då kan man nog säga att parlamentet kom undan med blotta förskräckelsen för resolutionen med Qatar-kritik godkändes, trots korrupta försök att stoppa den.
Det är dyrt och komplicerat att korrumpera EU-politiker. Inte för att de skulle vara särskilt hederliga men för att var och en, har så lite inflytande över det slutgiltiga beslutet att de inte kan utföra beställarens uppdrag.
Blir det åtminstone visumfrihet för Qatar när hela parlamentet snart ska ta ställning till detta?
Plötsligt ser det tveksamt ut trots att ansvarigt utskott före skandalen var väldigt enigt om att det var en bra idé.
Ett resultat av historien kan bli att Europaparlamentet – som har hyggligt strikta regler för vem och hur lobbying får ske – skärper sig när det gäller att upprätthålla reglerna.
Idag ligger dessutom ett stort kryphål i reglerna illa till – det som tillåter stater utanför EU att utan registrering hålla på dem lobbying (”att bedriva diplomati”).
Qatar kan i slutänden ha lagt ut mycket pengar för att få ett ännu sämre rykte, för att få några riktigt korrupta politiker gripna (och utkastade ur partiet) medan flera andra politiker ställts vid skampålen för att de inte sköter sina omröstningar med det allvar dessa förtjänar.