Trumps polare trodde de också kunde skälla ut européerna men

Trumps utnämningar av kompisar till USA-ambassadörer funkar lika bra som ett skott i foten – på Trump-administrationen.

I Grekland höjde man ögonbrynen ända upp i hårfästet när den nya USA-ambassadören Kimberley Guilfoyle (känd från TV) anlände för sitt första tal iklädd en av de där genomskinliga klänningarna som Hollywood-stjärnor använder på röda mattan för att locka blickar och kamerablixtar.
Hon tycks lägga sig i grekiska affärer så intensivt att Greklands förre utrikesminister George Katrougalos anser att hon ”ger intrycket att USA sam-regerar Grekland numera.”

Trumps utnämningar till ambassadörer har inte gått hem i Europa. Uppsättningen stormrika affärsmän som haft tråkigt och trott att livet som diplomat skulle bli glamouröst, har högst blandad succé.

Det huvudsakliga problemet tycks vara att dessa ambassadörer tror på Trumps trumpetanden. De tror att de också kan vänta sig fjäskande och underkastelse av sina europeiska värdar.

Tom Rose, USA-ambassadör i Polen (fd mediamogul), har t ex brutit alla kontakter med det polska parlamentets talman Wlodzimierz Czarzasty, för att polacken protesterat mot nedsättande kommentarer från Trump.
Donald Trumps påstående att europeiska soldater aldrig ställt upp för USA och när de gjort det så har de gömt sig bakom ryggen på amerikanska soldater, skapade diplomatiska incidenter i många länder – i Polen, Storbritannien och Danmark, t ex.
Men ambassadör Rose godtog alltså inte att den polske talmannen protesterade. Czarzastys kommentar att Trump inte förtjänade Nobels fredspris, var ”skandalöst, förolämpande och förstörde Polens relationer med USA.”

Bill White, USA-ambassadör i Belgien (fd affärsman) gick ännu längre. Han meddelade efter ett ilsket ordbyte att en belgisk partiledare ”härmed var förbjuden att resa in i USA.”
Det grälet började med att amerikanen på sociala media invänt mot ett ärende i Antwerpen där myndigheterna granskade medicinskt tveksamma omskäranden av judiska småpojkar.
”TILL BELGIEN, NI MÅSTE UPPHÖRA MED DESSA LÖJLIGA OCH ANTISEMITISKA…,” tyckte ambassadören.

Flera belgiska ministrar grep in och meddelade ambassadören att det var inte hans plats att blanda sig i vilket fick amerikanen att eskalera bråket.

I Frankrike drevs ett liknande gräl till att Trumps ambassadör Charles Kushner (ja, pappa till svärsonen Jared) portades i franska regeringskretsar.
Kushner (fd fastighetsmagnat) skrev på sociala media att ”USA följer noga fallet” angående mordet på en aktivist inom extremhögern, att ”extremvänsterns våld är stigande” i Frankrike och måste mötas ”som ett hot mot allmänhetens säkerhet.”
Det fick franska regeringen att sätta i halsen – idén att USA skulle lägga sig i franska inrikes affärer, tro sig kunna överpröva landets rättsväsende, att USA skulle utnyttja ett mord för att piska upp politisk ilska. Kushner kallades upp till utrikesdepartementet för att bli påmind om en ambassadörs roll i Frankrike.
Han gick inte.
Då blev alltså han portad i regeringskretsar.

Krockarna beror säkert till en del på Trumps ovana att utnämna människor utan någon erfarenhet eller kunskap om de uppgifter de förväntas utföra.
De beror förmodligen också delvis på att Trump tillåter sig att leverera oförskämdheter om europeiska länder och ledare – de är ”svaga och fjäskande”, deras länder är ”hell-holes” och full av ”no-go zones.”
Trumps ministrar drar sig heller inte för att öppet förklara Europa för på väg ner i avgrunden, snart en krossad civilisation, osv.
Men de kan komma undan med det.
Det kan inte ambassadörerna, de är alldeles för långt ner i rankingen för att något land skulle tolerera deras klåfingrighet.

Kina tillät för några år sedan sina ambassadörer att uppträda på motsvarande aggressiva sätt i Europa. Dessa beundrades hemma i Kina, kallades för ”vargkrigare.”
Det var under en period när Kinas president Xi också talade ”klarspråk” i utrikespolitiken och hans ambassadörer spetsade sedan till det.
Men från Kinas sida var det avsiktligt, ett försök att etablera en annan position.

Det funkade hur som helst lika illa för Kina som Trump-ambassadörernas troligen ogenomtänkta attacker gjort. Europeiska huvudstäder protesterade, de kinesiska ambassadörerna plockades så småningom hem och ersättarna uppför sig numera som normala diplomater.

Problemet med ambassadörer som gör sig avskydda i sina värdländer, uppstår förstås när deras huvudstad därhemma någon gång behöver ta kontakt för ett samarbete med landet ifråga – vilket händer då och då, även för Donald Trump – då kokar redan ilskan och samtalen avlöper inte så väl.
En ambassadör som inte ens kan få tala med landets regering är inte till någon användning för sitt hemland.

Så Paris-ambassadören Kushner har nu till slut lovat troppa upp till franska UD för sin avhyvling, i Bryssel har White försonats med den belgiska regeringen och Rose i Warsawa har hållit ett hyllningstal till Polen i allmänhet och polska soldater i synnerhet.