I Sverige hände det 2015. SD-politiker bjöds på lyxkrogar av näringslivstoppar. ”Brandmuren” mot extremhögern fälldes när storföretagen behövde stöd för att säkra sina vinster från den skattefinansierade välfärden.
I Tyskland och Frankrike tar näringslivet nu liknande steg. Trots djupa historiska erfarenheter av nazismen. Direktörerna vill styra över skatter och budgetar när Marine Le Pen och Alice Weidel snart kan nå den politiska makten.
Men som Sverige visat ändras inte bara företagens utan också demokratins villkor när Sverigedemokraterna släpps fram till maktens grytor.
När Dagens Industri hösten 2015 avslöjade att Svenskt Näringsliv och flera andra företagsorganisationer i smyg inlett samarbete med SD drog det igång en proteststorm. Inte bara från fack och opposition utan också från företagstoppar.
”Jag har oerhört svårt för SD”, sade Ericssons och Astra Zenecas ordförande Leif Johansson.
”Jag har läst deras partiprogram och det är skrämmande läsning”, deklarerarade Leif Östling, Scanias tidigare VD.
”Kontakterna med Sverigedemokraterna är moraliskt oförsvarbara!”, utropade Nobelstiftelsens tidigare ordförande och Antonia Axson Johnsons rådgivare Marcus Storch.
Men Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, och Elisabeth Thand Ringqvist, Företagarnas tidigare VD, – numera Centerledare – försvarade sig med att organisationernas lobbying mot SD varit framgångsrik:
”Sverigedemokraternas omsvängning om välfärdsvinster är en seger”, utropade Carola Lemne i DI.
SD:s Linus Bylund var mycket nöjd med de många lunchmötena och ölträffarna med lobbyföretaget Kreabs Markus Uvell och beskrev honom som en vän. Medan SD tog emot rapporter från näringslivsorganisationerna som sedan blev partiets politiska förslag.
SD hade blivit tredje största parti i riksdagsvalet året innan och skulle kunnat bilda en majoritet om den borgerliga Alliansen brutit sitt vallöfte om att inte samarbeta med extremhögern.
I Frankrike har brandmuren – cordon sanitaire – mot högerextrema partier gällt sedan andra världskriget då Vichyregimen samarbetade med de nazistiska ockupanterna. Men nu har näringslivstoppar inlett en charmoffensiv mot Marine Le Pens parti Nationell Samling. Opinionsmätningarna pekar mot att partiet kan vinna presidentvalet 2027 och storföretagen vill styra partiets ekonomiska politik.
Marine Le Pens nationalistiska parti har röstat för höjda skatter och sänkt pensionsålder, öppnat för nationalisering av krisande stålföretag och krävt nyval. Allt på tvärs med vad storföretagen vill.
“Business leaders, industry lobbies suddenly thought they are on the threshold of power. Let’s meet them and perhaps convert them,” förklarar en företagsledare för Politico.
Näringslivslobbyisterna hoppas att Marine Le Pens kronprins Jordan Bardella ska bli presidentkandidat och tror att han är lättare att övertala.
Även i Tyskland där brandmuren mot extremhögern ska vara som allra starkast efter landets nazistiska förflutna har den första näringslivsorganisationen öppnat för samarbete med AfD, Alternativ för Tyskland.
Albrecht von der Hagen, managing director of the Family Business Association, told The Pioneer paper: ”The firewall against the AfD… has achieved nothing… we are saying goodbye to firewalls”.
Beskedet har mötts av protester och stora Deutsche Bank har upphävt sina avtal med företagsorganisationen. Men AfD är största parti i opinionsmätningarna och partiledaren Alice Weidel försöker få partiet att bli mer rumsrent och acceptabelt både för näringslivet och för den kristdemokratiske förbundskanslern Friedrich Merz.
AfD försöker få bort stämpeln som Putinkramare och Weidel söker i stället samarbete med Donald Trumps republikaner.
AfD har också likt Sverigedemokraterna för tio år sedan brutit med sitt ungdomsförbund.
Den gångna helgen har AfD bildat en ny ungdomsorganisation. Den tidigare upplöstes i somras efter att säkerhetspolisen slagit fast att det var en olaglig högerextrem organisation. AfD:s försök att visa ett brott med extrema rörelser möttes av stora protestdemonstrationer.
Men även om AfD och franska Nationell Samling hävdar att de är partier med en värdegrund där alla människor är lika värda finns det öppna rasister på ledande positioner.
Ulrich Siegmund som partiets toppkandidat i Sachsen-Anhalt inför nästa års regionalval vill i en intervju med Politico inte vidkännas nazisternas brott som det värsta mot mänskligheten:
“I find this interpretation to be grossly exaggerated and completely detached from reality,” he said. “For me, it is important to look forward and not backward. And of course, we must always learn from history, but not just from individual aspects of history, but from history as a whole.”
I Österrike agerade näringslivshöjdare intensivt för att högerextrema FPÖ skulle få bilda och inta posten som förbundskansler efter valet i fjol. De stora företagsorganisationen uttalade sig stöd för FPÖ:s ekonomiska politik och storbankerna tog avstånd från Socialdemokraternas krav på en bankskatt.
Men FPÖ:s nära relationer med Putinregimen och kraven på massdeportationer av migranter gjorde att regeringsförhandlingarna med kristdemokratiska ÖVP kraschade. FPÖ-ledaren Herbert Kickls krav på en bankskatt visade också att näringslivets tro att de kan styra även extremistpartier inte höll.
Näringslivstoppar runt om i Europa borde kunna dra samma lärdom av följderna av deras charmoffensiv mot Sverigedemokraterna.
+ SD har blockerat en bred energiuppgörelse med stöd till utbyggnad av vindkraft och kärnkraft trots påtryckningar av Svenskt Näringslivs Jacob Wallenberg.
+ Däremot har SD drivit Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna till en politik som förföljer invandrare. Där permanenta uppehållstillstånd kan dras tillbaka retroaktivt med risk för utvisning. Där möjligheten till ”spårbyte” från flyktingstatus till arbetskraftsinvandrare avskaffats. Där arbetskraftsinvandrare kan tvingas lämna landet när lönekraven höjs till drygt 33 000 kronor.
+ Däremot har SD drivit M, KD och L till att göra Sverige till ett land där 13-åriga barn sätts i fängelse.
”Moraliskt oförsvarbart!”. kallade företagsledaren Marcus Storch det för redan 2015.
I Frankrike varnar den tidigare företagsledaren och politiske rådgivaren Alain Minc för liknande följder av charmoffensiven mot Marine Le Pen och Jordan Bardella:
”Business leaders who think they’ll be able to influence the far right if it wins the next presidential election are going to be in for a rough surprise if Bardella or Le Pen win in 2027”.