Är det franskheten eller ett oberoende Europa som provocerar?

Vad sa Macron som så retade amerikansk journalister?
Att Europa måste finna sin egen väg och varken följa USAs agenda eller Kinas överreaktioner.

Den franske presidenten Emmanuel Macron är som ett rött skynke för den anglosaxiska världen. Hans senaste synd är att efter en Kina-resa hävda att Europa borde finna sin egen väg i världen.
Amerikanskägda Politico går i taket och New York Times är inte långt efter.

Är det att Europa strävar efter strategisk autonomi som retar så?
Annars kan det ju kännas lite självklart, att Europa förstås måste kunna stå på egna ben.
Vad ett strategiskt BEROENDE ser ut som, har vi ju just upplevt med Ryssland.
Ingen vill väl på allvar att Europa ska nöja sig med det.

Eller är det för att just Macron tar dessa retsamma ord i sin mun?

Då kan det var bra att veta att första gången denna term dyker upp i ett EU-toppmötes slutsatser var 2013.
Den fanns med i EUs säkerhetsstrategi från 2016 inte mindre än fyra gånger.
Kommissionen och ministerrådet har arbetat med begreppet i åtskilliga rapporter och tankepapper sedan dess.
Särskilt apropå covidpandemin, minns ni att USA och Storbritannien la exportförbud på vaccin mot covid19?
Då var vi lite glada över att vara strategiskt autonoma inom vaccin.

Strategisk autonomi är för övrigt också målet för EUs senaste säkerhetsstrategi, den strategiska kompassen, den från 2020.
2020 inleddes också arbetet på planen för EU kan bli industriellt strategiskt autonomt och det utmynnade som bekant i mars i en europeisk industriplan och en ”kritiska mineraler-akt.”
För övrigt tog EUs ministerråd helt nyss (under svenskt EU-ordförandeskap) en plan för hur vi blir strategiskt autonoma inom ekonomi och finans.

Kort sagt, detta är inte en lös skruv hos Macron.
Det är en gemensam ambition som sedan flera år tillbaka fått grönt ljus på toppmöte efter toppmöte, av alla EU-regeringar, inklusive två svenska, och det har alltså inarbetats som mål för EU på flera plan.

I ljuset av det är väl ändå Macrons uttalanden om Kina rätt normala. Han ser alltså framför sig risken att världen är på väg att stöpas i två fientliga block. Blir det krig? Han vill i alla fall inte att EU dras in i en upptrappad spänning mellan dessa två eller trillar ner som ett bondeoffer i en framtida fajt mellan dem.
Inte så kontroversiellt väl.

Han tycker istället att Europa borde bygga upp sitt oberoende för att kunna stå fram som en tredje pol i världen.
Nej, han säger inte supermakt, det är de anglosaxiska journalisterna som översätter det så.

Hans åsikter är förstås tråkigt nytt för USAs politiker som försöker fösa in alla länder i konfrontationen med Kina – över Taiwan, över 5G och över chips.
Men det är inte en extrem reaktion för någon i Europa – som bekant inte alls redo att sluta handla med Kina.
Vi kan inte, vi är beroende av så mycket från Kina.
Det är t ex där vi hämtar 70-80 procent av de mineraler som vi behöver för att bygga vindkraftverk, solanläggningar och elbilar.

Och USA, för all deras ilska, kunde ju istället ägna sig åt sina egna företag som ÖKAR handeln rekordartat med Kina trots politikernas prat.

Lustigt också att det kan reta någon så att Emmanuel Macron anser Ukraina vara ett problem för Europa att lösa…. (”snarare än kriser i andra delar av världen.”)
Vem kan säga emot det?
Jamen, ni är beroende av USA för att göra det, invänder de amerikanska journalisterna.
Precis, säger Macron, och så borde det inte behöva vara. Strategisk autonomi.

Redan ett par timmar efter att intervjun hade släppts i amerikansk tappning på Politico, kom frågor om varför fransk press inte kritiserar sin president för vad han sagt.
Det kan ju bero på att det i franska öron inte låter särskilt upprörande att Europa förtjänar mer än att bli ”en följare” till USA och ett ”överreagerande” Kina.

Fransk arrogans?
Den franske presidenten – eller EU – talar ju inte ens om ett oberoende Europa, bara om ett MER oberoende Europa.
Oberoende på kritiska, strategiska punkter.
Är det verkligen så utmanande?

Frågan blir väl snarare den här:
Ett Europa som står på egna ben – orkar USA verkligen inte höra talas om det?