Handelskriget med Kina blir kanske inte av
Von der Leyen gör ett nytt försök att få klartecken lansera handelskrig med Kina – men får hon EU-regeringarna med sig?
EU är beroende av Kina på ett direkt ohälsosamt sätt, det är de flesta européer överens om. Att de eftertraktade mineralerna till all elektronik hämtas till 80-90 procent i Kina är en källa till oro. Att detsamma gäller för ingredienser till många läkemedel är en annan och det finns många andra exempel.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen pitchar just nu tuffa tag mot Kina.
EU är likaså ohälsosamt beroende av USA, det är uppenbart för de flesta européer. Militära kapaciteter och vapen för att skydda oss avhänger USAs godkännande. Vi kommunicerar i princip helt via amerikansk tech och på amerikanska media vilka struntar i våra regler och rövar oss varje timme och minut på våra extremt kommersiellt gångbara data. Det finns fler exempel.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen pitchar eftergifter, kompromiss och hopp om bättring med USA.
Med stor möda har hennes kommission nyligen föst in ett bångstyrigt Europaparlament i hennes obalanserade uppgörelse med USA som ska göra Trump-administrationen nöjd.
Nu är det Kinas tur.
Förra fredagen samlades hela kommissionen för att spåna idéer om vilka vapen man kan använda för att hota eller utestänga Kina från den europeiska marknaden.
Kan man uppfinna en utredning som slår fast att Kinas import skadar lokal industri?
Kanske ett ”överkapacitets-vapen” för kinesisk import där man anar statsstöd i bakgrunden?
Förbjuda Kina att investera i strategisk industri?
EU-kommissionens stora problem här är att världshandelsreglerna bara medger att EU försvarar sig mot all (skadlig) import – ett enskilt land kan inte pekas ut.
Men då löper EU risken att reglerna gör livet surt för något trevligt land vars stål/olja/livsmedel/investeringar man gärna vill ha trots att de också får statsstöd i hemlandet.
Och det vore särskilt olyckligt nu när EU lovat USA fritt tillträde till ovanstående.
Ett mer praktiskt problem är EU-kommissionens tänkta definition av överkapacitet, nämligen när ett land producerar mer än hemmamarknaden konsumerar. Det skulle förstås göra all export till ”överkapacitet.” Sverige drabbar i så fall världen med en enorm överkapacitet av Saabs stridsflyg.
Nu har EU redan en hel del handelsvapen som kan användas mot Kina så frågan är om det behövs fler.
* Utländska statsstöds-förordningen är i kraft sedan juli 2023 och ska användas när utländska statsstöd snedvrider konkurrensen på inre marknaden.
* Anti-tvång-förordningen finns sedan december 2023 och kan användas om ett land försöker tvinga något EU-land till eftergift genom att utnyttja sitt kommersiella övertag.
* Upphandlings-förordningen sedan 2024 utestänger företag från att delta i europeisk upphandling om deras bud utgör dumping.
* Anti-dumping-tullar mot ett land som dumpar sina produkter alltför billigt i Europa, skärptes 2017.
Varför de sällan har använts mot Kina?
För att EU-regeringarna bromsar.
Flera EU-regeringar – inte minst den tyska – vill fortsätta göra affärer med Kina och tvekar att reta upp kineserna (som redan varit ute i förväg och hotat EU).
”Många tusen företag i Tyskland är beroende av att kunna exportera till den kinesiska marknaden. Därför förespråkar vi en balanserad lösning i Bryssel,” sa tyska ekonomi-ministern Katherina Reiche från sitt besök i Kina nyligen.
Från USA pressar Trump-administrationen på EU-kommissionen att agera tuffare mot Kina. Samtidigt gör Trump själv raka motsatsen. Han gör eftergifter till Kina, erbjuder affärer och antyder att USA kan blunda i Taiwanfrågan.
I EU vill bl a Frankrike, Italien, Nederländerna och Litauen se hårdare tag mot Kina medan Spaniens premiärminister Sanchez som besökt Kina fyra gånger på fyra år, ser annorlunda på saken.
Sveriges regering befinner sig i läget att man önskar sig lite av varje – handla med Kina = bra, utestänga Kina= bra. Sverige har en Kina-strategi från 2019 som säger ungefär detta och nuvarande regering har planerat men ännu inte fått till någon ny. Hoppet är att EU ska hitta ett svar på dilemmat Kina åt oss.
Von der Leyen har i alla fall bestämt var hon anser skåpet ska stå. Hennes nästa steg blir att ta upp Kina-problemet på G7 i juni för att söka stöd från fler västländer än de vacklande europeiska, för hårda tag. Därefter hoppas hon få EU-toppmötet i slutet av juni att uttala sig skarpt i frågan för utan deras stöd kan hon inte riktigt gå vidare.
Men regeringar som lagt sig platt för sin största handelspartner USA i ett svagt hopp om stabilitet i handeln, är möjligen inte roade av att öppna ett handelskrig med sin näst största handelspartner Kina.
Trots Von der Leyens energiska försök, är oddsen är starka för att toppmötet landar i ett försiktigt å-ena-sidan, å-andra-sidan.
