Medan britterna lägger sin tid på nyval, förbereder sig EU-sidan för brexitförhandlingarna.
I ett utkast som läckt, kikar kommissionen på detaljerna
Det känns ovant att se en brittisk regering slarva så i diplomatiska förhandlingar men premiärminister Mays utlysande av nyval bara två år efter senaste valet trots att hon har en egen majoritet i parlamentet, demonstrerar hennes prioriteter.
En bra brexit för Storbritannien är mindre viktigt för May än att hon kan stärka sin majoritet.
I Bryssel hade man annars vant sig vid oerhört pålästa och förberedda brittiska diplomater, inte sällan redo med en färdigorganiserad allians redan när en fråga vädrades första gången.
Det slags diplomatiska arbete har visserligen varit osynligt sedan David Cameron tog över regeringen – han utestängde hantverksskickliga Foreign Office och omgav sig istället med en liten grupp lojala, flera från finansdepartementet.
Men under Theresa May har det insulära beteendet förstärkts.
Medan May alltså valkampanjar, skapade tre EU-länder i Haag på fredagen en liten allians för att säkra sina intressen i brexit: Holland, Irland och Danmark.
Alla tre har stora och ganska likartade ekonomiska intressen att bevaka gentemot britterna.
Om den ena backar på t ex fisket, så blir det svårare för de andra två att vinna vad de hoppas på.
Och i Bryssel är EU-kommissionen ganska klar med ett förhandlingsmandat som slår fast en tågordning för samtalen.
Klockan började som bekant att ticka när Theresa May lämnade in skilsmässoansökan den 29 mars.
Enligt EU-fördraget måste en överenskommelse vara klar inom 2 år.
Kommissionens utkast följer de grova linjer som EU-ordförande Tusk offentliggjort och som EUs stats- och regeringschefer ska diskutera den 29 april.
Bryssel tänker sig sålunda att inleda med frågan om EU-medborgare som bor i varandras länder – de som bott i Storbritannien/EU före skilsmässodatumet ska behålla de rättigheter som EUs fria rörlighet beviljar dem idag.
Det gäller då både de 2 miljoner britter som bor i något EU-land och de EU-bor som finns i Storbritannien.
Det vore hjälpsamt om Storbritannien kunde börja registrera dessa, annars lär tvisterna pågå länge.
Punkt nummer två gäller finanser.
Storbritannien har åtagit sig betalningar som EU-medlem vilka de förväntas stå för.
Som EU-land äger Storbritannien också del i EU-tillgångar vilka ska värderas och delas upp.
Den delen är tekniskt knepigare än man tror – hur göra med pågående EU-projekt, vinster som utfaller efter skilsmässodatumet, etc.
EU-kommissionen tar för givet att Storbritannien ska betala kostnaderna för att minst två EU-myndigheter (bankmyndigheten EBA, och Ema, läkemedelsmyndigheten som bland andra Sverige vill ha) nu måste flyttas för att hamna i ett EU-land.
Snopet för brexitminister David Davies som önsketänkte att han skulle få ha kvar dessa.
I brittisk press noterar man också som en ”bestraffning” att EU-kommissionen räknar ut summorna i euro.
Det är dock den valuta som EU räknar i så det borde inte ha kommit som en överraskning.
Den tredje punkten att lösa rör småföretag. EU-kommissionen vill att varor som vid skilsmässan befinner sig lagligt på varandras marknad, kan förbli där under de ”gamla” villkoren.
Något slag av panel och tvistlösning måste komma på plats här.
Så kommer frågan om Irland, Nordirland liksom Cypern där Storbritannien har militärbaser. Här har kommissionen ett önskemål – i princip att Irland inte drabbas av att en nationsgräns måste återinföras, eller freden på Nordirland, vilken tryggats av just gränslösheten på den irländska ön.
Någon lösning på den praktiskt knepiga frågan föreslås dock inte.
Först när parterna har gjort ”tillräckliga framsteg” med dessa saker är EU-sidan beredd att ta itu med de framtida relationerna med Storbritannien.
Och det framgår klart att det är EU som avgör när framstegen är tillräckliga.
Samtalen kan börja – så snart Theresa May tar sig tid.
.