Busch ryter till i EU – ses hon som mus eller lejon?

Energiminister Ebba Busch anser att Sverige ska i alla fall inte behöva hjälpa till, när EU försöker göra sig mer oberoende världsmarknaden.

Energiminister Ebba Busch gick ut hårt vid det senaste EU-ministermötet. Hon hotade både att ”överväga lämna EUs energi-union” och/eller att ”stoppa kablar” till utlandet – till Danmark då, enligt liggande planer.
Hennes hot tycktes faktiskt direkt riktat till EU-kommissionären Dan Jörgensen som lagt fram ett förslag hon ogillar:
”Ja, och då kan man ju notera att energikommissionären på EU-nivå också är dansk.”

Energiministern framförde åsikten att Sverige förtjänar både tack och särbehandling för ”Sverige har varit EU-kommissionens bästa vän,” förklarade hon. Och sedan har Sverige så hög andel av fossilfri energi, bara det förtjänar omvärldens tack:
”Sverige har gjort sin hemläxa.”

Nu funkar förstås EU-samarbetet inte riktigt på det viset – ingen vinner tack eller särbehandling för att ha levt upp till fattade beslut.
Att hota eller ställa ultimatum är inte heller vägen fram, rådde henne den grekiska kollegan Stavros Papastavro.
För ett EU-land att ”lämna energiunionen” är för övrigt lättare sagt än gjort. Det kräver i princip att Sverige lämnar EU-medlemskapet helt och hållet.

Skälet för Ebba Busch att ta till dessa hot, är det nya energinätspaketet som EU diskuterar.
Den svenska regeringen är rent allmänt emot avsikten med reformen, att EU-länderna i högre grad än nu skulle planera och bygga ut sina elnät utifrån planen om EU som en gemensam marknad, inte 27 nationella.

Men i synnerhet är energiminister Busch emot att ett inslag i reformen, att 25 procent av de flaskhalsavgifter som Svenska kraftnät samlar in från elbolagen (vilka ska gå till att bygga ut svensk kapacitet i elnäten) skulle användas till EU-gemensamma projekt.
Detta gör henne upprörd.
Hemma i Sverige har hon påstått att detta vore som att ”EU tog svenska medborgares pengar.”
Men hon lät bli att säga detta i Bryssel, för där alla vet att det är ju inte sant.

Hennes argument på ministermötet blev ändå lite märkligt:
75 procent av dessa avgifter hämtas i Sverige från flaskhalsar mellan olika svenska landsdelar, påpekade hon.
Det låter som ett argument FÖR kommissionens förslag.
EU-kommissionen föreslår ju att Sverige använder 75 procent av de avgifter som samlas in pga bristande kapacitet i Sverige i… Sverige. För att bygga ut svensk kapacitet.

Resterande 25 procent – som då alltså uppstår vid flaskhalsar i överföringen mellan Sverige och våra grannländer, skulle enligt EU-förslaget gå till gränsöverskridande utbyggnad av kapacitet.
Låter inte orimligt.

Busch ser det inte så. Hon menade att svenska flaskhalsavgifter hade inte alls funnits, om Sverige hade låtit bli att dela in landet i fyra elområden.
Det var ett EU-beslut att göra det. Alltså är det EUs fel att det finns flaskhalsar.
Sverige borde inte ha gjort sin ”hemläxa,” med andra ord och hon påpekar att andra EU-länder har minsann låtit bli.

Busch är mest ute efter Tyskland här, vars andra grannländer delar Buschs upprördhet för Tysklands metod att enbart lösa energiproblem på kort sikt och väldigt nationellt, drabbar som sagt omgivningen genom att landets höga elpriser ”smittar.”
Hennes lösning blir då att EU borde låta bli att vara en gemensam energimarknad utan förbli 27 nationella… eller åtminstone att fortsätta utan Sverige.

Ett problem med energiministerns resonemang, är att Sverige kunde ha byggt bort sina flaskhalsar för de miljarder som Svenska kraftnät samlat in vilka de har lagt på hög istället för att spendera på kapacitetsutbyggnad.
Ta år 2024 t ex när Svenska kraftnät hade 68,4 miljarder kronor på detta konto men bara 2,1 miljarder gick till kapacitetsutbyggnad.

Just nu har SvK 85 miljarder kronor i denna hög. Enligt SvK beror den låga takten i utbyggnaden inte på deras bristande vilja utan på att det tar så ohyggligt lång tid att få tillstånd i Sverige för att bygga ut elnäten.
Det är också vad Riksrevisionsverket kom fram till hösten 2023 när de djupdök i frågan. Ändå har svenska regeringar känt till sedan 2010 att de här problemen växte till sig, utan att gripa in, påpekar revisorerna.

Sverige har inte gjort sin hemläxa, kunde man rentav säga.
Och detta känner EU-kommissionen mycket väl till.

Det största hindret för Ebba Busch heter dock inte Dan Jörgensen utan Donald Trump.
Och Vladimir Putin.
Skälet till att EU-länderna just nu tar nya tag för att åstadkomma den energiunion som Busch hotar lämna, är att EU hanteras som en boxboll av omvärlden så länge vi inte kan förse våra egna samhällen med energi – tillräckligt och i rättan tid.
Putin bröt olje- och gastillförseln 2022. Trump bröt olje- och gas tillförseln 2026.
EU har till skillnad från USA och Ryssland inte mycket egen energi utan måste importera nära 60 procent av vår konsumtion.

Därför kommer EU-förslagen troligen att gå igenom. De kommer säkert att justeras först. Just idén med 25 procent av flaskhalsavgifterna till EU-projekt kan komma att se annorlunda ut eftersom fler länder än Sverige är sura över den delen.
Men riktningen ser ut att bli mer gemensam marknad för EU.

Sverige tjänar massor på att vara med i den inre marknaden och runt 15 miljarder kronor årligen på att exportera vårt överskott av el.
Därför lurar Ebba Busch ingen med sina hot om att lämna. Och alla vet att det snart är val i Sverige.