Österrikes kristdemokratiske ledare Sebastian Kurz gick först i säng med högerextrema FPÖ för att nå regeringsmakten. Den koalitionen höll fram till ”Ibiza-skandalen”.
Nu har Kurz lyckats locka till sig en ny sängpartner – De Gröna. Men det är en koalition som riskerar att haverera så snart det för tillfället lugna europeiska politiska läget försämras.

Regeringsuppgörelsen mellan ”centerhöger”-partiet ÖVP och De Gröna lyfts redan fram som en ny hoppfull politisk trend i Europa, som kan göra att de traditionella högerpartierna kan undvika att behöva kompromissa med extrem- och populisthögern.
Brittiske statsvetarprofessorn Matthew Goodwin talar om ett ”fascinerande testfall” på Twitter:
”Austria is the test tube of European politics; what happens there tends to follow elsewhere. A Conservative-Green coalition is fascinating for several reasons”.
Anders Johansson Heinö på Timbro ser Österrikes exempel som en ”framkomlig väg” i flera länder:
”Om gröna partier kan övertyga liberalkonservativa partier att de är bättre samarbetspartners än nationalisterna vore det framkomlig väg i flera länder.”
ÖVP-ledaren Sebastian Kurz och De Grönas Werner Kogler talar om det 300-sidiga regeringsprogrammet som en ”kombination av det bästa av två världar, att skydda både gränser och klimat”.
De Gröna har fått igenom ett åtagande om ett klimatneutralt Österrike till 2040, enbart förnybar elproduktion 2030. ÖVP har fått De Gröna att gå med på förbud för huvudduk för flickor under 14 år, att flyktingar ska kunna tas i förvar även om de inte är misstänkta för något brott.
Men det klargörs inte hur Österrike ska kunna uppnå klimatmålen. Och inte vilken politik landet ska föra vid en ny flyktingkris.
I stället har det skrivits in i regeringsprogrammet att om det uppstår ”nya oförutsedda utmaningar” så kan samarbetet mellan regeringspartierna upphöra.
”Bei ”neuen unvorhergesehenen Herausforderungen” wird ein recht komplexer Modus in Kraft gesetzt, wie die Koalition sich abzustimmen hat. Können sich am Ende Kanzler und Vizekanzler nicht verständigen, kann das zuständige Ministerium eine Gesetzesinitiative im Alleingang im Parlament einbringen und nach einer Begutachtung gegebenenfalls auch mit anderen Mehrheiten umsetzen. ”
Om de två partiledarna Kurz och Kogler inte kan komma överens kan den ena regeringspartiet söka en ny allians för att få en majoritet i parlamentet. Vid en ny flyktingkris kan då kristdemokratiska ÖVP komma överens med högerextrema FPÖ om hur man ska stoppa migranterna.
Kurz och Kogler försäkrade på presskonferensen på torsdagen att de är övertygade om att den här ”mekanismen” aldrig kommer att utnyttjas. Men enbart det faktum att denna aldrig tidigare skådade ”brasklapp” skrivits in visar att framför allt Sebastian Kurz är beredd att sparka ut även De Gröna ur regeringssängen om han befarar att opinionssiffrorna kan dala.
Österrikes regeringskoalition kommer därför att följas med stort intresse runt om i Europa. I Tyskland säger både kristdemokratiska och gröna politiker som Omeuropa.se talat med att de båda partierna planerar för en regeringskoalition efter nästa val.
I Sverige lär den här regeringsmodellen vara utesluten för många år framåt. Visserligen har Miljöpartiet hoppat in i allianser med de borgerliga på regional och kommunal nivå. Men på den nationella nivån ägnar sig Moderaterna för fullt åt att ta avstånd från all tidigare beröring med MP, som Alliansregeringens uppgörelse om migrationspolitiken och senast kärnkraftsuppgörelsen.
M-ledaren Ulf Kristersson och partisekreteraren Gunnar Strömmer var tidigare marknads- och flyktingliberaler, men har nu i desperation för att stoppa opinionsraset svängt till en linje närmare ärkekonservativa studentföreningen Heimdahl. Svenska ”centerhögern” har pressats i en helt annan politisk riktning än Österrikes.