Ett dåligt omen för Ulf Kristersson? Två dagar efter att han besökt förbundskansler Karl Nehammer för att diskutera samordning av EU-politiken tvingas Nehammer avgå. Hans försök att stoppa det neonazistiska partiet från regeringsmakten i Österrike ser ut ha misslyckats.
”Valet står mellan mig eller honom” deklarerade konservative Nehammer under valrörelsen i höstas, och lovade heligt väljarna att inte bilda regering med högerextrema FPÖ:s Herbert Kickl. Samtidigt som han utlovade en migrationspolitik närmast identisk med FPÖ.
Och direkt efter valet upprepade han sitt nej till Kickl trots att FPÖ blivit största parti. I tv-studion på söndagskvällen den 29 september fäste han blicken i Kickl och deklarerade hur djupt han föraktar honom – Kickls konspirationsteorier, hans stil och klappjakt på motståndare.
Men Ulf Kristersson hann knappt lämna Wien förrän Karl Nehammers försök att bilda en regeringsallians utan Kickl havererade. Nehammer skyllde på socialdemokratiska SPÖ:s krav på skattehöjningar och meddelade samtidigt att han även avgår som partiledare för ÖVP.
Partisekreteraren Christian Stocker utsågs till tillförordnad partiledare vid ett krismöte på söndagen. Tills ÖVP utser en ny partiledare lär regeringsförhandlingarna stå på vänt.
Nehammer hade starkt stöd från konservativa partiets väljare inför valet för sitt motstånd mot att bilda regering med Kickls parti. Men efter nära nog fördubblade siffror i valet har opinionssiffrorna fortsatt att stiga för FPÖ och trycket inifrån partiet på Nehammer att inte göra några eftergifter till Socialdemokraterna har hårdnat.
Karl Nehammer har haft stöd för sitt försök att utestänga högerextrema FPÖ från regeringsmakten av Österrikes president Alexander Van der Bellen, som tidigare var politiker för De Gröna. Van der Bellen deklarerade flera gånger under valrörelsen att han som president bara är beredd att godkänna en förbundskansler som står upp för mänskliga rättigheter för alla människor, oberoende medier och EU-medlemskap.
Även Van der Bellen kan nu tvingas ge upp sina ambitioner att skydda demokratin när partiledarna från övriga partier inte ställer upp.
Högerextrema FPÖ, som bildades på 1950-talet av tidigare naziofficerare, har suttit i regeringen tidigare men Kickl har efter partiets haveri med ”Ibiza-skandalen” 2019 skärpt högerextremismen igen, som enda partiet för ”verkliga österrikare”, mot statliga tvångsvaccineringar och konspirationsteorier om ett ”folkutbyte” i Europa. Kickl fördömer sanktionerna mot Ryssland och stöd till Ukraina, ansluter sig till Viktor Orbans attacker mot EU och attackerar medierna.
Herbert Kickl talade om sig själv som blivande ”Volkskanskler” under valrörelsen. Samma benämning som Adolf Hitler använde.
Högerextrema partier med nazistiska eller fascistiska kopplingar ser ut att nå regeringsmakten i ännu ett land. I Italien är ledaren för neofascistiska Italiens bröder, Giorgio Meloni, landets premiärminister och har uppbackning av Donald Trump. I Tyskland är högerextrema AfD näst största parti inför nyvalet i februari, och får stöd av Elon Musk. I Frankrike kan Marine Le Pen eller hennes tronarvinge Jordan Bardella bli president.
I Sverige kräver Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – ledare för parti med nazistiska rötter – ministerposter i regeringen om Tidöpartierna vinner valet 2026. Ulf Kristersson lär inte ställa samma vallöfte som Karl Nehammer: ”Valet står mellan mig eller honom”.