Sverige skryter om att vi är öppenhetens ledande land där alla medborgare har full insyn i statens och kommunernas verksamhet. Men i dag är offentlighetsprincipen en sönderskjuten symbol när tusentals lobbyister på hemliga uppdrag från företag och stora organisationer styr över våra åsikter, regeringens och EU:s politik.
I andra länder tvingar politikerna lobbyföretagen att träda fram och tala om för vem de driver sina kampanjer och vilka åsikter de försöker pådyvla medborgare och politiker. Flera svenska regeringar har struntat i kraven på skärpta insatser mot korruption och hemlighetsmakeri.
När vi läser DN Debatt eller någon annan debattsida i de stora tidningarna bör vi ha på oss de allra mest kritiska glasögonen. Inlägg av kända politiker, företagsledare eller andra halvkändisar är sällan skrivna av dem som har sitt namn längst ner. Utan oftast av anonyma skribenter på något av lobbyföretagen, som har i uppdrag att driva en kampanj för att stoppa en ny lagstiftning eller ge en förskönad bild av ett företag.
I boken Skuggspel visar Mats Engström, tidigare journalist och regeringstjänsteman, hur lobbybranschen fullständigt exploderat. ”Politiska förändringar som angår oss alla drivs igenom med minimal offentlig debatt, eftersom påverkan sker i tysthet”.
Den tidigare riksrevisorn Eva Lindström varnar i boken för riskerna att Sveriges varumärke om en opartisk statsförvaltning är hotat av lobbyingen:
”Förtroendet för statsapparaten är den svenska nationalklenoden. Att inte vårda den kan vålla stor skada. Det finns politiska risker som ökar misstroendet och populism. I förlängningen hotas hela sammanhållningen i samhället.”
Den hemliga påverkansindustrin har blivit så stor att den till och med fått en egen beteckning: Public affairs-branschen, förkortat ”pa”.
Tidningen Resumé listade 53 pa-företag 2022, med inkomster på 1,7 miljarder kronor. De största var Gullers grupp, Kreab, Hallvarsson & Hallvarsson och Rud Pedersen.
Pa-företagens främsta lockbete för att få företag att köpa deras dyra tjänster är att de har anställda och ”senior advisers” som är experter på politisk påverkan och har direktkontakt med de politiska makthavarna. Allt diskret formulerat och snyggt presenterat:
”Tack vare den expertis och erfarenhet vi samlat på oss genom flera årtiondens arbete kan vi hjälpa ledningar att framgångsrikt navigera politiska, ekonomiska och sociala risker.”
På sina lönelistor kan de stoltsera med fd statsministrar – Göran Persson, ordförande för ”Advisory Board” hos Lumo Advice, Carl Bildt, vice ordförande hos Kreab, Stefan Löfven, ”industriell rådgivare” hos Rud Pedersen.
+ På Lumo Advice har Persson sällskap med Lars Danielsson, fd statssekreterare i Perssons regeringar och EU-ambassadör.
+ På Kreab har Bildt sällskap med Gunnar Hökmark, fd M-riksdagsledamot och EU-parlamentariker, Sven-Erik Österberg, fd S-minister och landshövding, Roberta Alenius, fd presschef hos statsminister Reinfeldt, Mats Bergstrand, fd chef för DN Debatt.
+ På Rud Pedersen har Löfven sällskap med Anders Borg, fd M-finansminister, Eva Nordmark, fd TCO-ordförande och S-arbetsmarknadsminister.
I dag är det öppna svängdörrar mellan den politiska maktens korridorer och pa-företagens kontor. Vid regeringsskiften snurrar dörrarna extra fort när politiker blir lobbyister och lobbyister blir politiska makthavare.
När Ulf Kristerssons regering tillträdde kom en tredjedel av de nya statssekreterarna från olika delar av pr-branschen. Dan Ericsson, utnämnd till en av Sveriges mäktigaste lobbyister, klev in på landsbygdsdepartementet.
Ministrars och statssekreterares övergång tillbaka till pa-jobb kan visserligen drabbas av en kort karenstid på tolv månader om en prövningsnämnd säger nej på grund av att man ska lobba inom områden som man tidigare varit ansvarig för som politisk makthavare. En liten tuva i karriären som infördes 2018.
Lobbyingen har ändå trappats upp de senaste åren och klivit in rakt i politikrummen. När alltfler lokalpolitiker inte ens går genom svängdörrarna, utan jobbar både som folkvald politiker och lobbyist. I Stockholmspolitiken fanns det i fjol minst 20 sådana dubbelhattade individer.
De flesta med en M-hatt ovanpå lobbyhatten. Som Stockholmspolitikern Jonas Nilsson(M), som enligt pa-företaget Geelmuyden Kiese kan hjälpa företag att vinna offentliga upphandlingar.
Men visst har den hemliga lobbyingen som pågår avslöjats i omskrivna skandaler några gånger de senaste åren. Här listade av frivilligorganisationen Klägget som granskar lobbyingen.
+ Primeskandalen. När pa-företaget Prime med S-politikerna Niklas Nordström och Carl Melin på uppdrag av Svenskt Näringsliv drev en hemlig kampanj för att få Socialdemokraterna att bryta samarbetet med V och Mp, bejaka kärnkraft och rut-avdraget, och ta avstånd från fastighets- och förmögenhetsskatten.
+ Huaweiskandalen. När pa-företaget The Labyrinth Public Affairs, med Göran Perssons tidigare pressekreterare Sebastian Navab som huvudägare, fick kommuner och företag att gå med i ”Gröna städer”. Som med lobbyisterna i styrelsen lät sig anlitas av Kina för att lobba emot förbudet för Huawei att bygga 5G-nät i Sverige.
+ SD-skandalen. I valrörelsen 2010 var Sverigedemokraterna stenhårt emot vinster i välfärden. Efter en intensiv lobbykampanj av privata välfärdsindustrin, där Sverigechefen för Kreab Markus Uvell gick i spetsen bytte SD fot 2015 och röstade för vinster i vården. Det banade väg för Tidöregeringen.
+ Sabuni-skandalen. Svenska Dagbladets avslöjande om hur lobbyföretaget Nordic Public Affairs med folkpartiets tidigare partisekretare Johan Jakobsson som ägare drev en hemlig kampanj för Nyamko Sabuni som ny partiledare. För att säkra att Liberalerna skulle acceptera en regering med SD-stöd. Jakobsson är i dag statssekretare åt statsminister Ulf Kristersson.
Men näringslivets propagandaverksamhet för att med hemliga metoder radikalt vända samhällsutvecklingen inleddes egentligen redan på 1940-talet.
I valrörelsen 1948 demonstrerade företagare emot Socialdemokraternas efterkrigsprogram, protester organiserade av Näringslivets fond och Marcus Wallenberg.
Fonden levde därefter en tynande tillvaro till slutet av 50-talet, då familjen Wallenberg tillsammans med Enskilda Banken och Handelsbanken ansåg det nödvändigt att stärka stödet för den fria marknaden. De tog intiativ till det som kallades för ”hemliga byrån” som fick i uppdrag att bli ett kampanjorgan för de borgerliga partierna i riksdagen.
De radikala målen blev mer öppna med SAF-direktören Sture Eskilssons omtalade pm 1971, där han skrev att »informationsverksamheten« inte bara syftade till kortsiktigt motstånd utan även till en långsiktig kulturell och mental förskjutning i det svenska samhället.
Peje Emilsson – svensk lobbyings nestor – var med på det radikala marknadståget redan då. Han grundade Kreab, Kreativ Information AB, 1970 och gav ut skriften ”I stället för undersåtar”. Han var med och drog igång det som gjort Sverige till en världsunik experimentverkstad med sin privata välfärd finansierad av skattebetalarna. Själv har han skapat sig en internationell miljardkoncern med Kreab och Kunskapsskolan.
Emilsson var också med och arrangerade den stora demonstrationen mot löntagarfonderna 4 oktober 1983.
-Striden om löntagarfonderna blev en viktig vändpunkt. Fonderna blev en symbolfråga. Den öppnade upp för en mängd avregleringar längre fram, säger han till Arbetet.
Blivande folkpartiledaren Bengt Westerberg och blivande M-ledaren Carl Bildt gjorde också en pionjärinsats i kampanjen för en skattefinansierad välfärd i privata bolag genom ”tankesmedjan” MAS, Marknadsekonomiskt alternativ för Sverige, finansierad av SAF.
Den offentliga sektorn köpte 2022 välfärdstjänster av privata bolag för 155 miljarder kronor.
Huvuddelen av den växande pa-branschens verksamhet kan i dag ske under största möjliga diskretion tack var de bristande reglerna i Sverige, visar Mats Engströms jämförelse mellan olika länder och EU i Bryssel:
+ E-handelsjätten Amazon syns inte i några myndighetsregister i Sverige. Pa-företagen har ingen skyldighet att tala om vilka de lobbar för.
+ I EU:s öppenhetsregister i Bryssel framgår däremot att Amazon har 42 anställda som försöker påverka 100 lagförslag och dessutom anlitar drygt 20 pa-företag, bland annat svenska Kreab. I registret framgår också vilka EU-kommissionärer företaget fått möten med.
+ I det tyska öppenhetsregistret framgår vilka lagar Amazon vill påverka och vilka av lobbyisterna som tidigare jobbat i regeringskansliet.
+ I Kanada som har de striktaste öppenhetsreglerna måste lobbyisterna registrera sig och varje månad redogöra för sina kontakter med politiker och myndighetsanställda. En oberoende kommissionär övervaktar efterlevnaden av The Lobbying Act. Det finns heller inga öppnad svängdörrar. Det är en karenstid på fem år för politiker och högre statstjänstemän att bli lobbyist.
De stora pa-företagen med fd statsministrar som galjonsfigurer ägnar sig också alltmer åt lobbying på EU-nivå. Där lobbyingen har blivit så institutionaliserad att det är endast via dessa ”pa-företag” som företag och organisationer kan få tillträde till de politiska makthavarna nå fram med sina budskap
I kampen mot ett förbud mot PFAS var 17 av de största kemiföretagen kunder hos Rud Pedersen och 13 hos Kreab, enligt EU:s öppenhetsregister. De fakturerade ca 40 miljoner kr 2023 för sina försök att stoppa förbudet. Utan framgång.
Svenskt Näringsliv tycker att man varit betydligt mer framgångsrik i sin stora lobbykampanj för ett stopp för nya EU-regler. När kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nu lovar att ”radikalt minska regel- och administrativ bördor” för företag med 25-35 procent.
Svenskt Näringsliv har kontor i Bryssel. Men i den här kampanjen anlitade man flera lobbyföretag inför det svenska EU-ordförandeskapet 2023.
Det ledde till att Svenskt Näringsliv startade ”Europe Unlocked” och fick med sig företagsorganisationer i andra länder kanske genom att man lovade stå för hela kostnaden för kampanjen: ”Europe Unlocked is fully funded by Svenskt Näringsliv”.
I Bryssel anlitades det stora lobbyföretaget Denton Global Advisers med ett 60-tal konsulter på plats. Tankesmedjan och lobbyföretaget Ceps, där Svenskt Näringsliv är delägare, levererade en rapport med varningar för att EU:s miljölagar kraftigt ökat företagens regelbörda. Författaren Jacques Pelkmans tackar för samarbetet med European Unlocked.
Utan att vilja förta Svenskt Näringslivs glädje över att deras dyraste EU-kampanj hittills gett ett löfte från kommissionen om minskade regler för företag bör det nog ändå påpekas att liknande löften hörts från företrädare till von der Leyen. Till exempel från José Manuel Barroso för 20 år sedan. Utan att något märkbart resultat har noterats.
Den svenska lobbyingen i EU syns dock till skillnad från på hemmaplan. Men det är ändå stora brister i öppenhet även i EU, skriver Mats Engström. Och han får medhåll av Transparency International som vill se gemensamma och obligatoriska öppenhetsregler i hela EU. Redaktionen på Secrecy Tracker klagar på att kommissionen samtidigt som den nyligen lovat efter påtryckningar från EU-ombudsmannen och parlamentet att alla möten med lobbyföretag ska registreras infört ett regelverk med mängder av undantag om vad som kan hållas hemligt.
Sverige har fått internationell kritik upprepade gånger av Europarådet för att inte göra tillräckligt för att motverka korruption. Regeringar av olika politisk färg har varit långsamma med att försöka stoppa riskerna för vänskapskorruption och anonyma stöd till partierna.
Men 2023 tillsatte Tidöregeringen Insynsutredningen, där alla riksdagspartier ingår, med uppdrag att förbättra insynen i partiernas finansiering. I en bisats uppmanades utredningen också ”överväga” om det behövs regler för lobbyister:
”…om en reglering med krav på transparens i fråga om kontakter mellan politiska beslutsfattare och lobbyister bör införas.”
Det är ändå tveksamt om utredarna kommer att få tid att ägna åt lobbying. I januari i år kom regeringen oväntat med ett tilläggsdirektiv där utredningen uppmanas lägga fram ett förslag om att varje medlem i organisationer (läs LO) ska godkänna ekonomiskt stöd till partier (läs S). Utredningens majoritet har i ett utkast kommit fram till att det ”starkt skulle kunna ifrågasättas från grundlagssynpunkt”.
Ordföranden Mats Melin uppger ändå att utredningen diskuterat förslag om att införa lobbyregister i Sverige. Och att man tittar särskilt på grannlandet Finland som införde en lobbyregistrering i fjol. Men från finskt håll är kritiken omfattande och varningar för att det inte leder till någon verkligt ökad insyn i lobbyingen mot politikerna.
Fredrik von Malmborg, docent på Linköpings universitet, som forskat om lobbying menar att det inte räcker med ett lobbyregister för att motverka risken för hemliga agendor hos både lobbyföretagens beställare och de politiska makthavarna som kan skada demokratin.
Han hänvisar till internationell forskning som visar att lobbyister vanligtvis manipulerar information, medvetet förvränger fakta eller tar till konspirationsteorier för de lösningar de presenterar för politiker.
”Men jag har i olika studier också funnit att regeringen och Regeringskansliet medvetet och på partiska grunder diskriminerar olika aktörer i policyprocessen. Detta gäller både Tidöregeringen och tidigare S-MP-regering”, säger Fredrik von Malmborg.
Den statliga insynsutredningen skulle behöva göra en stora granskning av hur demokratin ska skyddas från lobbying och andra sätt att med hemliga planer påverka de politiska besluten. Risken är stor att det inte kommer att ske den här gången heller.
De som liksom jag tycker att lobbyingen är viktig att granska vill jag tipsa om att utöver att läsa Mats Engströms bok också sätta upp sig på sändlistan för Klägget.nu
Och apropå varningen för DN Debatt: Ibland skrivs inläggen verkligen av den som har sitt namn under texten. Jag är själv ett levande bevis på det. Men det var länge sen.
Ett inlägg om svenska mediers EU-rapportering 1997 med rubriken ”Usel EU-bevakning”
Statsminister Göran Persson viskade till mig på väg in till en pressträff dagen efter: ”Bra inlägg Brors!” Those were the days.
Jag har bara hunnit börja läsa Skuggspel, men det verkar vara en mycket bra bok.
Tack för de vänliga orden om Klägget.