Trumps strafftullar handlar om så mycket mer än utrikeshandel. Han vill tvinga omvärlden att driva inrikespolitik så att den gynnar USA.
”Det är ett idiotiskt krig,” suckar franske ekonomiministern Eric R Lombard,” men för att kunna förhandla är vi tvungna att svara med samma mynt.”
Och EU har svarat på Trumps handelskrig med ganska exakt samma mynt. Trumps 25-procentiga strafftullar på stål och aluminium ger EU-tullar på en rad amerikanska varor för motsvarande värde (26 miljarder euro).
På vilket Donald Trump svarar med hot om att lägga 200 procent tull på vin, sprit och alkohol från Europa och så det allra senaste (för en stund sedan i alla fall) 200 procent på läkemedel ”eftersom Irland har stulit vår läkemedelsindustri.”
Ett idiotiskt krig, som sagt.
För näringslivet är det illa, framförallt eftersom man inte vet från en dag till nästa vad som gäller. Trump lägger nya tullar och drar tillbaka tullar flera gånger om dagen.
Tänk er då att vara en amerikansk biltillverkare där en ny bil passerar gränsen mot Kanada 53 gånger innan den är hopmonterad och klar att sälja – vilket pris ska man ta ut av bilköparen?
För konsumenterna väntar dystra tider för företagen lär ta det säkra för osäkra och höja priserna.
För börsen, för jobben, för världsekonomin ser det dystert ut.
Kunde EU liksom Storbritannien gjort, låta bli att reagera, hoppas på att Trump då skulle lugna sig?
EU (som är USAs absolut största handelspartner) prövade faktiskt att vara den vuxne i rummet och erbjöd dialog, sände över handelskommissionären Sefcovic med löfte om att handla mer amerikanska varor.
Men Trump-administrationen ville inte samtala med EU lika lite som man ville prata med Kanada eller Mexiko.
De vill ha krig.
Varför?
Ett skäl kan vara en önskan som Donald Trump har talat öppet om. Han vill ha en ”sovereign wealth fund,” en statsägd fond fylld med pengar, en sån som Saudiarabien har, som Ryssland har och Norge.
Strafftullar från Kanada, Mexiko, EU, Kina och andra skulle sedan gå in till den fonden istället för att som normalt hamna i den amerikanska statskassan (vilken ju kongressen styr över).
Det räcker inte. Trump planerar en avgift på icke-amerikanska fartyg som lägger till vid amerikansk hamn med varor. 1,5 miljon dollar per båt, har han nämnt som lämplig summa. Bara 3 procent av världens handelsflotta är amerikansk så det skulle gälla så gott som alla fartyg.
Vad Donald Trump vill göra med pengarna är högst oklart. Det enda han har nämnt är ett köp av TikTok.
Ett annat skäl att bedriva handelskrig döljer Trump inte heller – han vill ge sig själv medel att kunna tvinga på andra länder sin politik och stoppa oss från att välja vår egen politik.
För Europas del har han redan nämnt flera saker som han kräver ändringar på:
* Trump vill att vi avskaffar momsen, han hävdar att den är orättvis mot USA trots att moms som bekant läggs på all försäljning, oavsett varifrån varan eller tjänsten kommer.
Trots att 175 länder i världen har moms.
Trots att 45 av USAs 50 delstater har en försäljningsskatt med samma effekt som moms.
* Trump är nära kompis med ägaren till X/Twitter, till Meta/Facebook och andra IT-jättar. De klagar till honom över att tvingas betala böter till EU när de bryter mot EUs regler. Och Trump hotar straffa EU om vi vågar bötfälla amerikaner för regelbrott i Europa.
* Trump vill straffa fem europeiska länder plus Kanada som lagt en digital skatt på IT-jättar, notoriskt svåra att beskatta som normala företag.
Trots att dessa IT-jättar gör mångmiljardvinster världen över men betalar i stort sett ingen skatt.
Trots att 183 länder i världen förhandlar om en likadan digital skatt, lika för alla, på amerikanskt förslag… (förhandlingar som Trump just dragit sig ur).
* Trump gynnar fossilenergi och avvecklar allt stöd till förnybart. Nu varnas EU av fossilindustrin, att om CO2-avgiften som EU planerar på fossil import, tas ut på amerikansk gas, så kommer Trump straffa oss hårt.
För Kanada, Grönland och Panama liksom för Ukraina går Trumps krav också långt utöver någon slags ömsesidig handel.
För Kanadas del kräver han inget mindre än att gränsen flyttas och helst tas bort, så att Kanada blir en del av USA. ”Ni får behålla nationalsången,” lovar han generöst.
Grönland ska han bara ha. Före valet ville han inte utesluta att han kunde använda militära medel för att ta landet. På onsdagen var han tillbaka i detta, påminde sig att USA redan har en militärbas på ”Grönland som vi verkligen behöver” och leende lägger han till:
”Kanske kommer vi se fler och fler soldater anlända dit…”
Och så var det Panama-kanalen. Trump-administrationen redan begärt fram planer av Pentagon för att sända in amerikanska trupper. En invasion är inte ”trolig” kommenterar en källa i Vita Huset utom ”om den stora militärstyrkan inte lyckas övertyga Panamas ovillige president Joes Raul Mulino att gå med på Trumps mål att ta kanalen”.
Kanalen byggdes 1908 på Panamas territorium och drevs av USA men 1977 överlämnades den till landet Panama av USAs president Carter.
För Donald Trump handlar tullar inte om att åstadkomma bättre handelsvillkor för amerikansk del.
De är ett tvångsmedel för att få världen att dansa efter hans pipa.