EU är snart uppe i sitt femtielfte försök att ge de frysta ryska miljarderna till Ukraina. Men en sista vaktpost står i vägen – Euroclear, som håller de ryska tillgångarna.
Rysslands omtalade frysta 140 miljarder i Belgien (eller 193 mdr faktiskt) har vid det här laget varit uppe på riktigt många EU-toppmöten.
”Låt oss ta dem och ge till Ukraina!,” har stats- och regeringscheferna sagt hela året och sedan gett EU-kommissionen i uppdrag att lösa det praktiska.
Opraktiskt nog står internationell lag i vägen.
Hur EU-kommissionens jurister – och rådets jurister – och Europeiska centralbankens jurister – och Belgiens jurister än letat, hittar de inget i internationella konventioner som ger någon rätt att ta kapital från ett annat land.
Inte ens om landet är en krigsförbrytare.
Eller… möjligen om en internationell domstol dömde Ryssland för krigsbrott och utdömde Ukraina rätt till skadestånd med rätt att hämta skadeståndet på utländska banker.
Men det har ju inte hänt ännu.
Höstens två EU-toppmöten urartade i något liknande mobbning mot Belgiens premiärminister Bart de Wever i vars land den största summan ryskt kapital finns. Kunde han inte bara hosta upp pengarna?
”Bara om ni alla åtar er att ställa upp och betala tillbaka ifall en domstol säger att vi gjort fel,” svarade de Wever sturskt och hävdade att ”då blev det minsann tyst på dom.”
Nu tror sig Ursula von der Leyen ha hittat en laglig lösning.
EU skulle inte be Belgien ta kapitalet men istället skulle den belgiska finansinstitutionen Euroclear som anförtrotts det ryska kapitalet, överlämna summan 140 miljarder euro till EU i utbyte mot garantier… och så skulle pengarna gå till Ukraina.
(Utan ränta och återbetalas bara om Ukraina i framtiden får krigsskadestånd från Ryssland.
Denna finansiella gymnastik innebär i så fall att det ryska kapitalet inte rörs men att Euroclear får ligga ute med motsvarande summa.
Absolut inte, säger Euroclear.
”Jag utesluter inte att dra EU inför domstol för konfiskering,” säger Euroclears VD Valérie Urbain i en intervju i Le Monde.
Urbain ser ett omedelbart praktiskt problem med planerna.
”Om sanktionerna lyfts kan Ryssland när som helst knacka på dörren och begära sina pengar tillbaka. Vem kommer i så fall ge oss de 140 miljarderna?”
Den risken finns, helt klart. EUs sanktioner löper sex månader i taget och förlängs bara om det finns enhällighet bland EU-länderna. Med ryssvänner som Ungern, Slovakien och numera även Tjeckien i EU, så kan man inte vara säker på att sanktionerna förlängs.
För Euroclear finns på sikt ett större problem. Finansinstitutionens verksamhet består i att ta emot deponerat kapital och värdepapper. Om man visar sig villig att ge bort dessa, kan det bli svårt att hitta kunder som vill deponera hos dem i fortsättningen.
”Jag möter enormt mycket kunder och myndigheter från andra länder. De säger till mig att de granskar oss väldigt noga för att se hur saken utvecklas. Blir det förtroendet skadat, drabbar det eurozonen när globala investeringar faller bort,” säger Urbain.
Här får Euroclears VD medhåll av både centralbankschefen Christine Lagarde och eurozonens chef Paschal Donahue.
Men inte av EU-ländernas regeringschefer.
Von der Leyen har några fler idéer i sitt förslag för att mjuka upp den belgiske premiärministern.
Banker och finansinstitutioner i andra EU-länder än Belgien skulle också få ställa upp med vad summor som de har av ryskt fruset kapital.
Och om ett land har ett bilateralt investeringsavtal med Ryssland och därför åker på stryk i en skiljedomstol -vilket Belgien har – så skulle alla EU-länder solidariskt hjälpa till.
De Wever har än så länge sagt varken bu eller bä om de senaste idéerna. Bedömer han risken alltför stor för Belgien som finanscenter, så ställs övriga EU-länder inför valet att antingen låna pengar till Ukraina eller hitta dem i den egna statskassan.
Men att Ukraina måste ha tillskottet för att klara kriget, inser alla.