Det finns många skäl att vilja ta ryskt kapital i väst och ge till Ukraina.
Det finns ett skäl som talar emot.
Debatten har pågått sedan kriget började och ändå var det först i juli 2024 som EU överlämnade 1,5 miljarder euro till Ukraina, hämtat från fruset ryskt kapital på banker i Europa.
Mer exakt, den första delen av vinsten som stått och tickat in på ryska placeringar i väst – vilka den ryska staten inte längre kan komma åt eftersom en av sanktionerna mot Ryssland är att deras tillgångar i väst är låsta för dem.
Redan att överlämna denna första slant på 1,5 miljarder satt långt inne.
Det är nämligen inte helt klart att väst har rätt att spendera andra länders kapital – eller vinster därav – som frusits under sanktioner.
Strikt taget var nog den allmänna (jurist-)meningen att den dagen som syndaren gör bot och bättring, ska pengarna frisläppas. Äganderätten till pengarna ligger kvar hos ryska staten.
Men Ukraina led ju svårt, saknade pengar och USA tjatade på Europa att slå till. Biden-administrationen kunde ju gjort det själv? Nej, man påpekade att lejonparten av pengarna finns ju på europeiska banker (kring 210 av 280 mdr).
EU gav till slut med sig, med en grupp internationella juristexperter i ryggen som ansåg sig ha hittat ett kryphål i internationell rätt.
Åtminstone avkastningen av det frusna kapitalet verkade som det kunde vara lagligt att ta.
EU-samarbetet är uppbyggt på idén om regler som ska följas lika av alla, detta är liksom i EUs DNA.
EU-länderna går också hårt inför en regelbaserad världsordning.
Detta ställer rimligen krav på EU att uppföra sig, även när det skulle kännas gott i själen att få ge Ryssland en smäll.
Sedan dess har diskussionen hettat till om att ta HELA det ryska kapitalet och ge till Ukraina.
2-3 miljarder euro (vinsten så här långt) verkar ju futtigt mot den stora summan av knappt 300 miljarder euro som finns i väst.
Debattartiklarna som kräver beslag av det ryska kapitalet är många, Biden-administrationen drev helhjärtat på in i det längsta, för att EU skulle gå hela vägen.
Även om Frankrike envist säger nej så är regeringarna i Baltikum och Polen, möjligen även Tyskland, övertygade om att det är dags.
Liksom i Sverige.
”Vi i den här kretsen,” sa statsminister Ulf Kristersson i riksdagen i onsdags, ”har varit eniga om det under lång tid. Och jag brukar säga till mina vänner i euroländerna att de har en uppgift i ECB att inta en mer framåtlutad uppfattning i detta.”
Jo, för Europeiska centralbanken är nämligen emot att ta de ryska pengarna.
Och då stödjer man sig faktiskt på i stort sett alla jurister i internationell rätt: Det vore olagligt att ta den ryska statens kapital och spendera på annat.
Frysa, ja.
Spendera, nej.
Just centralbanken har ett väldigt praktiskt skäl att vilja följa reglerna på den här punkten.
Euron är världens andra största reservvaluta. Åtskilligt internationellt kapital finns placerat på europeiska banker.
Om världen ser att EU – i brott mot internationella spelregler – kan ta deras pengar för att man ogillar deras regeringar, så blir Europa ett osäkert ställa att placera pengar.
USA är normalt den mest lockande platsen i världen att placera pengar. Dels eftersom dollarn länge varit den överlägset tryggaste valutan, dels eftersom USA har varit en rättsstat så uppstår en tvist om pengar, kan man räkna med att skyddas av rättvis behandling i domstol.
Men idag betraktas USA med allt större misstro, inte bara för att dollarn och börsen åker upp och ner som jojon men för att landets regering tycks bryta mot lagar som den vill och domstolarna verkar kunna köras över.
Det är i så fall inget trevligt ställe att varken investera eller hålla kapital. Och eftersom Kina inte är mycket bättre, sett ur en internationell investerares ögon, så är Europa ett intressant alternativ.
Kortsiktigt skulle det vara trevligt att ha tillgång till de ryska miljarderna. Europeiska regeringar skulle kanske slippa höja skatter för att hjälpa Ukraina.
ECBs invändning handlar mer om lång sikt.
Man vill inte skrämma bort internationellt kapital. EU måste skilja sig från USA genom att vara platsen där man följer överenskomna spelregler.
Tack vare Donald Trumps framfart i USA håller för tillfället ECBs motargument även på kortare sikt.
Just nu strömmar strömmar kapital in till Europa som kan vara med att finansiera en snabb uppbyggnad av försvarsindustri, av high tech, av europeiska AI-initiativ.
Det finns många skäl att vilja rycka av den ryska staten deras miljarder och ge till offren för deras grymma aggression.
Det finns ett argument emot.