Nya EU-förslag vräker ned och svenska politiker har förlorat sitt paraply
(= Storbritannien med sitt envisa motstånd mot allt EU-nytt).
Fly, fäkta eller frysa som en kanin i strålkastarljuset?
Svenska politiker är inte roade av EU. Det gäller sittande regering såväl som alla tidigare, alltså även oppositionen.
Sverige ska förstås vara med i EU för det svenska näringslivet kan inte gärna nekas att ta del av världens största och rikaste konsumentmarknad.
Men med den saken ordnad,. slocknar intresset.
Därför blir det jobbigt nu, när takten i nya EU-initiativ höjs.
För första gången finns ju nämligen Storbritannien inte med för att sticka käppar i alla hjul.
Svenska politiker blir tvungna att själva aktivera sig.
Antingen går svenskarna in för att aktivt bromsa och kräva undantag eller så kommer de att släpas med på nya EU-äventyr.
Alternativet, att entusiastiskt ansluta sig till EU-reformer, är osannolikt.
Svenska politiker har regelmässigt ställt sig avvisande till alla nyheter, även de mest beskedliga.
Ta de senaste exemplen:
EU-initiativet att skapa en europeisk åklagare för att hantera EU-bedrägerier valde Sverige att stå utanför.
Det är lite svårt att se varför men det svenska argumentet var i princip att åklagare har vi själva.
EUs bankunion har vi naturligtvis ställt oss utanför.
Inte ens när Sveriges största bank Nordea flyttar för att få ingå i bankunionen, utlöser det en svensk debatt om för- och nackdelar med bankunionen.
EUs gränsbyrå tackade den svenska regeringen nej till.
Att bevaka gränser är ett nationellt kärnuppdrag, sa Löfven.
Ända till flyktingarna som kom över Medelhavet lyckades ta sig fram till vår svenska gräns och det slog regeringen att kanske vore det en god idé att ha en europeisk gränsstyrka ändå.
EUs försvarsunion – Pesco – sa den svenska regeringen nej till ända till försvarsindustrin tog fatt i politikerna och fick dem att ändra sig.
Svensk industri får ju inte förlora marknader.
I Junckers stora hösttal ser vi att nu kommer alltså ett förslag om en europeisk arbetsmarknadsbyrå.
Uppdraget ska vara att övervaka arbetsmarknaden för de européer som arbetar i andra EU-länder.
Hade bara Storbritannien varit EU-medlem så hade det förslaget skjutits ner innan det ens formulerats.
Svenska fackförbund anser visserligen att man har stora problem med utstationerad arbetskraft.
Men en svensk utgångspunkt är som bekant att arbetsmarknadsparterna ska ensamma hantera dessa frågor.
Så från svensk sida kommer ett engagemang krävas för att åtminstone försäkra sig om, att dessa europeiska inspektörer inte sätter fot i Sverige.
EU-kommissionen föreslog idag att utländska investeringar i EU-länderna ska granskas.
Om de på något sätt utsätter europeiska strategiska intressen för en risk – säg att Kina köper upp all vindkraft – så ska investeringarna hindras.
Det gäller också ”framtidsteknologier”,, kanske Google vill köpa en svensk IT-entreprenör.
Förslaget blir populärt, det är Tyskland och Frankrike som har begärt att det ska läggas fram.
Tolv EU-länder har nationella mekanismer redan.
Storbritannien hade tvärvägrat.
(Britterna har utan att blinka sålt sin kärnkraft till Kina och en bra bit av Londons fastigheter till Qatar.)
Svenskarna lär inte gilla det.
Men det förslaget kommer också kräva en hel del svenska insatser för att åtminstone slipa av de vassa kanterna.
EU-kommissionen planerar sedan att finansiera euro-anpassning i de länder som inte är euromedlemmar än.
Det är knappast något som Sverige vill se EUs budget användas till:
Östeuropéerna (mottagarna) kommer älska det.
Britterna hade hatat det.
Kommissionen vill därefter öppna en cybersäkerhets-byrå.
Med tanke på hur cybersäkerheten ser ut i svenska myndigheter (Transportstyrelsen, Polisen?) kunde det kanske vara en bra idé men svenska politikers inställning till nya myndigheter är att de kostar pengar.
Därför ska vi inte ha dem.
Britterna hade vägrat, sagt att Nato har ett center, det kan räcka.
Men britterna är ju som bekant inte med längre.
Det är ju också därför som det faktiskt haglar nya förslag om EU-integration.
Britterna har varit formidabla motståndare till integration och lyckats hålla nere det till ett minimum.
Nu sätts svenska politiker under press.
Frysa, fly eller fäkta?