Det nämns inte i toppmötets slutsatser, togs inte upp på presskonferensen men en fråga fick Ursula von der Leyen att bekräfta en ny idé för världshandeln – vars framgång bygger på att världen ser EU som trovärdigt.
Det var på tiden.
EU har uppvaktats av länder runt hela jordklotet sedan Donald Trump inledde sitt handelskrig med världen.
Kanada var först, Storbritannien tvåa, Australien, Nya Zeeland, Japan och Sydkorea har hört av sig medan hennes andra kontakter täcker Sydostasien, Gulfstaterna, afrikanska länder, Latinamerika…
EU vore en mycket lämpad aktör att samla världens länder för att rädda kvar goda spelregler för världshandeln – dels på grund av EUs storlek, dels för sin organisatoriska förmåga.
Det finns ju inte riktigt något fungerande internationellt forum längre för att ge länder chansen att bråka fredligt. USA har under presidenterna Obama, Trump I och Biden bojkottat och förlamat WTO:s tvistlösning.
Dags för EU att ta ledningen för att styra upp ett globalt alternativ?
Faktum är att Kina var före. Kinas handelsminister föreslog i april EUs handelskommissionär Maros Sefcovic att EU och Kina samarbetar om ’respektfull tvåvägs-dialog’ och gemensamma försök att upprätthålla internationella handelsregler.
EU-sidan har inte riktigt svarat på propån.
Kina har sedan dess sålt in idén till Asean, en löst hållen samarbetsorganisation för 10 sydostasiatiska länder. President Xi ser förstås en chans att binda Kinas grannländer ännu närmare, länder som redan har Kina som sin största handelspartner.
I april gjorde han en turné till bl a Vietnam, Kambodja och Malaysia där han uppges ha tecknat kring 40 nya avtal med varje enskilt land.
Men mellan EU och Kina tycks den respektfulla dialogen ha krakelerat.
Ursula von der Leyen gjorde inte ett, men två aggressiva utfall mot Kina vid G7-mötet i Kanada häromveckan.
Hennes utfall mot Kina kom oväntat, just eftersom Kina och EU befinner sig just i dessa dagar i tät dialog som var tänkt att leda till någon form av överenskommelse på ett toppmöte i juli.
Men efter Ursula von der Leyens offentliga utskällning av Kina, har för-mötet inför det toppmötet ställts in.
Var detta von der Leyens sätt att lägga så hård press på Kina som möjligt, i hopp om att få ut så mycket som möjligt?
Kanske.
Eller fjäskade hon för Donald Trump?
Mannen som ställt till global osäkerhet i världshandeln och fått global ekonomi att vackla på randen till lågkonjunktur, den mannen kallade hon för ’dear Donald’ på G7-mötet i Kanada.
Hon fortsatte insmickrande:
’Donald, du har rätt. Kina är det VERKLIGA problemet i global handel.”
Von der Leyens angrepp på Kina utmynnade i ett förslag om att EU och USA skulle bygga en anti-Kina-allians med Trump.
Trump må kalla Kina för en fiende men han beundrar styrka, inte inställsamt smicker. Efter att ha försökt knäcka Kinas motstånd genom extremt höga tullar, och ha misslyckats, är Donald Trump i färd med att sätta ihop en affärsresa till Beijing.
Trump tar med sig ett 30-tal amerikanska näringslivsledare och räknar med att få göra affärer… vilket lämnar Von der Leyen ganska ensam i sin kamp mot Kina som hon just retat gallfeber på.
Ny vecka, nya idéer.
Vid EU-toppmötet på torsdagen avslöjade så Ursula von der Leyen att hon har fått en ny idé om handel (som hon möjligen hittat hos tankesmedjan Bruegel):
EU borde avtala med de 12 länderna i handelsavtalet CPTPP om en global tvistlösning för handelsfrågor.
Detta avtal startades 2016 av USAs president Obama i avsikten att locka asiatiska och andra länder till USA och bort från Kina. Trump tog sedan USA ut ur avtalet det första han gjorde som president.
Japan såg dock till att det överlevde och medlemmarna numera är förutom Japan även Australien, Nya Zeeland, Chile, Malaysia, Mexiko, Kanada, Vietnam…
Senast att ansluta sig är Storbritannien som räknar med att handelsfördelarna ska över 10 år ge dem en extra 0,08 procent till BNP.
Inget ekonomiskt väldigt viktigt avtal alltså, men fördelen med just CPTPP är att varken USA eller Kina är med.
Tillsammans med EU skulle gruppen kunna formulera handelsregler som täcker en tredjedel av världens handel – och förmodligen få ännu fler länder att ansluta sig. Indien, Brasilien och Sydafrika är givna partners.
Och det ger chansen att börja uppdatera WTO-reglerna till modernare tid. Digital handel, klimathandel, ursprungsregler…
Fast Kina ligger som sagt steget före.
Kina har under våren varit extremt aktivt i att positionera sig som en bättre partner till världens länder än USA.
I början av maj offentliggjorde Kina en ny samarbetsplan för de latinamerikanska länderna varav några redan handlar mer med Kina än med USA.
I slutet av maj samlade Kina de elva Asean-länderna och GCCs sju Gulfstater för ett gemensamt möte och en överenskommelse om ett treparts-samarbete.
I juni införde Kina noll-tullar för 53 av Afrikas 54 länder (något som EU endast erbjuder underutvecklade länder).
När Von der Leyen och EU nu vill sälja in sig som det pålitliga valet av partner för resten av världen, så är det inte alldeles givet att EU kan övertyga.
EU-länderna har under våren visat sig villiga att strunta i internationella regler för några (Gaza, Iran) medan man gärna påminner om reglerna för andra (Ryssland). Detta har övriga världen noterat.
EU ser helt enkelt ut att vara av samma skrot och korn som USA och Kina.
Ännu en svaghet hos EU i rollen som världens frälsare, är EU-ledarnas följsamhet mot Donald Trump. Fjäsandet på G7-mötet i Kanada, fjäsandet på Nato-mötet i Haag och EUs tystnad hittills inför Donald Trumps tullar, gör att omvärlden inte är säker på var man har EU.
Är EU fortfarande bara en lydig discipel till USA?
Men med det sagt är alla länder idag öppna för att åtminstone inleda ett samtal om alternativ – ingen litar ju på USA eller Kina heller.
Så Von der Leyens idé är absolut värd att testa.