Europa ödesvalår kan sluta med EU-federalist som vice förbundskansler och EU-entusiast som president – men hur förändras EU-politiken?

Det har kallats Europas ödesvalår, med farhågor om stora valframgångar för högerextrema partier i Holland, Frankrike och Tyskland toppat med Marine Le Pen som president. Men nu pekar opinionsmätningarna i stället på att det blir EU-entusiaster på topposter i Berlin och Paris, med Martin Schulz som förbundskansler eller troligare vice förbundskansler och Emmanuel Macron som president.

Som EU-parlamentets talman har Martin Schulz under den långa eurokrisen hårt kritiserat den tyska regeringen, förbundskansler Angela Merkel och finansminister Wolfgang Schäuble, för att ha pressat Grekland till nära statsbankruttens. I stället har han förordat att euroländerna ska poola sina skulder, ge ut gemensamma euroobligationer och satsa på en Marshallplan för Sydeuropa.

”Either we decide on a debt redemption fund, with which a portion of all EU countries. Or we issue a banking license to the European Stability Mechanism (ESM), the permanent bailout fund.”

Men som kandidat till posten som tysk förbundskansler säger samme Martin Schulz nu att han kommer att fullfölja den nuvarande regeringens hårda politik mot Grekland om han blir vald. Vid en pressträff med den utländska presskåren i Berlin upprepade han hoten från finansminister Schäuble om att Greklands möjlighet att förbli medlem i eurozonen ”beror på om landet genomför nödvändiga reformer”:

Asked on Monday whether Greece could be kept in the eurozone, he said it depended “to what extent reforms are implemented” there. (Financial Times)

Socialdemokraterna har ingått i den tyska regeringen under hela eurokrisen och backat upp den åtstramningspolitik som Grekland pressats genomföra för att få lån EU-stöd. Den linjen har brett stöd bland tyska väljare, och Martin Schulz gör nu inga försök att stå upp för sin tidigare linje som EU-talman av oro för att framstå som beredd att skicka tyska skattebetalares pengar till Sydeuropa.

Tyska Die Zeit kallar nu Martin Schulz för Der vage Europäer

Martin Schulz verkar i stället för EU-entusiasmen nu försöka kopiera Gerhard Schröders valframgångar på antikrigsretorik. Schröder lyckades bli omvald 2002 på att ta avstånd från USA:s invasionsplaner i Irak, och Schulz tar nu strid mot Angela Merkels löfte att genomföra en massiv upprustning av det tyska försvaret efter krav från president Donald Trump.

“What we need is not a new arms race but disarmament initiatives, and more investment in prevention,” he said. “That would serve our security better.”

Efter nederlaget i regionvalet i Saarland har Martin Schulz opinionssiffror börjat dala, och han ligger nu efter Angela Merkel i mätningar om vem som anses som mest ”kompetent”, och Kristdemokraterna är åter större än Socialdemokraterna. Det mesta talar för att valresultatet leder till ännu en bred regeringskoalition med CDU/CSU och S, med Merkel som kansler och Schulz som vicekansler.

I det franska presidentvalet är Emmanuel Macron den ende tydlige EU-förespråkaren bland alla kandidaterna. Han framstår som en tydlig motpol mot Marine Le Pen, som vill att Frankrike ska lämna euron och åternationalisera stora delar av landets ekonomi. I den väntade slutomgången mellan dessa två den 7 maj pekar allt mot en storseger för Macron.

Men trots hans försvar av EU-projektet kan man inte räkna med att en president Macron skulle kunna genomföra en radikal omsvängning av EU. I stället kommer hans primära projekt att handla om att lägga om Frankrikes ekonomiska politik och landets roll i EU.

Macron har lovat att Frankrike ska klara sina ekonomiska åtaganden i EU genom att få ner budgetunderskottet till under 3 procent. Tidigare regeringar och presidenter har också haft höga ambitioner att reformera och modernisera den ekonomiska politiken, men misslyckats, och därmed har Frankrikes inflytande i EU försvagats.

Först efter att Macron lyckats reformera Frankrike kan han få större auktoritet att föra fram sina argument om ett fördjupat eurosamarbete, som han sagt behövs inom tio år.

Med Martin Schulz och Emmanuel Macron i den politiska ledningen för EU:s två stormakter blir resultatet i första hand att EU27 kan hålla ihop under Brexitförhandlingarna och i konflikterna med Ungern och övriga Östeuropa. Det ökar EU:s möjligheter att överleva. Men för att kunna gå framåt och få igång den ekonomiska utveckling som behövs i alla medlemsländer för att återfå det folkliga stödet för det europeiska projektet krävs det också att de två vågar driva sina EU-visioner och att övriga länders regeringschefer tar sitt ansvar som EU-ledare.