Europa fick Bagdad-Bob och otryggt Nato

För européer efter Irankriget ser Nato alltmer ut som en risk, snarare än en trygghet. Och Natochefen framstår som Bagdad-Bob.

Donald Trump mötte Natochefen Mark Rutte i Vita Huset på torsdagen och det urartade enligt Vita Huset-källor till att Trump hotade och skällde på militäralliansens europeiska medlemmar, det hela pepprat med förolämpningar.
Trump gick direkt från mötet ut på sociala media och SKREK med stora bokstäver om hur odugligt Nato var.

Rutte gick direkt från mötet in i en TV-intervju och därefter till att tala inför amerikanska studenter där han kallade mötet ”uppriktigt,” sa sig förstå Donald Trumps besvikelse, hyllade Trumps ”modiga ledarskap och vision” som ”gjort världen till en tryggare plats efter Iran-kriget.”
Detta avrundade han med att alliansen Nato är starkare än någonsin.

Någon som minns Bagdad-Bobs dagliga bedyranden om att allt var lugnt i Irak medan TV-kameran fångade amerikanska bomber sprida eld och förstörelse i bakgrunden?

Natochefen Mark Rutte har som bekant i minst ett år på det mest plågsamma sätt krypt och fjäskat för den amerikanske presidenten Donald Trump.
Det var inte bara att han i mars förra året vid ett besök i Vita Huset lät Donald Trump oemotsagd kräva Grönland, för Rutte ”ville inte lägga sig i,” ville inte ”göra det till en Natofråga.”
Ett Natoland hotar ett annat Natoland över dess territorium… blir det mer Natofråga än så?

Minnesvärt är när han i juni förra året kallade han Trump för ”daddy,”en daddy som tvingades höja rösten när ”barnen” (31 övriga Natoländer) inte lydde.
Inget blev bättre av att Mark Rutte i november hånskrattade åt de europeiska folkvalda och utbrast ”Dream on!, ni som inbillar er att Europa en dag kan försvara sig självt.”

Hur obehagligt allt detta än har varit att bevittna, kunde man (om man var generöst lagd) ursäkta fjäsket med att Europa ju har sagts vara fullständigt beroende av USA militärt.
Framförallt riskerade Ukraina att förlora amerikanskt stöd om Trump inte hölls på gott humör.
Idag ser världen annorlunda ut och Nato som militärallians ser väldigt annorlunda ut.
Till att börja med har Ukraina har förlorat amerikanskt stöd ändå.

Året som gick visar att sedan Trump tog över presidentskapet, har Ukraina fått ungefär noll i vapen eller finansiellt stöd av USA utan allt kommer från Europa.
Trump har istället stöttat och hyllat fienden Ryssland från start. Inga nya sanktioner på Ryssland kom till under Trump. USA har till och med lyft de ryska oljesanktionerna. Trump ser det inte ens som ett problem att Ryssland hjälpt Iran finna amerikanska militära mål att slå ut.

Grönlands-hoten var smäll nummer två för Nato-alliansen. USAs president krävde att få ”äga” Grönland, inget annat dög och presidenten uteslöt inte att militärt ta Grönland.
För européerna var det en chock som fick dem att för första gången gå emot Trump… som backade, åtminstone tillfälligt.

Iran-kriget chockerar Europa och världen på ett helt annat sätt och det sätter spår i synen på Nato.
Världens starkaste militärmakt startade ett kostsamt krig med det mycket mindre och mycket fattigare Iran – och misslyckades med att vinna det.

Det militära läget efter 40 dagar när USA – med egna ord – ”regnat helvete över Iran, bombat det tillbaka till stenåldern, utplånat dess militära resurser” är då först och främst att Iran kontrollerar stora delar av världens olje-, gas- och mineral-leveranser genom kontroll över Hormuz-sundet.

USA har visserligen sänkt den iranska flottan… men Iran har kustartilleri, drönare och fiskebåtar som kan attackera varje passerande fartyg i sundet. Och så länge Iran har det strypgreppet, vägrar försäkringsbolagen ta risken att låta skepp segla utan Irans uttryckliga tillåtelse.

En större grupp länder har lovat ställa upp med eskorterande fartyg när konflikten är över – men alla är överens, bara om Iran godkänner det.
Ingen behöver eller frågar efter USAs tillåtelse.
(För övrigt, om Iran tillåter fartyg att passera behövs rimligen ingen militäreskort.)

USA har sedan andra världskriget kontrollerat världens kommersiella sjöleder. Alla har nu sett med egna ögon att detta klarar inte dagens USA.

USA tvingades till och med lyfta oljesanktionerna på sin fiende Iran mitt under pågående krig eftersom Trumps krig höjt olje- och bränslepriser på ett sätt som han politiskt inte har råd med – vilket förstås kraftigt ökat Irans inkomster.

USA och Israel har gjort stora förluster i militära resurser och sägs närma sig tomma lager av missiler och bomber. De Patriots som europeiska länder redan har betalat för och som skulle gått till Ukraina fick styras om till Mellanöstern för att istället sprängas upp i detta opåkallade krig.
Att fylla på lagren kommer att ta lång tid för vapenproduktion är mycket långsam.

I förbigående betyder det sannolikt att den stora militära upprustning som Europa just nu genomför, inte kommer kunna fyllas med så många amerikanska vapensystem som både USA och många EU-länder hade tänkt sig.
EU kommer att bli mer oberoende försvarsindustriellt av nödtvång.

En annan effekt av Trumps krig är att de världsledande radar-anläggningar som USA hade i Mellanöstern har oskadliggjorts av Iran. Israel har där förlorat sin kanske viktigaste resurs för att upptäcka inkommande missiler och drönare i god tid så att de kan varna och skydda sin befolkning.

Iran har säkert förlorat massor också men dels kan denna regim strunta i vad befolkningen tycker, dels har Iran tydligen nog med missiler kvar för att kunna fortsatt precisionsbomba och därmed fortsätta plåga fienden och fiendens allierade.

Det politiska läget efter 40 dagar är att USA bad om vapenvila och förhandlingar.
Eftersom det är USA som vill förhandla, är Iran i position att bestämma vem de vill tala med (JD Vance, den ende i Trumps närhet som var skeptisk till kriget).
Den iranska delegationen lät ändå amerikanerna sitta och vänta en dag, två dagar – de krävde att först måste ”USA leva upp till överenskommelsen” om vapenvila.
Efter nära 24 timmars samtal avbröts samtalen, enligt USA för att ”Iran inte accepterat amerikanska villkor.”
Bisarrt nog hade Trump-administrationen t ex bemött Irans krav om full kontroll av Hormuz (vilket Iran de facto har) med förslaget att USA och Iran skulle dela på kontrollen och dela på en ny tull man kunde börja ta ut av passerande fartyg. (Det var nej från Iran på den).

Ett av Irans krav var att USA skulle stoppa Israel från att bomba Libanon. Iran har egna skäl att vilja skydda sin allierade, Hezbollah i Libanon, framförallt för att inte själv försvagas i regionen.
Men det blir samtidigt en stark kontrast till hur USA har behandlat sina allierade.

Varken Gulf-länderna eller européerna tillfrågades eller förvarnades om kriget.
Inga insatser tycks ha gjorts för att skydda Gulf-länderna från Irans direkta attacker, tvärtom varnade USA bara och tömde sina egna baser i dessa länder.
Udda nog fick då Gulf-länderna vända sig till Ukraina för att få hjälp att försvara sig mot drönare.

Sina europeiska allierade mindes Trump först när Iran stängt Hormuz-sundet. Nu ropade Trump på europeisk hjälp och blev rasande när den inte kom.

Från Europa hade inledningsvis mest hörts ett generat mummel om kriget men pressade av sina egna folkopinioner fick den ene efter andre EU-ledaren kliva ut och ta avstånd från USAs krig.
Spanien gjorde det direkt, högljutt och offentligt, Frankrike följde efter, Tyskland och Italien strax därpå.
Trump har i sin ilska hotat européerna med bestraffning för att de inte velat delta i hans anfallskrig.
USA startade ett krig utan Nato. Anfallskrig ingår inte i militäralliansen. Europa sa nej.

I sin ilska hotade Trump då européerna med bestraffning.
Straffet som han hotar med?
Att han skulle flytta soldater eller baser från europeisk mark.

Det är intressant på två sätt.
Dels för att Trump tydligen förstått att han inte trovärdigt kan hota européerna över Ukraina längre – där finns ju inget stöd han kan dra bort.
Dels för att i själva verket är USA mer beroende av dessa cirka 40 baser i Europa än européerna är.

USAs krigspropaganda består av skryt om hur hårt de drabbat Iran, hur många ”flying missions” de gjort (över 10 000 st) och bombattacker (62 st).
I Europa vet man att bara 18 stycken av de 62 bombflygningarna startade i USA, resten lyfte från brittiska baser.
USAs berömda kapacitet att kunna tanka planen i luften? 85 av dessa aerial refuelling tankers kom från baser i Europa.

De 10 000 flygande missionerna? USA har haft tre hangarfartyg på plats men från sådana kan högst 70-80 flygningar göras per dag. Och två av hangarfartygen fick snabbt tas ur strid.
De 10 000 missionerna har istället varit helt beroende av europeiska baser och då nästan enbart de brittiska eftersom Spanien direkt, Italien tidigt och Frankrike strax efter stängde sitt luftrum för amerikanskt krig.

Donald Trumps hot faller platt. Iran-kriget har just bevisat hur beroende USA är av Europa för att kunna vara militärt engagerat någon annanstans än i den amerikanska hemisfären.

Europa tillät efter andra världskriget amerikansk militär att verka på europeiskt territorium för att underlätta en snabb motreaktion om Ryssland skulle angripa. Natoalliansen skapades för att skydda Europa från Sovjetunionen, numera Ryssland.

När Donald Trump då hotar med att lämna Nato, när han försvagar Natos avskräckning genom att kalla det för en papperstiger, när Trump säger att han försvarar ingen ”om de inte betalar först” – då försvinner skälen för europeiska länder att tillåta amerikanska baser på deras mark.

Tvärtom ökar baserna risken för att Europa angrips av USAs fiender – vilka de nu kan vara framöver mer än Iran – om amerikanska missioner tillåts utgå från europeiskt territorium.
Vi kunde ju se hur Trump-administrationen struntade i sina allierade i Mellanöstern när man ville slå mot Iran.

Iran-kriget har demonstrerat att USA behöver militäralliansen Nato men också att för Europa kan det utgöra en nackdel att vara del av en militärallians med USA.

Natochefen Mark Ruttes beteende blir mot den bakgrunden hårresande.
Han är uppenbart oduglig som företrädare för de 31 av 32 Natoländer som inte är USA.
Han duger inte heller åt Trump. Rutte kan ju inte kontrollera de 31 länderna så som Trump kräver av honom att göra.

Trump kommer ändå inte lämna Nato.
Men dagen närmar sig kanske när Europa gör det.