Europeiska illusioner I – global influencer
Medan EU-ledarna krampaktigt håller fast i sina illusioner om Trump som ”vän” manövrerar resten av världen lite smartare.
”Dear friend…”
Putin glider leende in för ett varmt handslag. Inte från Donald Trump den här gången utan från presidenten för världens andra stormakt, president Xi av Kina.
Mötet i Beijing häromveckan blev en uppenbar framgång för Kinas önskan att få leda en internationell allians mot Donald Trumps USA.
President Xi lanserade i sitt tal ett initiativ för en ny global ordning med frestelser som att alla länder, stora som små, ska ha lika suveräna rättigheter och självklart ska rättsstats-principerna gälla.
Det är förstås vad de flesta länder i världen vill höra.
Hedersgäst var den efterlyste krigsförbrytaren Putin (inte så mycket rättsstat ännu, alltså) som mottog äresbetygelser av ledare från världens alla hörn, i alla fall från 26 länder. Iran och Nordkorea förstås. Belarus och Pakistan. Indonesien, Malaysia och Vietnam.
Mer överraskande, Taiwans politiska opposition var där.
Även EU faktiskt. Slovakiens premiärminister Robert Fico visar gärna offentligt att han föredrar en auktoritär allians och deltog tillsammans med EU-kandidatlandet Serbiens premiärminister Alexander Vucic.
Kinas militärparad var sedan överdådig och visade upp både bredden, volymen och teknologiska framsteg i landets militära upprustning.
För president Xi var den ovanliga närvaron av Indiens premiärminister Narendra Modi en geopolitisk triumf. Efter decennier av rivalitet och misstroende har nämligen Donald Trump lyckats putta världens fjärde största ekonomi i armarna på Kina.
Trump hade blivit förbaskad på sin ”vän” Modi och straffat honom med 50 procents tull på allt eftersom Modi, a) vägrat ge honom ”gåvor” i form av pengar eller andra politiska eftergifter (liksom EU gjort) och,
b) högljutt motsagt Trumps lögn om att ha medlat fram ett eld-upphör mellan Indien och Pakistan (det hade de gjort alldeles själva, tack så mycket).
USA-administrationer har sedan minst 25 år odlat sina Indien-relationer väldigt ömsint för att få denna starka stat på sin sida mot den gemensamma rivalen och potentiella fienden Kina.
Den strategin kraschade Trump.
Trump hade ändå varnats att Indien kan man inte straffa med tariffer och tro att indierna skulle skrämda backa undan som européerna gjort. Det trodde Trump inte på, upptäckte i efterhand sitt misstag, skickade ut utrikeminister Rubio för att släta över för att slippa själv.
Men det krävdes inget mindre än försonande ord från Trump i egen hög person för att Modi skulle bry sig.
Och den kom här.
Varken Indien eller de andra som infann sig till Kinas festligheter gjorde det för att de plötsligt blivit lojala kinesiska anhängare. Men i ett pressat läge när hoten kommer från flera håll, så håller man alla dörrar öppna.
Inte EU däremot som tvärtom, på begäran av Trump-administrationen, har inlett tuffare angrepp än någonsin mot Kina vilket fått Kina att hämnas med nu senast, 62 procent strafftull på fläsk från EU).
På måndagen samlades igen, mindre antal men själva järngänget, nu under hatten BRICS och med ordförande Brasilien. Sydafrika och Saudiarabien kom utöver ”BRICS-grundarna” Kina, Ryssland och Indien men också t ex Indonesien och Iran.
Saudiarabien var ett intressant tillägg bland dessa anti-Trump-länder.
Brasiliens president Lula hade sammankallat måndagens video-möte mellan dessa världens (nu elva) snabbast växande ekonomier och dominerande punkt på dagordningen var globala motdrag mot Trumps strafftullar.
… men vänta nu, var inte detta vad EU-ledarna har pratat om det senaste halvåret…att ställa sig i ledningen för en allians av länder som vill rädda den globala handeln och internationella regler, en ordning hotad av Donald Trumps tyranniska hot och straff?
Och var inte detta rentav exakt Ursula von der Leyens förslag till EU, så sent som i midsomras, till EU-ledarna – vilket välkomnades av dem alla?
Jovisst var det.
Men det var innan samma Ursula von der Leyen i EUs namn underkastade sig Donald Trumps och USAs alla önskemål i en märklig uppgörelse (tullar på våra varor, inga på deras varor – minst 1500 miljarder dollar investerat i amerikansk industri, inköp av chips och fossil energi samt, att ändra en lång rad EU-lagar som USA ogillar)… som bryter mot världshandelsreglerna.
Där försvann EUs globala trovärdighet som ledare för något som helst.
Resten av världen konstaterar att EU överger principer under press och sluter upp bakom Donald Trump oavsett hur han och hans administration samt militär uppträder mot andra länder eller sitt eget land.
Den europeiska idén att EU skulle kunna vara en kandidat för globalt ledarskap, samtidigt som man svär lydnad till Donald Trump, det är en illusion som inte delas av övriga världen.
