EUs andra chans att mopsa sig mot den usla Trump-dealen

Det är upplagt för kraftmätning mellan europaparlamentarikerna och EU-regeringarna – hur kaxigt ska EU våga vara gentemot Trump?

Efter flera misslyckade försök har Europaparlamentet nu samlat sig till en position på frågan om EUs usla uppgörelse med Donald Trump från förra sommaren.
Positionen lyder i princip; Ja, men bara …varpå följer tre villkor.

Europaparlamentet har förhandlat med sig själv om Trump-dealen i åtta månader.
Högern och borgerligheten har desperat försökt driva igenom ett ovillkorligt ja, sossar och liberaler har velat säga ja men lägga till motkrav medan många i extremhögern och vänstern har lutat åt att blankt vägra alltsammans.

Ändå är det bara en mindre del av uppgörelsen som parlamentet alls kan lägga sig i, nämligen hur höga tullar EU ska ha på USAs industrivaror (förslag: 0 procent) och höga insläpp av diverse amerikanska livsmedel.
Allt det andra i dealen;
* att USA satte 15 procent på de flesta EU-varor men också 50 procent på en hel del,
* att EU tvingas köpa fossil energi, vapen och halvledare för 1,39 triljoner dollar samt investera 600 miljarder dollar i amerikansk industri under tre år,
* att EU skulle gå med på att ändra flera EU-lagar som USA ogillar…

…allt detta utgör inte lagstiftning som paketerats in i uppgörelsen så att EUs lagstiftare formellt får ha synpunkter på det.
Vilket förstås är tveksamt ur demokratisk synpunkt.

Nå, nu ska ändå Europaparlamentet till slut förhandla sin samlade position om Trump-dealen med EUs andra lagstiftare, EU-regeringarna.
Märkligt nog hade EU-regeringarna egentligen inga synpunkter på Trump-uppgörelsen utan viftade igenom den bara tre veckor efter handslaget mellan Ursula von der Leyen och Donald Trump på en skotsk golfbana.

Bakom den inställningen låg bland annat starka påtryckningar från framförallt tyske förbundskanslern Friedrich Merz och Von der Leyen som dels trodde att de skulle få en bättre deal för tysk bilindustri på det här sättet, dels att Trump nu skulle låta den transatlantiska handeln vara i fred så att näringslivet fick stabilitet i affärerna.
Ett tredje hopp var att USA inte skulle överge Ukraina, ifall européerna var medgörliga.

Donald Trump levererade som bekant inget av detta. Tysk bilindustri tappade 18 procent på den amerikanska marknaden tack vare Trump, allt näringsliv har levt i amerikanskt kaos och oförutsägbarhet sedan dess och Trump har som bekant gjort allt han kan för att stötta Ryssland och sabba för Ukraina.

Idag är inställningen till Donald Trump en helt annan bland europeiska regeringar. Att vara mesig gav ingenting, men de upplever sig ha vunnit en seger när de sa nej till Trump över Grönland. Därför vågade de också säga nej när Trump krävt att de sänder krigsfartyg för att öppna Hormuz-sundet.

Det kan bli intressant att se vad en ny inställning bland EU-regeringarna till USA betyder, när EU-regeringarna nu måste förhandla med parlamentet ifall förra sommarens utlovade handelslättnader på amerikanska varor ska kunna bli av.
Europaparlamentet kräver nämligen flera saker:
* Ett slutdatum för överenskommelsen, 31 mars 2028.
* Att den träder i kraft först när USA levt upp till sina åtaganden, t ex om att sänka de 50 procentiga tullarna på stål och aluminum till 15 procent.
* Att uppgörelsen slutar gälla om USA hotar ett EU-land – hotar Danmark över Grönland eller Spanien över landets hållning till Iran-kriget,
* Att uppgörelsen slutar gälla om USA höjer tullarna på EU högre än de 15 procent som ingår i dealen.

Skulle EU-regeringarna hålla med om att detta är rimliga motkrav från EUs sida, måste de omförhandla med USA.
Det här är amerikanerna medvetna om, så de har hållit pressen uppe på EU-regeringarna med t ex hot från Washingtons sida om att sluta sälja gas till Europa om inte uppgörelsen slutförs. Trumps ambassadör i Bryssel har flåsat européerna i nacken på ett sätt som inte har uppskattats.

Vill EU-regeringarna istället hålla fast i uppgörelsen – vilket t ex von der Leyen vill, enligt parollen ”en deal är ju en deal” – så riskerar de att Europaparlamentet dödar alltsammans genom att vägra gå med på det.

Utgången blir ett slags test på hur kaxiga européerna känner sig gentemot amerikanerna.