En riktigt ful maktkupp har just tagit plats bland EUs lagstiftare och verktyg tycks ha varit svenska EU-kommissionären Jessica Roswall.
Förstod hon vad hon gjorde?
Det var ett chockbesked som kom häromveckan, att EU-kommissionen drar tillbaka sitt förslag från september 2023 om ”green-washing” (falsk miljöreklam) just när EUs båda lagstiftare var redo att sätta sig ner för ett avslutande förhandlingsmöte.
Varför en chock?
Som bekant är källan till EU-kommissionens stora inflytande (trots att de är tjänstemän, inte valda politiker) att kommissionen har (nästan) ensamrätt på att lägga lagförslag och därmed kan forma debatterna.
Men det är självklart de folkvalda som lagstiftar – EUs regeringar i ministerrådet och EU-parlamentarikerna.
Fast nu ville alltså EU-kommissionen i sista lagstiftnings-fasen stoppa processen.
Ursäkten var att ett ändringsförslag dykt upp som skulle kunna göra att alla EU-företag måste hålla sig till ärlig miljö-reklam, inte bara de stora.
Den politiska kuppen är alltså denna:
EU-kommissionen lagstiftar inte, bara föreslår lagar. Men genom att ta sig makten att stoppa lagstiftarna från att rösta en lag så som majoriteten vill ha den, gör sig kommissionen till både lagstiftare och domare över vilka lagar EU ska ha.
Reaktionen blev explosiv.
Bara genom att med våld bända reglerna (fördraget) kan ju EU-kommissionen blanda sig i en pågående lagstiftningsprocess.
Det skulle gå emot andan i reglerna, det skulle rubba EUs maktbalans rejält med fördel kommissionen (tjänstemän) och nackdel politiker (EU-ländernas regeringar och parlamentariker).
Så vem låg bakom denna kupp?
Just nu letas det syndabockar, inte minst för att rädda Ursula von der Leyen, som annars aldrig brukar vara blyg att plocka åt sig mer makt än fördraget ger henne.
Svenska Jessica Roswall utpekades tidigt som ansvarig. Hon är miljökommissionär och ansvarig för frågan.
Inte långt innan EU-kommissionen gjorde sitt märkliga utspel, hade hon tagit emot brev från EPP (den borgerliga gruppen), från ECR (de högernationalistiska) och från Europas patrioter (de högerextrema).
Denna trio uppmanade henne att dra tillbaka förslaget.
Vilket alltså skedde.
Över Roswall i hierarkin står den spanska EU-kommissionären Teresa Ribera med övergripande ansvar för klimat, osv.
Hon slogs internt mot Roswall över tillbakadragandet enligt källor till Politico. När det inte hjälpte gick Ribera ut på sociala media till försvar för greenwash-förslaget.
(EU-kommissionärer som går emot varandra på sociala media brukade vara extremt ovanligt men just under Ursula von der Leyens ledarskap har det hänt flera gånger.)
Tog Roswall det revolutionerande beslutet helt själv?
Alternativ syndabock är EU-kommissionens talesman Maciej Berestecki som gick ut med beskedet före helgen och vars chef bekräftade det efter helgen.
(Komplett med lite utpressning, faktiskt. Om lagstiftarna lovade att ändra sig angående antal berörda företag så kunde kommissionen tänka sig att låta dem fortsätta).
Grå eminens är dock sannolikt tyske Manfred Weber, maktspelare och gruppledare för EPP, den borgerliga gruppen.
Han ogillar direktivet och särskilt ändringsförslaget om antal berörda företag. Men hans enda sätt att säkra seger i parlamentets omröstning, var att rösta tillsammans med de högerextrema och högernationalisterna.
Detta plågar Weber.
I Tyskland är det politiskt absolut omöjligt att samarbeta med extremister till höger, som Afd. Hans egen förbundskansler går hellre i koalition med socialdemokrater än sänker sig till det.
Så Manfred Weber – vars ambition är att bli stor i tysk politik – har svurit att INTE samarbeta med högerextrema i Europaparlamentet.
Ställd inför ett dilemma väljer Weber att försöka sabotera EU-politikens traditionella och alltid delikata balans mellan tre maktcentra vilken varit nyckeln i decennier för att skapa kompromisser över nationsgränser.
Det tycks han göra med hjälp av partifränden Roswall.
Som möjligen inte förstod vad hon gjorde.
Upprördhet och ilska fick till slut EU-kommissionen att backa ett halvt steg – nu kan man tänka sig att INTE dra tillbaka förslaget om företag med färre än 10 anställda slipper undan.
Men skadan är gjord och fortsatt utpressning gör inte saken mycket bättre.
Antingen visste Ursula von der Leyen om alltsammans och var okej med kuppen.
Eller så följer hon inte massmedia, Teresa Ribera lyfte inte konflikten med Roswall till henne och von der Leyen är okunnig.
Allas gissningar är lika goda här.
Men helt oavsett skyldig part, var maktkuppen så brutal och konsekvenserna potentiellt så allvarliga att förtroendet nu är skadat mellan EUs viktigaste aktörer;
* mellan de partigrupper i parlamentet som tillsammans når majoritet för att lagstifta,
*mellan EU-kommissionen och halva parlamentet liksom,
*mellan EU-ländernas regeringar och Ursula von der Leyen.
Olyckligt, i en tid där vi behöver samla oss och stå eniga i Europa.