Gråt inga tårar för Heidelberg Cement

Så svenska staten vill inte finansiera det stora cementbolagets försök till utsläppsfritt cement.
Det finns en ful förhistoria till det.

2021 beskrev massmedia målande den stora cementkrisen – som kunde få hela Sverige att stanna – och enda lösningen hette Cementa, Sveriges nästan enda cementtillverkare.
Oturligt nog ställde deras tillverkning till miljöskador och dränerade Gotland på grundvatten. Myndigheterna begärde
miljö-utvärderingar för fortsatta tillstånd men Cementa tycktes inte kapabelt att leverera dessa.
Noggranna utvärderingar (MKB) är ett lagkrav, byggt på EU-regler.

Cementa var inte svenskt, det var ett helägt dotterbolag till tyska Heidelberg Cement, ett av världens största bolag med 130 anläggningar i 50 länder, varav en lång rad EU-länder.
Varför detta tyska jättebolag med sina arméer av jurister som kunde lämna in miljöanalyser i andra EU-länder, inte lyckades producera en vettig miljöbeskrivning för Gotlands-fallet en gåta.
(Det skrev massmedia inte så mycket om).

Cementa överklagade myndigheternas beslut i domstol, förlorade men drev målet vidare. De skulle ha sitt tillstånd och bolaget hotade att de annars måste lämna Sverige och då skulle vi svenskar stå där utan cement.
(Den delen var en bluff. Cementas svenska produktion gick till hälften på export och vad Sverige behövde gick att köpas i grannländerna.)
Cementa förlorade ända upp i Högsta Domstol.
Slut på historien?
Nej.
Den socialdemokratiska regeringen föreslog en retroaktiv lag som sa att just det här bolaget inte behövde leva upp till allt som lagen säger. Riksdagen röstade entusiastiskt för.

I beslutet kan man läsa hur flera riksdagsmän är upprörda.
Upprörda över att det stackars bolaget har hindrats av alla dessa fåniga bestämmelser.
Bolagethotat att de annars måste lämna Sverige och då skulle vi svenskar stå där utan cement.
(Den delen var en bluff. Cementas svenska produktion gick till hälften på export och vad Sverige behövde gick att köpas i grannländerna.)

Lagrådet var också upprört, ärendet hade ju prövats i domstol och så gick politikerna in och underkände lagen.
”I sammanhanget måste också beaktas risken för att lagstiftaren – genom att införa lagstiftning som är helt inriktad på att korrigera utgången i ett enskilt fall som har hanterats i domstol – skadar tilltron till det svenska rättssystemet.”

Ingen verkar ha tänkt på att överklaga till EU-domstolen som nog hade haft en del att säga om denna förvridning av rättssäkerheten.

Regeringen tyckte ändå att den slutat som en vinnare, för vid en presskonferens med näringsminister Ibrahim Baylan, lovade Cementa att före 2030 ha blivit klimatvänligt – närmare bestämt att via den oprövade tekniken CCS fånga in sina CO2-utsläpp och lagra dessa för evigt på säkert ställe.
Regeringen bidrog med pengar så att bolaget kunde göra en studie.
”Med innovativ CCS-teknik ska vi fånga in, transportera och lagra utsläppen så de inte når atmosfären. I ett slag minskar det Sveriges totala koldioxidutsläpp med 4 procent,” lovade de.
(Ja, det här bolaget ansvarar ensamt för 4 procent av de svenska utsläppen.)

Med hjälp av den nya lagen kunde tillstånden också delas ut. Samhällets behov av cement går numera i lagen före allt annat. 2026 fick Cementa, nu omdöpt till moderbolagets namn Heidelberg Materials, tillstånd för 30 år framåt.
Utan någon satsning på CCS dock.
Men Heidelberg M har inte glömt sitt löfte, de har under hösten lobbyat Tidö-regeringen stenhårt för att svenska skattebetalare ska betala för att de gör ett försök med CCS. De vill ha 7,9 miljarder kronor, annars – hotar Heidelberg M – kanske de lämnar Sverige.

Numera kallar Heidelberg M ogenerat CCS för en ”beprövad teknik” eftersom de förra året öppnade världens första CCS-anläggning.
I Norge – betalad till 80 procent av norska skattebetalare.
Den har hittills varit en besvikelse.

Heidelbergs krav på att skattebetalare tar räkningen för deras klimatarbete beror knappast på att denna globala bolagsjätte är fattig. Förra året drog man in i ren vinst 21,5 miljarder euro (221 mdr kr).
Dessutom fick man nära 2 miljarder euro (21 mdr kronor) de senaste åren genom gratis utsläpp från EUs utsläppshandel som säljs till annan industri som till skillnad från cementbolagen är skyldiga att rena utsläppen eller betala för sig.
(Lång historia men EUs största utsläppare beviljas gratis utsläppskvoter som betingar ett gott pris på marknaden, för att de inte ska flytta utomlands – vilket alltså Heidelberg väl kan sägas redan ha gjort med så enorma etableringar utanför EU…).

Och Heidelberg har råd att betala för en större expansion av sin anläggning i Ryssland.

Men det blev alltså ett nej till svensk finansiering från Tidö-regeringen.
Bolaget har som en följd av det bestämt sig att strunta i att fånga in sina svenska utsläpp.
Och bolagets anläggning i Skövde som svarar för 25 procent av produktionen, tänker man skära ned.

Det är nog så att Heidelberg Materials inte behöver Sverige.
Storbritanniens regering var inte lika svårflörtad som den svenska utan har för sin del lovat att finansiera med skattemedel Heidelbergs CCS-försök med hela 9,4 miljarder pund eller 110 miljarder kronor.

Heidelberg har dessutom lovats EU-bidrag för att utveckla CCS i Belgien, Frankrike, Italien och Polen. Tyskland har just utlyst 5 miljarder euro i tyska bidrag till klimatprojekt i industrin, bland annat CCS, där ju Heidelberg ligger bra till.

Om detta gör att bolaget faktiskt gör som man hotar och lämnar Sverige helt, eller – vem vet – låter Gotland i framtiden ta del av CCS-teknologin utvecklad tack vare andra europeiska skattebetalare, återstår att se.