Svenska fackledare och arbetsgivare har slagits med näbbar och klor emot att EU ska lagstifta om att arbetare i alla medlemsländer ska ha löner som går att leva på. De har hävdat att det hotar den ”nordiska modellen” med kollektivavtal.
Men till slut har Sverige och Danmark blivit överkörda av EU:s domstol. Och domslutet innebär inte att EU-lagstiftningen måste införas här.
EU-regeringarna och parlamentet antog lagstiftningen om minimilöner 2022 efter flera års förhandlingar. Det var ett villkor från Socialdemokraterna i parlamentet för att stödja Ursula von der Leyen som ordförande för EU-kommissionen 2019.
Men de svenska facken med LO i spetsen har ända sedan Sverige gick med i EU kämpat emot varje försök att införa lagar om minimilöner som man anser hotar fackens position. LO-toppar har krävt att Sverige ska lämna EU om direktivet om minimilöner genomdrivs.
Båda fackförbund och näringslivsorganisationer i Sverige är oroliga för sjunkande medlemstal om löner sätts via lagstiftning.
Detta trots att EU-kommissionen skrev in undantag från att införa lagstiftningen för Sverige och andra länder som har kollektivavtal.
När EU-lagstiftningen antagits med majoritetsbeslut överklagade danska regeringen till EU-domstolen, och fick omedelbart uppbackning av svenska regeringen.
Domstolens generaladvokat rekommenderade i början av det här året att EU-lagstiftningen skulle stoppas med hänvisning till att det slås fast i EU:s fördrag att EU ”inte ska reglera löner”. Men EU-kommissionen hävdar att EU-direktivet inte innebär lagstiftning om lönerna, utan bara syftar till att förbättra löntagares arbets- och levnadsvillkor och bara anger riktlinjer för minimilöner i förhållande till varje lands genomsnittliga löner.
EU-domstolen avvisar nu Danmarks och Sveriges krav på att EU-direktivet ska upphävas. Ett historiskt beslut för EU:s sociala ambitioner.
EU-parlamentarikern Johan Danielsson(S) försöker ändå framställa domstolens utslag som en ”delseger”, att den gör det möjligt att bevara arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal.
Men det undantaget var inskrivet i EU-direktivet redan från start. EU-lagstiftningen uppmuntrar i själva verket till fler kollektivavtal i alla medlemsländer. Lagstiftningen om minimilöner är till för att skydda löntagare i länder med svaga fack.
Det som oroar svenska fackledare är dock att EU-parlamentet fick inskrivet i lagstiftningen att undantaget bara gäller de länder där kollektivavtalen täcker in minst 80 procent av löntagarna. I övriga lönder är regeringarna tvingade att vidta åtgärder för att fler ska omfattas.
I Sverige beräknas kollektivavtalen täcka drygt 80 procent av arbetsmarknaden i dag. Men de svenska facken har haft stora tapp av medlemmar sedan Reinfeldt/Borg-regeringen drev upp avgifterna framför allt för LO-facken.
Det gör att kollektivavtalen riskerar att täcka allt färre löntagare framöver. EU-direktivet skulle därmed kunna leda till årliga granskningar av de svenska kollektivavtalen och avslöja att många löntagare även i Sverige arbetar under usla villkor och inte skyddas av den omtalade ”svenska modellen”.
I Finland där kollektivavtal också styr arbetsvillkoren precis som i Sverige och Danmark har fack, företag och regeringar röstat ja till EU-lagstiftningen.
I Finland förhandlar nämligen fack och arbetsgivare fram ett kollektivavtal, som därefter enligt lag börjar gälla alla arbetsgivare i samma bransch. Det gör att det i praktiken finns lagstiftade minimilöner
EU-kommissionen har beräknat att lagstiftningen kan leda till lönehöjning på upp till 20 procent. Och juridiska forskare menar att EU-direktivet kan leda till fördjupat samarbete om socialförsäkringar, a-kassa, och i förlängningen också inkomstskatter.
”11 november 2025 att vara en historisk dag för EU. Domen kommer ha väsentlig betydelse för vad som är rättsligt och därmed politiskt möjligt inom ramen för EU:s socialpolitik. Sedan löftet om regler om minimilöner har mycket hänt, inte minst pandemi och krig. Socialpolitiken står inte längre högt upp på agendan, men när den återvänder kommer dagens dom att vara avgörande – den kan öppna dörren för ett helt nytt mandat för EU att forma livsvillkoren för Europas medborgare.”