Två gånger tidigare har Sveriges kandidat till kommissionär hamnat på svarta listan.
Så här ska Roswall göra om hon vill slippa samma öde.
Det brukar inte vara helt rättvist, när Europaparlamentet utfärdar sina domar över de 26 kandidaterna till att få sitta i nästa EU-kommission.
Några kandidater brukar alltid avslöja under de tre timmar långa grillningarna att de inte är särskilt lämpliga. De kan inte sitt ämne, har inte förstått sammanhanget de ska verka i eller har extrema synpunkter där de förväntas uppträda neutralt.
Det är inte orättvist att dessa hamnar på Europaparlamentarikernas svarta lista över kandidater som de vill underkänna.
Men här någonstans brukar det gå partipolitik i övningen. Om antalet oduglingar råkar finnas mest på den borgerliga sidan, så kommer partigruppen EPP av ren princip, vilja peka ut ungefär lika många som odugliga på den socialistiska sidan.
Och socialisterna gör detsamma, om det skulle vara deras partifränder som avslöjat sig vara klantskallar.
Så om man är en av de 26 kandidaterna som ska utvärderas nu i november, vill man för säkerhets skull framstå som en väldigt, väldigt bra kandidat.
En som kan sitt ämne, en som vet hur EU-politiken ser ut på ens område, en som läst in sig på vad just parlamentet lagt ned tid på.
Annars kan man lätt bli ett av offren i den partipolitiska dragkampen.
Så här innan förhören ens har inletts, ser den svenska kandidaten Jessica Roswall ut som ett lämpligt offer.
Inför utfrågningen ska varje kandidat lämna in svar på en rad frågor. Roswalls svar är frustrerande svepande och vaga.
Ta det här, till exempel:
”Vilka konkreta åtgärder tänker du föreslå inom ramen för den cirkulära ekonomin?”
Rimlig fråga. Roswall får ju som EUs miljökommissionär uttryckligt ansvar för att driva vidare utvecklingen mot en ekonomi där hållbarhet är en naturlig del från vaggan (design av en produkt t ex) till graven (återvinning eller skrota?).
Roswall svarar:
”Målet för cirkulär ekonomi är att lämna det lineära för att gå över till en hel livscykel…”
Självklart, det är ju definitionen av cirkulär.
”Att se till livscykeln kommer att optimera resursproduktiviteten…”
Återigen, självklart för alla som sysslar med cirkulär ekonomi.
När Roswall så småningom tröttat ut alla med självklarheter, når hon så småningom fram till vad HON tänker göra:
* Se till att lagstiftning tillämpas,
* Harmonisera lagstiftning via den inre marknaden,
* Stärka lönsamheten i den cirkulära ekonomin,
De två första punkterna är bokstavligen en kommissionärs huvudsakliga jobb. Den sista punkten hade kunnat vara intressant om hon gjort som frågeställarna bett, och sagt något konkret om HUR kan man göra cirkulär ekonomi lönsam?
Så här inleder Roswall sitt svar på frågan om konkreta steg för att skydda våra vattenresurser:
”Vatten är en global materia där EU måste visa fortsatt ledarskap.”
Jaha.
Jämför vi Jessica Roswalls svarsformulär med Danmarks kandidat Dan Jörgensen (energi och bostad) ser vi att han på liknande frågor slår till med konkreta svar redan i andra stycket – EU kommer med honom få sin första ”European Affordable Housing Plan,” som ska byggas på (namngivna) tidigare initiativ, en ny arbetsgrupp plus tankar om hur detta kan finansieras.
Jörgensen är lika konkret på frågor om energi (hans egentliga ansvarsområde) där han även tar tjuren vid hornen och lyfter kärnkraft, ett kontroversiellt ämne där han misstänks för att vara emot (nejdå, inte längre).
Jaha men hur menar Jörgensen att Europa ska kunna säkra sin energitillgång?
Hans svaret drar läxor av tidigare europeiskt beroende av Ryssland, identifierar att leveranskedjor måste diversifieras för att bli mindre sårbara, ger exempel på alternativ som biogas och påpekar själva grunden i att elnäten kopplas samman betydligt mer…
Men nu är Jörgensen förstås ett europeiskt proffs. Han har suttit i Europaparlamentet i tio år och varit dansk minister i elva år för bl a energi och klimat – just de uppgifter han är tänkt att få och har förhandlat många gånger sida vid sida med EU-folket i FN.
När Jessica Roswall får samma inledande fråga, nämligen den om vilka meriter hon anser sig ha för uppdraget som EU-kommissionär, så får vi istället en berättelse om hennes uppväxt, EU-debatter i skolan och hur hon som mamma och mormor vill lämna vidare till…
Men låt oss jämföra med någon annan, som inte har Jörgensens starka europeiska profil. Irländaren Michael McGrath kommer enbart med irländsk bakgrund. Han utnyttjar i sina svar skickligt sina 17 år av att arbeta i och med ett parlament.
Och han gör lite mer ändå, han kastar gång på gång in nyckelord ur EU-processen som känns bekväma för de frågeställande parlamentarikerna. Han förklarar att han förstår precis de ”inter-institutionella relationer” det handlar om, svär lojalitet till ”code of conduct,” lovar delta i ”triloger” och avrundar med något som är helt avgörande:
”Europaparlamentet bör stå på lika fot med den andra lagstiftande institutionen, ministerrådet, vad gäller alla legala och politiska initiativ som faller under mig.”
Missta inte detta uttalande för blaha, blaha – detta är precis vad som fällde två tidigare svenska kandidater.
Både Anita Gradin, Sveriges första EU-kommissionär, och Ylva Johansson, Sveriges senaste kommissionär, begick misstagen under sina utfrågningar att a) inte göra några åtaganden och b) säga att, om en lagstiftning skulle stranda, så tänkte de gå tillbaka till EU-regeringarna för att höra hur dessa ville gå vidare.
Fel svar.
Det vore ju att ignorera parlamentet.
McGraths svar är det korrekta.
Både Gradin och Johansson hamnade på svarta listan. Partipolitisk dragkamp räddade dem kvar i slutänden men de måste först gå tillbaka till parlamentet och sitta av en ny runda utfrågning.
Europaparlamentet anser att de är en viktig aktör och de kräver respekt.
Än finns det tid för Jessica Roswall att tänka om.
Det finns ingen som egentligen vill underkänna henne, hon är inte kontroversiell, hon förväntas kunna sköta jobbet korrekt.
Men hennes svepande svar i frågeformuläret kommer att göra folk arga och frustrerade för de kommer att uppfattas som att hon inte vill ge parlamentet något, inte vill göra några åtaganden.
Svaren riskerar därför att påminna utfrågarna om att den enda relevanta erfarenhet Roswall har, är att ha varit Europaminister när Sverige var EU-ordförande under sex månader. Inte ens minister för ett sakområde med lagstiftning och ett departement.
Svaren riskerar att påminna frågeställarna om att Roswall aldrig har sysslat med de viktiga, kontroversiella och komplexa områden som hon fått på sitt bord: Miljö, biologisk mångfald, cirkulär ekonomi och vattenresurserna.
Det är en enorm kunskapsmassa som hon förväntas läsa in och begripa sig på. Det innebär att det ges många chanser att sätta krokben för henne under hearingen.
Roswall kan rädda sig undan den svarta listan men då kan hon inte komma till hearingen med det slags svar, som hon har lämnat skriftligt.