Köttskandalen en praktisk test för EU-valet

Den polska köttskandalen är ruggig men kommer åtminstone väldigt lägligt i tiden för att diskutera vad vi vill med EU – och vad det får kosta.

Ett stort polskt slakteri tog in sjuka djur, slaktade och blandade ihop med köttet från friska djur som sedan såldes till oss andra i Europa.
2, 7 ton undermåligt nötkött har gått till minst 13 länder, varav Sverige tros ha köpt cirka 250 kilo.
100 kilo av det har hittats, det har serverats på restauranger och i skolbespisningar.

Polska myndigheter bedyrar att detta var ett undantag och att det aldrig kommer hända igen.
EU har sänt över ett gäng inspektörer för att se vad som pågår.

Det har dock hänt förut och naturligtvis kommer det hända igen. Ruttet kött såldes i Belgien förra året, giftiga fipronil fanns i ägg för två år sedan och det var inte så länge sedan rumänska hästar maldes ner och såldes som oxkött i hela Europa.

Gemensamt för skandalerna – förutom att skiten sprids över hela Europa – är att livsmedelsinspektionerna brister. Dålig och farlig hantering kan ibland pågå i år innan den avslöjas.
I det polska fallet var det journalister som hittade eländet, inte de polska livsmedelsinspektörerna.

Gemensam för de flesta länder i EU är att det görs för få inspektioner trots att det finns strikta EU-regler om övervakning.
Ofta saknas det helt enkelt inspektörer. De flesta länder har skurit ner på den offentliga förvaltningen vilket faktiskt inte bara drabbar poliser, lärare och sjukvården.

Man kan tänka sig flera möjliga lösningar på matskandalerna.
Ett kunde vara att EU-beslut tvingar nationella myndigheter att skärpa sig genom att bötfälla dem så hårt så att det gör ont annars.

Eller att anställa fler EU-inspektörer än dagens lilla fåtal som används till att kontrollera kontrollanterna – fast EU-kontrollerna är för det mesta avtalade i förväg för att inte trampa på nationellt suveräna tår.

Men dessa lösningar vore onekligen ”mer EU” och skulle kräva mer pengar till EU-budgeten.

I maj ska vi rösta till Europaparlamentet. De svenska partierna har nu utsett sina kandidater.
Dessa står nästan alla för motsatsen, de säger sig vilja ha ”mindre EU” och VERKLIGEN inga fler pengar till EU-budgeten.

Hela den svenska riksdagen instämmer i regeringens Löfvens åsikt att EUs budget ska krympa, inte växa.
Och de felsta delar Löfvens mål att EU-budgeten ska krympas genom att ge jordbruket mindre bidrag.
EUs budget för de sju närmaste åren förhandlas just nu.
Europaparlamentet kommer att ha ett veto över denna budget.

Men om vi nu är av åsikten att det ska inte vara mer av EU, vilka lösningar har vi då för matskandalerna?

Ja, vi kan alltid fortsätta precis som nu – det kostar inget extra och nationell suveränitet kan blomma.
(Men det kommer matskandalerna också att göra.)

Vi kan lägga ner EU och köpa kött från utlandet ändå.
(För vår framtida frihandel får vi hålla tummarna för att omvärldens livsmedelsinspektörer inspekterar sina slakterier bättre än vi har sett att de gör i en värld med EU-regler och EU-inspektörer som hänger över dem.)

Vi kan köpa svensk mat istället, kontrollerad av svenska inspektörer – men då måste vi också ge svenskt jordbruk svenska bidrag för att kunna överleva.
(Redan idag med stöd av EU-bidrag, kämpar svenska lantbrukare mot ett tufft klimat och konsumenter – vi svenskar – som i marknadsundersökningar att vi föredrar svensk mat men i butikerna ändå väljer den importerade maten för den är billigare.)

Den polska köttskandalen blir hur som helst ett utmärkt sätt att i kommande kampanjer inför Europavalet, pröva om svenska politikers åsikter om EU, kan klara verklighetens test.



















About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU