En EU-politiker steppade upp och tog bladet från munnen och sa det som måste sägas när Trump låtit kidnappa Venezuelas president.
Inte någon av de politiker vi räknat med utan… Marine Le Pen.
“Det finns ett grundläggande skäl att motsätta sig regimförändringen som USA just har genomfört i Venezuela. Staters suveränitet är aldrig förhandlingsbar, oavsett storlek, makt eller kontinent. Den är okränkbar och helig. Att förneka den principen idag för Venezuela, är att acceptera vårt eget förslavande imorgon.”
Uttalandet är Marine Le Pens vilket hedrar henne. Dessa ord borde förstås ha inlett det svamliga och dubbeltydiga uttalande som EU istället gjorde via sin ”utrikesminister” (vilket inte rankar jättehögt i diplomatisk status).
Orden borde ha kommit från den franske presidenten Macron och den tyske förbundskanslern Friedrich Merz.
Merz mumlade istället om hur det är ”för tidigt att avgöra legaliteten i något så komplext” vilket förstås är dumheter.
Macron var ännu värre, han ansåg att det venezuelanska folket borde fira att en stormakt trängt in med våld i deras land.
I Danmark väckte aktionen genast nervositet, skulle Grönland kanske stå på menyn härnäst?, och det tog bara någon dag för Donald Trump att bekräfta farhågorna.
Statsminister Mette Frederiksen gjorde vad övriga EU-ledare aktat sig för, hon nämnde USA i sin protest:
”Jag talar direkt till USA. Sluta hota en historiskt nära allierad.”
Statsministrar från de nordiska länderna var snabbt ute och deklarerade sitt stöd (på sociala media) men annars dröjer de europeiska protesterna. Att en presstalesman för det franska utrikesdepartementet backar Danmark i en radiointervju, är dock så lågt i diplomatisk ranking att det blir genant.
Venezuela-aktionen är både olaglig och vårdslös. De lösa planerna på att snabbt kasta in en ersättare för diktatorn Maduro visade sig vara extremt lösa.
USA kidnappade en diktator utan att ha en ersättare klar. På presidentflyget Air Force One sa Donald Trump vårdslöst till pressen:
”USA styr Venezuela nu.”
Då har alltså USA ansvar för ett stort, utfattigt och våldsamt land där knarkligor är tungt beväpnade och Kuba har tusentals militärer på plats.
Trumps utrikesminister Marco Rubio gör vad han kan för att omformulera den amerikanska planen till att ”vi ska inte styra, vi ska bara pressa lite genom en oljeblockad…” men Trump envisas.
Han har tagit Venezuela, det är hans leksak nu.
Varför ge sig på något så dumt? President Trump är inte blyg, han meddelade direkt att det var för att USA ska ta över oljan och ge till amerikanska oljebolag.
Venezuelas oljeutvinning är föråldrad och dyr att hålla igång. Amerikanska oljebolag är knappast roade av Trumps löfte att ge dem oljefälten. Investeringarna som krävs för att hålla igång verksamheten vore enorma och världsmarknaden efterfrågar inte mer olja, priset slår hela tiden i botten.
Oljebolagens VDar är nog lika nervösa som den danska regeringen idag.
Lika nervös som Marco Rubio, Trumps utrikesminister och nationella säkerhetsrådgivare. När den förvirrade gamle narcissisten Trump upptäcker att Venezuela blir besvärligt och dyrt för USA på otaliga sätt – och han då tröttnar på hela historien – vad hittar han på härnäst?
Trump lever uppenbarligen fortfarande på 1980-talet när USA ostraffat kunde kidnappa en sydamerikansk diktator (Panamas Noriega), när olja var den snabbaste vägen till rikedom och framgångsrika Japan kunde straffas enklast med höga tullar på deras jäkla bilar.
Han skryter på sociala media att han ÄGDE!, på sitt tredje kognitiva test (det var hans fjärde test) och påpekar malligt att ingen annan president tagit alla dessa tester… utan att inse vad alla andra begriper.
Om hans läkare ständigt testar honom för dementia så beror det på att han uppvisar tecken på dementia.
Rubio vet det förstås. Vice presidenten JD Vance vet det. Witkoff, Kushner och alla andra vet att Trump är oberäknelig, förvirrad och inte kan styras. De vet att han inte kan följa med när de drar fakta. De ser honom falla i sömn under pågående samtal.
Det ”situation room” som de har satt upp åt honom på Mar-al-Lago så han kan låtsas vara stor krigsledare, visar X/twitter på skärmarna. Men bara det blinkar, så.
Trumps hovmän måste låtsas att han fungerar som deras ledare, annars kan han när som helst tappa humöret och sparka dem. Deras egna jobb, karriärer och miljardinkomster hänger på att han förblir nöjd.
Därför är Grönland i riskzonen.
Grönland förefaller hovet kring Donald Trump vara den sortens leksak som kunde hålla honom sysselsatt och glädja honom en stund.
Grönland verkar ofarligt att annektera i amerikanska ögon. Därför kunde frun till Trumps stabschef Stephen Millers roa sig själv med att twittra bilden av Grönlandskartan överklistrad med amerikanska flaggan och bara skriva ett ord:
Snart.
Uppgiften för Europas ledare måste just nu vara att signalera till Washington att det väntar amerikanerna storbråk om de ger sig på Grönland.
Avskräckning är ett avgörande steg för den som vill försvara sig. Just nu borde det hagla arga, färgstarka uttalanden från européerna som kan avskräcka Trumps hov från att härnäst ge honom Grönland att leka med.
Européernas feghet inför USAs Venezuela-kupp är sett i det sammanhanget extra olycklig.
Det är tydligt att européerna inte vill utmana USA. Men Trump låter dem inte slippa undan.
I sitt senaste hotfulla uttalande om att USA måste ha Grönland, la han till:
”EU måste låta oss få det.”
Handsken är kastad, Merz och Macron.