Libyen – tillbaka i EU-värmen

När EUs utrikesministrar samlades på måndagen fick de chansen att tala med Libyens tilltänkte premiärminister, Fayez al-Sarraj, via länk.
De tänkte lova honom, fast han inte knappt kan anses ha makten ännu, ”ett relevant ekonomiskt paket”.
I utbyte förväntas han stoppa migranter från att ge sig ut i båtar från Libyen till Europa.

De senaste veckorna har Storbritanniens, Frankrikes och Tysklands utrikesminister besökt Libyens huvudstad Tripoli för att ge den inkommande regeringen sitt stöd.
Tyska förbundskanslern Merkel och franske president Hollande har personligen lovat al-Sarraj att ställa upp.

EUs utrikesministrar lovade också prompt att skicka mera pengar, poliser, båtar att jaga flyktingsmugglare med) och överväga stärka militärt länderna söder om Libyen dit Isis-trupper nu antas bege sig.

Den nya libyiska regeringen är väl inte sådär ortodoxt demokratisk egentligen (utsedd vid FN-möte i Marocko före jul, sköt sig fram till Tripoli i mars) men EU-länderna har bråttom och hinner inte vänta på val och stabilitet.
Italien har redan plockat upp mer än 23 000 flyktingar ur havet sedan årsskiftet, de flesta från Libyen.

Det borde inte vara någon överraskning för EU-länderna att migrant-avtalet med Turkiet inte skulle lösa de europeiska problemen. Italiens premiärminister Matteo Renzi varnade i mars att snart skulle det kallas till nya EU-toppmöten om flyktingar.

EU-ledarna tar risken på allvar.
Man försöker inte bara få Libyens möjlige makthavare att lova stoppa flyktingar.
Vårens EU-ordförande, Hollands utrikesminister Bert Koenders har i veckan besökt Mali, Ghana och Elfenbenskusten vars invånare brukar hittas bland migranterna.
De kan räkna med ”relevanta ekonomiska paket” alla tre om de löser EUs problem.

EUs utrikestjänst har sockså änt sin vice generalsekreterare för ekonomiska och globala frågor, Christian Leffler, till Bangladesh som fått löfte om ett ”starkare ramverk” för att få hejd på utflyttningen.
Sockrat med lite EU-bidrag förstås.

Nu önskar nog EU-ledarna att de inte var så ivriga att dra ner på EU-budgeten för ett par år sedan – det kan komma att kosta en slant innan det här är över.